Jag och Nurejev

Igår kväll skulle vi ta oss en svängom på vardagsrumsgolvet, jag och min lagvigda. Han är bra på många sett min herr T, men när det kommer till dans så är han inte mitt första val av partner. Men här hemma finns inte så många att välja på så ibland försöker vi oss på en bugg.
Vi gick en buggkurs för många herrans år sedan och en del steg sitter väl. Man ska ju hålla lite lätt i varandras fingrar, men det där glömmer herr T efter en sväng och greppar sedan min hand som han greppar en slägga. Han har dessutom händer som är anpassade mer för släggor (snickare som han är) än för lätta handlag i dansens virvlar.
Men hur som helst säger han: "men det här kommer jag ihåg" och så vrider han till oss på nåt sätt som jag aldrig varit med om förut" och jag skrattar nästan på mig. Och han skrattar också för han vet att det inte är som det ska. Men vaddå? Huvudsaken är väl att man har roligt.

Vi kanske ska testa tango istället. Men det är inte så gångbart. Det får bli foxtrot istället. Jag ska klippa ut såna här fötter och lägga på golvet så kanske det blir lite mer dancing.
Jag tittar ju på Let´s dance på TV och imponeras över vissa. Men det är trist att en del duktiga ska åka ut för att någon person får röster på att vara populär. Det är ju inte det det går ut på. Men orka bry sig.

Det lär nog krävas mycket övning för oss två om vi ska komma så långt. Min man är liksom inte så böjbar. Men han ska ha en eloge för att han föröker.
Jänka kan ju annars vara ett alternativ. Fast det blir lite för mycket hoppande för mig. Schottis är bra! Man kan faktiskt dansa schottis till det mesta i musikväg.

Eller så kör vi fridans bara rätt och slätt. Skaka loss fläsket till en klämmig melodi. För dans det är livet det! Och musik!!

Läs även andra bloggares åsikter om dans, foxtrot, bugg, danssteg