Dumburken

Konstaterar trött att man blivit urgammal (vilket somliga säkert tyckt länge) när man ser på TV-tablåerna. Nu ska det komma någon variant på "stjärnorna på slottet" med idel såpastjärnor samlade från Robinson, Bonde-söker-fru, Big-brother, Färjan och Svenska-hollywoodfruar.

Man slår sig för pannan, stönar och faller i gråt.

Jag kan säga att första Robinson har jag sett delar av. Resten av gänget kan jag ha sett en glimt av innan jag hunnit slå över eller av. Alltså jag orkar inte!

Men så när jag tänker efter så har jag aldrig orkat med den här typen av program. Jag var väl alldeles för antik (typ 40) redan när dom kom. Då hade man fortfarande hemmaboende barn som väl hade lagt beslag på TV:n, varför man fick genomlida något Robinsonavsnitt eller sätta sig i köket. Numera har vi varsin TV så Gubbe får titta på sin sport och sina typer av såpor ifred. Där är det fråga om bilar, bilar och åter bilar.

Men det var ju en smart jävel den som kom på det här. Det blir ju billigt att göra TV med okänt folk som vill bli kända genom att visa upp sig. Jag förstår sångare och skådespelare som inte vill kallas för kändis, för det kan man bli utan vidare bara man är modig nog. Och modiga människor finns det gott om. Om det nu kan kallas mod.

Vill man dessutom klä av sig naken så är man mer än välkommen i vissa dokusåpor. Förutsatt att du ser ut som en gudinna/adonis förstås. Dokusåpa är ju sprunget ur Reality-TV men hur mycket reality är det i dessa såpor? Det är väl så långt ifrån verkligheten som man kan komma. "Hur vet du det om du inte tittar" hör jag någon säga. Ja, vem kan undvika skiten som sprids som en löpeld via tidningar och internet.
Undantaget i sammanhanget är dom (få) såpor som handlar om verkligheten på olika arbetsplatser. Inte för att jag tittar på dom heller. Det handlar bara om lågbudget, fylla kanalerna dygnen igenom för att kunna sända ännu mer reklam och få in mer pengar.

När man sen läser att Sverige har flest dokusåpor i världen då vill man bara gå och kräkas. Kerstin Hallert skriver i Nöjesbladet: "Mängden dokusåpor speglar att svenska tv-landskapet är en förfrusen åker". Jag kan inte annat än hålla med. Men Kerstin är ju ännu "urgamlare" än vad jag är så hon har väl inget komma-här-och-komma-berättigande hon heller. Tänk alla dessa "riktigt" gamla gamligar som kanske bara har TV:n som sällskap - man får ju innerligt hoppas att dom gillar denna dynga.

Nu hör jag någon annan säga: "stäng av då om du inte vill titta". Ja, det är ju det jag gör. Men jag kanske vill se något annat på mina betalkanaler!

Och... alternativet är INTE tävlingar! Och när man nu ändå är inne på sånt som man inte gillar så har vi en kategori till: Sitcom med pålagda skratt! VARFÖR måste vi få veta när vi ska skratta? Jo, förmodligen för, att annars skulle vi upptäcka att det INTE är ROLIGT! Här finns det ju ett och annat undantag men dom är ytterst få.

Men... det finns ju - tackålov! - annat att göra än att hänga vid dumburken!

Läs även andra bloggares åsikter om Dokusåpa, Reality-TV, Lågbudget, Reklam, Tävlingar, Sitcom

Hämnden är ljuv

Är det inte så håret krullar sig på en när en orättvist behandlad person i en film får sin hämnd?!  Nu är ju jag i och för sig ett krullhuvud sedan barnsben, men ni vet vad jag menar.

Jag tittade på filmen "Taken" igår med Liam Neeson. Han är, i filmen, en CIA-agent av värsta kaliber vid namnet Mills. En f.d. i och för sig, men naturligtvis ändå den vassaste kniven i lådan. Hans dotter blir kidnappad av ett gäng som sysslar med människohandel och det är ju inte svårt att förstå redan från början hur detta ska sluta. Men det spelar ju ingen roll, för det är ju det det går ut på. Att se hur denna engagerade fader sätter efter sin dotter.

Naturligtvis slutar det lyckligt, för vem kan rå på en fullfjädrad CIA-agent? Det spelar ingen roll att det är fjorton automatgevärsbeklädda manspersoner som samtidigt skjuter på mr Mills från nära håll. Han duckar lite och tar sedan kål på rubbet och det enda som händer med honom själv är att skjortan eventuellt blir lite skrynklig. Motståndarna är dessutom så klent byggda att en del av dom är nära döden av ett enda slag på käften.

Att det slutar lyckligt är ju dessutom en definitionsfråga eftersom han på vägen har dödat fyrtiosexochenhalv pers. Låt vara av tvivelaktig karaktär, men ändå. Och om sanningen ska fram så fick Mills en liten skottskada i ena armen även om - som jag tror - varken skjortan eller jackan gick sönder.

Men det här är ju sån där actionfilm (eller som min salig moder sa: aksjon) där det ska hända så mycket som det bara går på så kort tid som möjligt. Det ska dessutom smällas hundratrettiotvå bilar för att det ska bli som bäst. I varje riktig actionfilm finns det minst en stapel med bensintunnor som någon nödvändigtvis ska köra in i. Eld och explosioner, det är grejer det!

Nä, tacka vet jag deckare som löser brott utan vapen. Iskallt går dom in i lejonens kula utan vare sig kniv eller pistol och säger åt skurkarna att: "nu är du fast". Det är ordning det!

Läs även andra bloggares åsikter om Action, Agent, Automatgevär, Deckare, Hämd

Äntligen SVT! - En pilgrims död

Jag är lyrisk! Ja, just LYRISK! Jag har nu sett alla avsnitt av "En pilgrims död" och det var fanimej det bästa jag sett på länge. Det var värt både årets och kommande årets avgift hos SVT. Vilka skådespelarinsatser!

Och all heder åt regissörerna! Och förmodligen även manusförfattarna. Jag har bara försökt en gång att läsa GW och det gick inte alls. Jag vet inte om det är så, att väldigt bra skådespelare gör bra ifrån sig, vilken regissör dom än har? Om det inte är så, så vill jag se mer av dessa regissörer.
Det enda jag tycker var lite lustigt var Jonas Karlsson (åååååhh en STOR favorit!) som "äldre". Tjugosju år senare ser han i stort sett likadan ut fast utan bakåtslick, plus en jättestor gravidmage! Mycket komiskt.
Johannes Brost, Kjell Bergqvist, Lassgård - GULD! Lassgård i en perfekt roll. Han är inte något jag gärna ser i kärleksdramer direkt. Å alla andra skådisar. Jag vet inte någon som inte gjorde bra ifrån sig. Ja.... suck... jag är LYRISK!
Har ni inte sett den? Se den på SVT Play - NU!

Till och med skådespelare som jag förut inte varit så begeistrad i var kanon. T.ex Henrik Norlén och Jakob Ericksson. Jag kunde till och med stå ut med Johan Hedenberg och det är minsann inte dåligt.  Ja... jag är.... sa jag lyrisk?

Läs även andra bloggares åsikter om En pilgrims död, SVT, Jonas Karlsson, Petri, Nyholm, Heldt, Widerberg

För alltid ensam

Tittar ni på program som "bonde söker fru" och "ensam mamma söker"? Jag gör det inte. Jag tycker att det är lite pinsamt med liknande program. Jag förstår inte folk som vill ha en kamera i nyllet när dom ska flörta till det med varandra.
Men många vill ju bli kända förstås. Och kända blir dom. När jag emellanåt tänker att jag ska köpa mig en veckotidning så står jag där och tittar på omslagen. Dom för mig helt okända människorna flinar emot mig på tidningarna och jag går närmare för att se vem det är. Joho då, det är en bonde eller en mamma. Men oftast är det ju inte någon lycka det handlar om utan "så gick det sen..." vilket kan betyda ensam igen eller skilsmässa. För sånt säljer bättre än lycka.
Men jag tycker mig ha sett att några verkligen har slagit till och gift sig. Det lustiga är att lik förbannat får dom heta ensamma-mamman-Stina eller ensamma-mamman-Gullvor (eller vad dom nu heter). Dom kommer för alltid att vara just ensamma.

Ensamma mamman

Undrar vad nästa programserie kommer att innehålla. "Ensam-rörmokare-söker" kanske? Eller "plastikkirurg söker ful kvinna". Eller varför inte slå ihop nuvarande program till "bonde söker ensam mamma"? Det där med kirurgen kunde ju bli en hit. Fem kirurger får fixa till varsin ful kvinna. Sen får man se om dom vill gifta sig med varandra eller om det verkligen är insidan som räknas.
TV-program över huvud taget har mycket att önska nu för tiden. Även om utbudet är enormt. Okända människor i dokusåpor är naturligtvis billiga. För att inte säga gratis. Till skillnad från skådespelare/sångare. Dom vill ju ha rejält betalt dom jävlarna. Därför får vi inte så mycket av den varan.
Teater får vi titta på live. Däremot kan vi se sjuttioelva sitcomserier som man spyr på bara dom börjar. Mest för det enormt störande pålagda skrattet. Kanske ska testa att titta på något med ljudet av. Det kan funka.
Gubbe håller sig till sport (finns alltid någonstans), matlagningsprogram och mekarprogram. Jag frågar honom emellanåt om han lär sig något. Ser framför mig att han ska svänga ihop någon fantastisk  trerätters middag eller bygga om firmabilen till en traktor. Men... inget händer. Han bara ler lite när jag frågar. Men man vet aldrig. Rätt vad det är kanske alla bitarna har trillat på plats och han sätter igång och bygger en moped av spisen.
Själv vill jag helst se kriminalare men det är ganska tunt. Finns det något så är det repriser. Söndagarna har dock gett mig Arne Dahl-krim och det tackar man för. Undrar vad jag ska göra med de morbida kunskaperna jag suger i mig då???

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, TV, ensam mamma, bonde, sitcom, kriminalare

Intet nytt i dumburken

1976 var jag 20 år. Den tid då man var ute på dans och fest eller bara hängde med vänner. Men så plötsligt hände något som satte stopp för det. Macahan kom på TV! Då var det ju inte frågan om att spela in och gå ut ändå. Nej... hemma skulle man sitta för att få se Zeb Macahan stånka sig fram på sin nedsuttna kuse. Filmlånga avsnitt var det väl också vad jag minns.

Zeb - alias James Arness

Sån lyx som VHS med inspelning hade man ju inte. Så vännerna satt på sitt håll och glodde och vi på vårt.
Som tur var har även en serie ett slut. Eller hade det i alla fall på den tiden. Nu är jag inte lika säker. Det finns ju serier som bara går och går och aldrig kommer till dörren.
Men, vad hände då efter Macahan? Jo, en familj vid namn Ewing stiger in i rutan. Dallas kommer och låser in varenda människa åter igen! Den här gången var det ju ändå inte så illa eftersom det var timmesavsnitt så folk kunde "komma ut" när det tonat ner i rutan. Sådär vid 22-snåret.  (Det får väl ändå anses tidigt med dagens ungdomsmått mätt. Dom går ju oftast inte ut förrän tidigast 23)

J.R - alias Larry Hagman

Och nu ska eländet komma tillbaka på TV. Som om det inte var dåligt redan nu. Jag gillade aldrig Dallas. Jag har alltid haft svårt för intriger och elakheter så jag tittade sporadiskt. En annan sak jag inte gillar är folk som inte kan prata ordentligt. Det återkom till mig när dom nu har puffat för serien. Den där Bobby Ewing - han VISKAR! Hela tiden!! Även när han gormar så blir det som en väsning på något sätt. Usch!
Men dom kommer säkert att få sin publik och sen fortsätter det väl tills JR dör. Men det är inte heller säkert, för nu för tiden byts ju folk ut och så fortsätter det och fortsätter och fortsätter...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Dallas, JR, Macahan, Zeb, TV

Gilla Kjelle Bergqvist

Har tittat på Kjells smakresa i Asien med Kjell Bergqvist på 3:an. Det var inget jag tänkt. Det bara blev så. Men jag säger bara - TACK! Äntligen ett program att titta på. Han är bara helt underbar. Här har vi en snubbe som är naturrolig. Länge sen jag skrattade så mycket. Sen hände en underlig grej också. Jag och Gubbe skrattade samtidigt! Det hör inte till vanligheterna. Nu är onsdagskvällarna räddade ett tag framöver. Missa inte det nästa vecka! Här ett litet klipp med Kjelle

Sen kommer här ett litet inlägg från Baronessans eget trafikmagasin...
Om du inte gillar att jag håller hastighetsbegränsningarna - kör om då för fan! Du tänker ändå inte betala mina böter! Men... det gäller bara om du inte är en taxi. För då fäller jag ut skylten: Taxi, var god dröj.

Läs även andra bloggares åsikter om Kjell Bergqvist, Kjelles smakresa i Asien, 3:an, Trafikmagasin, Hastigheter