Den där kroppen

Apropå förra inlägget: Jag vet med mig själv att jag inte kommer att få cancer av ginkgo biloba. För jag äter bara ett tag och sen glömmer jag bort det. Men om jag äter tillräckligt länge så ska jag ju komma ihåg. Eller hur? Eftersom det påverkar minnet. Men då får jag kanske cancer istället. Hmmmm...
Nu har jag märkt av mitt glöm eftersom mina naglar bara trasar sönder. Det kan vara brist på zink, järn, kalcium, magnesium, kisel eller spårämnen. Alltid dessa val. 
När jag var typ 40 så frågade jag en "kunnig" människa om varför mina naglar var randiga. Hon svarade: "ja, vi blir ju inte yngre". Gammal redan då alltså. Hopplöst! 
Så här ser mina naglar ut nu. Det är ju inte klokt! När man ska se ut så här:

Dessa naglar har min yngsta dotter gjort som är utbildad nagelteknolog. (Ja, alltså det är inte mina händer!) Och tänk vilken business det har blivit! Alla dessa salonger för naglar, ögonbryn och fransar. Denna snygghetshysteri. 
För ett tag sedan när jag var inne i det där hemska köpcentrat, så var jag inne på en "sminkaffär". För att jag behövde köpa cerat. Ingen affär - jag säger INGEN - hade så mycket folk som just den. Jag vände och gick ut! 
Men jag säger absolut inte att naglarna ska se ut som mina! Och jag vet att jag borde sköta om dom. Vilket jag inte gör. När jag någon gång smörjer in händerna så är jag ju genast och vrider på vattenkranen och slaskar omkring. Och det där med att smörja sig när man går till sängs. Då blir ju boken kladdig! 

Nu undrar jag bara när ska det bli inne att vara ful och tjock? Är det inte dags för det snart? Jag blir så förbannad på mig själv som ständigt ska tänka på den förbannade vikten. Hela livet ska man längta efter semlor men istället äta på en morot. Bara för att man är skapt sån. (Jag åt ingen semla igår fast det var fettisdag!)
Jag är ingen storätare. Jag är inte ens ett godisfreak. Mina ätproblem är nog mer samma som sömnproblemen. Jag är född i fel tidszon! Min sov- och ätklocka är felvriden. Jag borde ha varit född i Oman.
Och så arvet då. Är man född av en stabbig far och en ridbyxbent mor så blir man ingen sylfid. Fast det som stör mig i det hela är egentligen inte vad jag väger. (Jag är ju gammal och gift) Det är bara det att det inte är roligt att sy (!!!) när man mer har en kropp som Barbapapa än Barbie.

Herr T säger att jag är fin som jag är. Då säger jag att det säger han bara för att han är rädd att jag ska sätta igång någon bantning som han blir involverad i. Herr T:s motto är nämligen: "jag tänker inte dö hungrig i alla fall!"
Nu ska jag träna. Inte för vikten, men för ryggen. För att jag måste!

Läs även andra bloggares åsikter om minne, naglar, kropp, snygghetshysteri, tidszon