Kalvdans och brunsås

Apropå inlägget om nyttigheter.

Jag tror inte att man tänkte så mycket på nyttigheten när jag var barn. Inte mina föräldrar i alla fall. Hade mamma haft koll på nyttigheter så hade vi inte ätit så mycket mjölmat och fet bräckkorv som vi gjorde. Men det var ju billigt. Och det som gällde var väl möjligen kostcirkeln. Det gick åt fanders med den också eftersom min far = farsan, hävdade att han blev sjuk av grönsaker. Det gröna vi åt var väl kokta ärtor/morötter till söndagssteken/söndagsbroilern. Eller rårivna morötter. Och rotsaker i köttsoppa. Det fick han i sig. Kålrot dög. Till mos. Och potatis till allt utom pannkakan. Och så sås förstås. Ju fetare desto bättre. Jag tror inte att jag någonsin sett honom äta en gurka eller en tomat.
Fett gick ner lätt. Det var mer smör och pålägg på mackorna än bröd. Osthyveln kallades för snålspade. Han skar ostskivor med kniv. Centimetertjocka. Tjoff på mackan bara och in i ansiktet.

Jag hörde honom aldrig någonsin tacka för maten. Han drog ju hem pengarna gu´bevars! Däremot kunde han säga "hade jag inte fått nåt, hade det gjort detsamma". Naturligtvis som ett skämt. Men det kanske inte var så roligt jämt för mamma att höra detta. Farsan, kungen av ironi. Det fick vi ärva. Ironi och humor. Han var ju väldigt rolig emellanåt. Men hans ironi var oftast av formen sarkasm. Ni anar väl vem som avgjorde vad som skulle ätas, även om han knappt ens kunde koka vatten.

På 60-talet (när jag var mellan 4 och 14 år) åt man paj, kan jag läsa på nätet. Jag vet inte att vi någonsin åt paj mer än äppelpaj. Det var korv på längden och tvären, kokt och stekt. Av alla möjliga sorter. Räkcocktail och paté står det också. Det tror jag inte att mina föräldrar ens hörde talas om. Stekt fläsk, fisk, ärtsoppa, köttfärslimpa och massor av brunsås. Och många, många middagar i form av rispudding. Efterrätten var burkfrukt eller kalvdans *tvi* eller möjligen lingonsylt med mjölk.

Den här bilden kommer från en kokbok från 1959. Nära nog 60-tal. Ser ni vad det står längst ner? "Mycket kan ersättas - men aldrig smörsmak". Så sant som det är sagt fortfarande.

Men något jag minns väl var skoltiden då vi åt choklad och limpsmörgås på morgonen och när man kom hem från skolan och på kvällen. Det är det som format denna mjuka, fluffiga men stadiga kropp!

Läs även andra bloggares åsikter om 60-tal, brunsås, kalvdans, nyttigheter,