Jerry, Egon och jag

Våren pockar på uppmärksamhet. Ut och flänga i trädgården. Men att man aldrig lär sig. Klart att ryggen tog stryk innan jag var klar med att rensa rabatten. Men man är ju så urbota korkad så man tror att man kan stå, böja och vrida sig hur som helst. Mina två hjärnceller fattar inte att jag inte är 27 längre. Resten av rabattrasslet får vänta. Man kanske kan skaffa sig en skateboard och ligga på och rensa.
Vi var en gång på en loppis, via en slingrig väg, inne på en gård. Där var det en snubbe som byggt sig en jordgubbsplockningsmaskin. (Säg det fort 10 ggr) Han ville visa oss sin uppfinning. Han la sig på mage på en träskiva och åkte sakta framåt med någon slags gräsklipparmotor (tror jag det var). Han såg inte klok ut. Och jag kan tänka mig att han hade rejält ont i nacken efter en stund. Han måste ju ändå hålla upp huvudet.
Eller hade han kanske en huvudhållare. Jag minns det lite dåligt. Det var längesen och oerhört förvirrande. Jag tror jag köpte någon liten porslinskyckling eller nåt och stack därifrån.

Igår var jag på joyvoice-kör igen. Det är ungefär som att gå på träning. Det tar emot först att ge sig
iväg, men det är så faderullan roligt när man väl är där. Därmed inte sagt att träning är så faderullan kul, men ändå. Ni förstår vad jag menar. Soffan är skönare. Hemma är bäst.
Men det ger så mycket att få ta i från tårna och sjunga ut. (Undrar varför folk omkring mig håller för öronen, he, he) Men jag fick faktiskt, på riktigt, hålla för ena örat. Likt Jerry Williams. För jag stod alldeles intill sopranerna. Det är lätt att tappa bort sin egen stämma då. Men vår sångledare är pepp, pepp och berömmer oss (nästan) hela tiden.
Jag brölar på bäst jag kan i värsta Egon Kjerrmanstil. "Jag sjunger hellre än bra" var hans ordspråk. Det är samma här.

Ute är det så jävelusiskt kallt och blåsigt just nu så katterna tömmer blåsan sekundfort. Det bara smäller till i kattluckan, tjoff, tjoff. Och värstingkatten har börjat med vårfångst. I lördags natt fick jag en minimus i present. Jag fångade den nästan, men sen försvann den. Jag har inte hittat den än. Den ligger väl död i någon sko. Våren är kommen, hopp farallanlaaaaa.

Läs även andra bloggares åsikter om jordgubbsplockningsmaskin, kör, joyvoice