Inte mycket dans nu

Knappt har jag stängt ner en hemsida förrän jag öppnar en ny. Hur tänkte jag nu? Ibland far mina hjärnceller iväg med mig. Men det är ingen stor kostnad. Funkar det inte så blir det inte dyrare än ett par flaskor vin. Men tanken är att jag ska kunna lägga upp mina bilder någonstans. Inte för att det blir så mycket fotat nu för tiden, men det kan ändra sig. Kanske.

Ute är det grått. I mitt huvud är det grått. På mitt huvud är det också grått. Men det är väl januari i ett nötskal. Inte min hårfärg dock. Den får man dras med. Jag tänkte ha det grått nu. Vi får väl se om jag står ut. Risken är att jag inte syns eftersom hela jag är grå. Men osynlig är underskattat.

Det blir inte så mycket brake dance här hemma nu. Ingen annan dans heller faktiskt. Det är mer hasande för Herr T har opererat axeln. Och överlevt. Två muskler som gått av är nu fastskruvade (!?) Han har gått omkring lite som en zombie här hemma pga starka mediciner. Pupillerna är obefintliga. Brukar det inte vara tvärtom?
Men... han åker till jobbet så klart! Fast bara lite nu och då. Jag kör honom dit och hem, för han har fullt sjå med att gå när han är som han är i bollen.
Och varje kväll slåss vi med nattmitellan. Det klämmer här, är för löst där, nej, det är inte bra, osv. Mitella, eller armslinga som det tydligen heter, får han dras med både dag och natt tom april.


Njursten förra våren och axelkläm den här. Det kan räcka nu! Men - vi lever i alla fall! Och det kunde varit mycket värre - som man säger när man försöker trösta sig.

Apropå dans - jag brukar i alla fall skaka skinkorna lite medan jag lagar mat, om jag får igång något bra gung på Spotify. Det gör en lite piggare i det grå. Och kaffe. Alltid kaffe!

Läs även andra bloggares åsikter om Impingement, Operation, Dans