torsdag 10 december 2020

Julbyk och julbak

Jul! Hoppfarallanla.

Lutfisk och gröt, skinka så söt. Glögg så stark och gran med bark.

När jag var barn. Det var inte nyss. Så bodde jag i ett skolhus. Stortvagning såsom badkarsbad tog man nere i källaren. Man gick ut, tog några steg och så ner i en stenkällare. Badrum var inte uppfunnet i det huset på den tiden. Betongväggar och glödlampa i taket var grejen. 

Typisk pannmur


I denna källare fanns även en pannmur. Dåtidens tvättmaskin. Eller.. maskin fick man vara själv, pannmuren eldade upp vattnet. Om man råkade hamna i badkaret samtidigt som mamma kokade tvätt i pannmuren så kunde det bli dimma. Då satt man i karet som om det vore en båt på oceanen. Endast mistluren saknades. Om man nu inte blev rädd och skrek på mamma. Vilket inte hjälpte ett dugg eftersom det inte hördes upp från avgrunden. Man kunde ha drunknat osedd.

I skolhuset bodde en till familj. Kvinnan/mamman vid namn Gun var skolkökslärarinna. Till julen - för det var ju det jag var inne på nu - så brukade hon lägga lutfisk i blöt. I källaren. Där vi badade! Där låg den och stank i 6 veckor. Jag minns inte hur mamma gjorde med tvätten under denna tid, men vi gick väl omkring och luktade lutfisk allihop.

Det var inte bättre förr!

Apropå bad så renoveras det badrum här hemma. Jag gör ju inte så särskilt mycket mer än hejar på. Herr T däremot sliter och river. 

Det ska bli lite större och nytt efter 30 år! Men till hjälp har han i alla fall katten Gösta. Han är aldrig långt borta när något ska göras. Fast han har hållit sig undan när "pappa" har slitit loss golvskivorna. Han förbannade sin noggrannhet för det var ett helvete att få loss tydligen. 

Och nu ska det bestämmas toa, badkar, blandare och - värst av allt - kakel! Varför finns det så mycket att välja på? Och varför är det så mycket grått? Jag vill ha brunt. 

Lite åt det här hållet. Fast inte bara. Det ska vara beige också. Och så blir det ju vitt porslin förstås. Där ska jag sedan ligga i badet med tända ljus, ett glas vin och en god bok! Fast inte hela tiden.


Idag har jag bakat pepparkakor med hemgjord deg. Jag är själv förvånad. Dom blev möra och bra. Sen fick jag ett ryck och började göra kristyr. Alltså... varför gör jag sånt? Jag tycker ju aldrig att det blir bra/snyggt. Men barnen kanske gillar det i alla fall. Särskilt när jag skrivit orden "får" och "ko" på grisarna. Fula men roliga är mitt måtto. Jag kommer aldrig att vara med i "hela sverige bakar". 

2 kommentarer:

  1. Nu blev jag nostalgisk. Jag minns hur jag och min syster badade i tvättunnan hos vår farmor när hon var klar med stortvätten. Där satt vi i det varma vattnet och låtsades att mor och farmor var kannibaler och skulle koka oss till middag. Vilken hemsk fantasi man hade. Men det var varmt och skönt i tvättgrytan.

    SvaraRadera