Räv och segel

Nu är det sorg i hönshuset. Räven passade på igår i regnet att sno två hönor. Gammelhönan klarade sig för tredje gången. Men när jag hittade henne satt hon som paralyserad på en pinne. En flaxade ut på ängen och klarade sig, och en - som är en surhöna - klarade sig, eftersom hon inte går ur sitt rede.

I fredags var vi ute - flera grannar - och försökte skrämma räven. Ungarna börjar bli stora och kliver orädda in på tomter och verandor. En var på väg in hos en granne. Hennes kommentar var: ”snart ligger dom i soffan och äter chips.” Men något verkar vara fel på mammaräven. Hon står ovanför våra hus på kvällarna och skriker som ett ilsket barn.

Jag vill ju inte döda rävar men just denna har skadat två katter. Dock inte Gösta. Än! (sa pessimisten) Vi får hoppas att dom (kommunen) kan flytta räven istället, men det är väl för mycket att hoppas på.

Valrossen svettas inte längre. Sommarhettan försvann och blev utbytt mot något blåsigt, grått och regnigt. Två av tre är okej, men inte blåsten. Nu vet jag varför jag aldrig gillade att segla. Segelbåtar funkar sällan bra utan vind. 

Det var i mitt förra liv. Dåvarande maken var en van seglare som tog med detta skogstroll ut på ett 20 m långt och smalt vidunder. Man sitter sällan rakt i en segelbåt och när det lutade som mest rann vattnet in i ruffen. När det blåste hårt var det hemskt! 

Men den hade det vackra namnet ”Nattfnys”. Det var det enda jag gillade med den båten. Få var de gånger man kunde glida fram i lagom vind. Fast att sova i båt kan jag fortfarande sakna. Klucketikluck. Sen blev det en motorbåt, men det är en annan historia.

Håll avstånd!

Läs även andra bloggares åsikter om Räv, Höns, Segling, Blåst