Min läkare är glad, trevlig och kunnig (I hope!) men hans svenska är inte alldeles på topp än. Så han visar mig pedagogiskt med bilder vad han menar. Patella är alltså knäskålen och femur är lårbenet. Det där med hydrops sa han inget om, så det googlade jag fram. Via bilder. Gör inte det! Det kom fram de mest horribla bilder på spädbarn! Burrrr! Jag har dock inte spädbarn inuti mitt knä, utan det är alltså vätskeansamling man menar. Det är just inget att göra något åt, mer än att fortsätta äta de tabletter jag fått för min osteochondroma i ryggen samt artors i höften. Tabletter, tabletter, tabletter. Men... jag kunde också få en kortisonspruta rätt i knät. Men inte idag. Jag måste boka en ny tid för det! Jag frågade inte varför.
En sak som alla läkare genom åren sagt så fort jag har fått ont är: sjukgymnastik. Nu säger den här läkaren att det ska inte röras på sig något här inte. Den där osteochondroman sätter stopp för det. Och den har jag förmodligen dragit med länge. Nu kommer antagligen resultatet av alla de gånger jag, som barn, drog på öronen på cykel. Eller rättare sagt på knä! Det är nog det jag minns mest från barndomen; sönderslagna knän. Som päronen lappade ihop med sårpuder, groblad och förband.
Men det som glädjer mig just nu (förutom att inget är livshotande) är att det där felet i knät drabbar främst yngre tonårsflickor!!! Och TUR att man kan sitta och sy!
Läs även andra bloggares åsikter om Knäproblem, Patella, kompressionssmärta
Jag känner igen det där! Så är det för oss alla. Själv har jag idag varit på Qigong och det hjälper bra åtminstone den dagen. Sedan går jag på styrketräning för att stärka allt runt knät. Har skadat det på en buss. Har också spinal stenos som gör att det går ner i benen och jag går numera långsammare och ibland tar det tvärstopp. Jag har lärt mig leva med det här de senaste fem åren. Jag håller med dig, så länge det inte är livshotande så är det uthärdligt.
SvaraRaderahälsn om god bättring