tisdag 9 mars 2021

Jag - en klantverkare

 Igår lekte jag snickare. Eller rättare sagt: jag försökte såga, skruva och borra. För ett bra tag sen rev jag ner allt inne i hönshuset för jag tyckte att det skulle bli bättre att vända på pinnar och reden. Ja, jag möblerar inte bara om inne i huset! 

Så, då skulle det ju sättas upp igen då och jag tänkte att jag försöker själv. Jag kan tala om att för det första så var det inte ens lätt att ta bort det som skruvat var, eftersom Herr T är snickare. Så när jag då ska ta bort skruvarna så är det ju inte bara en sorts skruv. Nej då, det är typ 3-4 olika. Vilket kräver olika bitsar. Det här är verkligen inte mitt område även om jag fått lära mig ett och annat om skruv. (Vilket jag märkligt nog glömmer rätt fort eftersom jag föredrar spik. Vilket jag inte vet så mycket om heller). Så här kan skruvarna se ut t.ex. Dom heter olika också. Men jag kallar alla för skruv.

Herr T själv har ju fickorna fulla av bitsar och skruvar samt en del verktyg. Det är märkligt att byxorna hänger uppe! Själv måste jag ju leta mig fram. Springer fram och tillbaka mellan hönshus och garage som en galen råtta. Flåsande och muttrande.

Jag har även fått lära mig att inte skruva innan jag förborrat för att det inte ska spricka. Och då ska man ha rätt borrjävel också (suck och spring igen)

Eftersom jag inte orkar byta bits mot borr, borr mot bits varefter så har jag två maskiner. Såna finns det gott om. De är lika gamla och trötta som jag. Gammalt utrangerat skit skulle man kunna säga. Så... det tar inte lång stund innan batteriet lagt av på den ena borrmaskinen. 

Glad i hågen (hrmmmff) går man då in i garaget och tänker att på den hyllan där alla laddarna finns, där finns det säkert ett batteri. Det finns två. Men passar dom? Nej! 

Sen ska vi inte tala om det där med att såga. Jag brukar fråga Herr T hur han kan vara snickare som skär limpskivor så snett. Men plank och brädor - det kan han! Jag däremot ska vara glad om jag kommer igång att såga utan kapa fingrarna. Och det blir snett VARENDA GÅNG! Men skit samma. Det är ett hönshus. 
Om ni undrar varför jag inte överlåter sånt här till folk som kan så är det för att Herr T ju bygger på badrummet och jag vill inte störa. Han har så det räcker.

Hur det gick till vet jag knappt, men det blev klart i alla fall. Jag snickrade (skruvade) även ihop några nya stegar till fjäderfäna. Vad dom nu ska med det till. Dom flyger ju som kråkor och rymmer hela tiden.

Obs! det man ser rakt fram på väggen är inte en målning av Picasso. Det är hönsskit!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

  1. Jisses... skrattar så jag gråter. Känner igen det där...
    Gubben och jag är så där med. Som regel går det bra. Inte alltid.
    Men du lyckades bra säger jag :D

    SvaraRadera
  2. Se där! Duktig.
    Men du... skruvar är bättre än spikar. Skruvar går att ta bort och sätta tillbaka igen, det gör inte spikar. Tycker jag.

    SvaraRadera