Skäggiga damen

Jag skulle nog ha blivit en man.
För jag är säker på att jag skulle ha passat i mustasch. Och skägg. Mustaschen skulle dölja min rynkiga överläpp. Som min mor sa: "man blir mer och mer lik en fågelnäbb över munnen". Och skägg för att dölja kalkonhänget. Men hur är det nu? Vi ska ju inte dölja längre! Nu har vi ju äntligen blivit tillåtna (!!) att ha hår under armarna. Eller vi har tagit oss tillåtelse rättare sagt.
Så varför inte fylla i rynkränderna med fina färger och hänga små klockor i kalkonhänget.

Så här såg det ut förr. Den här baddräkten är från 1895. Det spelar ingen roll hur mycket hår hon har under vare sig armar eller i lårviken. Inget blir synligt. Numer syns allt!

Men jag, som inte är en hejare på att simma, skulle nog drunkna rätt snabbt i en sån där. Jag blev iknuffad när vi skulle ha klädsim i skolan och höll på att drunkna. Kanske därför jag inte gillar att bada utomhus över huvud taget. Badkaret är en säker plats. Förhållandevis.
Men vill man inte visa sin hårväxt eller sina skinnpåsar och celluliter så kan man ju slå till på en burkini. Jag tror inte att det ingår något tvång att läsa koranen. Men å andra sidan symboliserar det kvinnoförtryck, så nej tack!

Nej, låt våra skinnpåsar, gäddhäng, celluliter, hängtuttar och rynkor flaxa och smaska omkring som dom vill. Män med feta magar och håriga ryggar visar minsann ofta upp sig med stolthet. Som en av mina svägerskor sa: "det är som att gamla gubbar tror att dom är 25 och ser bra ut, hur dom än ser ut och hur gamla dom än är". Inte ordagrant, men med samma undermening.

Hur som helst blir vi alla gamla. Om vi inte dör. Och det vore ju tråkigt.

Läs även andra bloggares åsikter om skäggiga damen, rynkor, baddräkt, skinnpåsar