Covid, Ronja och Troll

Hörni.... vad segt det är. Jag försöker att inte tänka för mycket på hur vi har det nu, för då blir jag rädd. Ibland när jag vaknar på morgonen är min första tanke att det är en dröm. En mardröm. Och det är det ju, men en verklig sådan.
Det som skrämmer mig mest är ifall det kommer tillbaka. Kanske i ännu starkare form. Eller att vaccinet - när det nu kommer - kanske gör folk sjuka. Och det var som om jag kände att något var på gång. Jag tänkte - innan Covid 19 - att vi har det alldeles för bra. Något kommer att hända. Nu är ju inte jag varken orakel eller sanndrömmare men jag är en orolig jävel!

Och man saknar sina nära. Jag längtar efter KRAMAR! Tur att jag har en gubbe att krama i alla fall. Det brukar jag trösta mig med. Tänka på att det finns många som sitter helt ensamma. Och som inte ens gillar ensamhet. Vilket mörker! Själv anser jag ensamhet är underskattat.
Och så har jag ju värstingkatten! Vi får inte glömma Gösta. Min söta lurvtuss. Min motsträviga gosboll. Min mattiggare.

Vi har även en ny kompis här. Räven; som jag döpt till Ronja. Hon är otroligt orädd. Man kan stå vid staketet och prata med henne. Inte så att hon svarar, men hon tittar på en. Hon vill förmodligen att jag ska ge henne något att äta, men det vore inte så smart med tanke på att vi ska ha hönsen här igen.

Hon ser till att mata sina små (som jag antar att hon har) för det fångas vattensork dagarna i enda. Det går alldeles utmärkt! För annars tar Gösta dem och släpar in. Och han äter dem ju inte ens. De är inte gulliga när de hasar sig flåsande framåt på köksgolvet, stinkandes av gyttja. *burr* Bättre då att räven får mat.
Vi bor ju i skogen och då måste ju människor och djur samsas. Fast jag är lite grann ovillig att samsas med fästingarna. Och MYGGEN! På det viset får man gilla den låga temperaturen som råder.

Men jag vill ju ha värme nu. Hela glasverandan är full med plantor som skriker att de vill ut i glashus och växthus. Nästa år ska jag inte sätta mina frön så tidigt. Fast det har jag nog glömt då.
Och eftersom jag hört att när värmen väl kommer så kommer den att bränna upp oss i år! Därför har jag redan nu köpt solskydd att hänga upp. Lite motsägelsefullt kan man tycka. Vänta på solen och sen sätta upp solskydd. Men solar - se, det gör jag inte!

Jag vill ju helst att det ska vara lagom. LAGOM! Vem fan har hittat på det ordet? Det finns väl ingenting som är lagom!? Särskilt är det inte lagom med nättroll som florerar nu. Det märks att folk har svårt att få utlopp för sin instängdhet. Och det vore ytterst bra om alla dessa tyckare (som för det mesta är otrevliga besserschmitz (jo, det heter så)) kunde HÅLLA SKRIFT! (Det är alltså motsvarigheten till att hålla käft fast i skrivform)
Det kan vara ett oskyldigt inlägg om en strumpa, som sen kan eskalera i en ordväxling som aldrig tar slut bara för att ingen kan ge sig. Så det gäller att välja sina ord, annars kan man ha dem efter sig. Man känner ofta igen dom på att de är usla på att stava!
Nu - dags för kaffe!
HÅLL AVSTÅND! 

Läs även andra bloggares åsikter om Covid-19, Räv, Nättroll