Tröskverksmonster

Joho då, nog blev dom fler alltid dom osnutna snytbaggarna. Om det nu är sådana. Jag kanske har odlat fram någon nytt fruktansvärt tröskverksmonster. Skulle just vara likt mig.

Men jag undrar om det verkligen handlar om någon kärleksakt.....

..för det verkar mera som att dom åker snålskjuts på varandra.

Dom trivs otroligt bra bland våra rabarber i alla fall, men dom växer och frodas ändå. Jag ska snart knipsa av dom så får vi se vart (o)djuren tar vägen sen. Jag har inte kommit mig för att avliva dom än för dom håller sig bland rabarberna och så tycker jag att dom är lite roliga att titta på. Så underlig är jag.
Och för alla av er som liksom jag har kort minne, vill jag bara återuppliva det angående den hemska vintern. Detta kort blev taget den 10 april och graderna ville aldrig riktigt komma över på plussidan. Burrrr!

Det känns bättre nu!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Natur, Djur, Snytbaggar, Rabarber

Mjukisbyxåldern

Jag har kommit i mjukisbyxåldern. Det hjälper inte ens att det är stretch i brallorna längre. Det ska vara mysbrallor. Men jag har hållit ut länge ändå, för jag vet många som svidar om till mjukisdress mot kvällningen och har gjort det sedan yngre dagar. Själv har jag gått i mina jeans för jämnan. Men nu känns det som att jag skulle vilja svida mig i vida gubbrallor med hängslen istället. Jag har för mig att det var modernt ett tag. Jävligt fula brallor med stora motveck på magen. Kanske blir modernt igen, vem vet?
Helst skulle jag ju vilja gå dygnet runt i morgonrock. Men jag tror inte att jag vill ha den uppmärksamheten det skulle skapa om jag hade det på mig när jag handlar. Men kanske om jag fixar till en lite svassig sak med volanger som påminner lite om en klänning. Det kan gå.
Och kanske, men bara kanske att det inte är det ultimata när man grejar i rabatten. Jag har idag slängt ner lite frön. Dill och grönkål. Jag har just bestämt att grönkål är en krydda och får därför växa i mitt kryddland. Om det nu vill växa vill säga. Vi har ju rådjur som kommer att älska kålen och katter som kan ligga ihjäl vilka växter som helst. Slängde ner några sockerärtor i stora tunnan också och basilika i en stor kruka inomhus. Eller kruka... det är en kopparbunke. Säkert får basilikan kopparförgiftning.

Läs även andra bloggares åsikter om Mjukisbyxor, Rabatt, Grönkål, Sockerärtor, Rabarber, Snytbaggar

Fy för rufsiga flodhästar

Jag såg någonstans att det är vanligt att fota folk - som lagt på sig några år - uppifrån. Det är förmodligen för att automatiskt släta ut rynkor och dubbelhakor. Själv har jag känt att bakifrån vore ett bättre val. Ända tills jag var inne i en provhytt för att prova byxor. Där såg jag hur jag såg ut i bakskallen! Inte så skrynkligt i och för sig, men rufsigt utan dess like (vilket är väldigt vanligt i mitt golvmoppshår) och med en bena där ingen bena skulle vara.
Dessutom hade en flodhäst följt med in i rummet. Den var verkligen inte osynlig! Den stod bakom mig med ändan åt mitt håll. Likadana brallor som mig hade den också. När jag drog ner brallorna så gjorde flodhästen detsamma. Jag var tvungen att blunda medan jag provade. Fy tusan för provhytter.

Jag lyckades fota ett par skäggdoppingar idag. Vilket gjorde att jag blev blöt om fötterna, men det var det värt. Herr och fru antar jag men vem som är vem vet jag inte. Dom ser tydligen likadana ut, men honan ska vara något mindre. Dom var ovanligt oskygga.
Fasaner och Gäss skrek i närheten också, men höll sig osynliga i vassen. Ville väl inte vara med på bild antar jag.
Sen åkte jag till trädgårdsmästeriet på Steninge och köpte mig en Fuchsia och ett par kryddväxter. Dom kommer inte att bli planterade förrän Gubbe fått tag i spaden. För min del är det färdiggrävt, vilket påminner mig om att jag måste ringa naprapaten.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Flodhäst, Fota uppifrån, Björkar, Skäggdopping

För första gången...

För första gången i mitt liv fick jag fira Moderns födelsedag utan Moder. Nu har hon sovit i jorden i åtta månader så när som på en dag och jag tror inte att hon tränger kaffe längre. Men blommor fick hon ändå. Gul/orange rosor. Dom tror jag att hon skulle uppskatta.
Vi har annars haft för vana att ha picknick vid en backsippebacke på födelsedagen. Backsippor var hennes favoritblomma och dom blommar just vid den här tiden. De sista åren har hon dock inte orkat med dessa utflykter, så jag köpte en backsippa som planterades i hennes rabatt istället.
Grattis på dagen älskade Moder. Du sitter där inne i mitt hjärtas syrenberså och gungar på en gren, fäller små roliga kommentarer emellanåt så jag skrattar.

Har man inte ont är man död

Tänk så bra att jag verkligen fokuserade på det där med grävandet i landet.
Jag har ju gått till sjukgymnast med mina knaggliga delar av kroppen. Bland annat ryggen. Det blir bara fjösiga tips. "Ska du fortsätta bära småbarn så får du styrketräna" säger han. Men han säger inte hur. Ger inga förslag. Förmodligen har han något avtal med träningslokalen som kostar skjortan.
Men han säger att jag ska tänka på vissa saker. Hur jag ska böja mig. Hur jag ska göra när det gör ont. När jag frågar om några rörelser så ger han mig ett par tips och sen går jag hem. Och gräver i trädgården. Men ändå ganska försiktigt. Tänkande på vissa saker. Sen går det två dagar och vad händer?
Jo,  jag har just kommit fram till Plantagen för att handla växter (tillsammans med halva uppland). Jag väntar på att svänga in och så plötsligt nyser jag. Pang! Det hugger till i ryggen och sen kommer jag knappt ut ur bilen. Fast i rävsaxen igen. Inte fan sa han något om att jag inte får nysa! Jag försöker ta några steg men det går inte. Sätter mig i bilen igen och fäller sätet bakåt för att vila lite. Sen försöker jag igen och nu kan jag ta några steg.
För eftersom jag är lite (!) envis så tar jag mig ändå in med stöd av en kundvagn och handlar. Jag tänker att det är bra att gå och att röra på sig. Jag tar mig fram som en 95-åring med rullator. Efter det åker jag till Ica och stödjer mig även där på en kundvagn. Jag har sån himla tur att Gubbe är hemma när jag kommer hem, för jag har funderat på om jag ska krypa till dörren, skjutandes kassarna framför mig med pannan.
Fan, jag har inte tid! Jag ska gräva. Jag ska tvätta fönster. Jag ska ha gäster imorgon. Just nu gäller liniment, värktabletter, övningar, övningar och övningar...
Imorgon är jag bra. Eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om Värk, Rygg, Styrketräning, Ryggskott

Litet jävla otyg

Förresten... jag har fått min första fästing. Den högg in på mitt ena höftsvall, men jag var inte hundra på att det var en sån. Så Gubbe fick kolla. En sån pytte-pytte liten som knappt var synlig. Men kliar gör det. Och detta påminner mig om att jag måste ta min tredje TBE-spruta! Nu är det vår på riktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om Fästing, TBE

Läsning pågår

Kommer ni ihåg min läshörna? Den på glasverandan. Den som Gusten för det mesta ligger i. Jag har faktiskt legat där i en timme! Utan katt. Med bok. Men för det mesta läser jag innan jag somnar.

Efter att ha läst färdigt boken "I am Ozzy" av Ozzy Osbourne, så gick jag raskt över till nästa "Anhörig" av Katerina Janouch. Från den ena drog-sprit-piller-missbrukaren till den andra kan man säga. Fast från ett annat perspektiv. Jag kände igen mig i mycket. Även om jag tyckte att berättelsen var lite konstig emellanåt.
Båda böckerna slutar ju lyckligt om man kan uttrycka sig så. Ozzy är enligt boken numera ren. Dricker inte, drogar inte och röker inte ens. Jag fattar inte hur han har överlevt med allt han stoppat i sig under åren. Det var inga små mängder och den blandningen han drog i sig: en näve piller av blandad karaktär, skit samma vilka, nedsköljda med sprit och så lite droger på det. Han måste vara konserverad. Det är nästan så man är förvånad att han lever nu när han väl har slutat med allt. Kroppen måste ju undra vad som händer.

Den andra boken berättar också om ett tillfrisknande. Den ska ju delvis vara självupplevd och hon har ju fem barn, så det är bara att hoppas på att det fungerar. Och att i så fall gratulera. Starkt av maken att låta henne skriva om honom i ett sånt perspektiv.

Det är ändå fantastiskt att det finns en vilja till förändring även för den mest inbitne. Tyvärr kom aldrig mitt ex fram till det utan lät spriten ta hans liv. Där var det inte fråga om droger eller ens rökning. Men dålig sprit tar kål på vem som helst. Rockvärlden däremot har ju förmodligen tillgång/råd med bra kvalitet vad gäller både droger och sprit. Men en och annan trillar ju av pinn även där.

Och visst har hon så rätt den gode Katerina Janouch när hon skriver: "Alkohol är en sådan stor del av livet. Man måste skynda sig för att hinna till Systemet, man erbjuds vinlistor på krogen. Inget party utan fylla. Så fort något firas, ska det firas med en alkoholhaltig dryck. Träffas? Ja, gärna, över en öl. Ett glas vin. En drink. Cocktailparty. Tjejmiddag. Svensexa. Kalas."  Det är ju, fantastiskt nog, den som inte dricker som blir ifrågasatt. 

Nästa bok blir "Uppgörelsen" av John Grisham. En gammal bok alltså. Den kom 2003. Det är gammalt. Kostar ingenting på loppis. Jag är faktiskt inte säker på att jag någonsin har läst en Grisham. Eller så har jag läst just den här och kommer på det på sidan 273. God natt!

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Läsning, Ozzy, Anhörig, Katerina Janouch, Alkohol, Drogmissbruk

Fokusering

"Jag går och duschar" säger jag till Gubbe och stolpar iväg. (Kommentaren låter som en sång av Gessle men han är inte inblandad.) Vi har dusch i tvättstugan. Ingen bra idé! Jag måste bara slänga in tvätten i torktumlaren först. Sen måste jag bara slänga in ny tvätt i tvättmaskinen. Ojsan, där ligger en duk jag måste lägga i blöt också. Och så tvätten som hänger på tork. Dags att ta ner.
Ja, just ja, duscha var det. Men jag måste nog byta ut handdukarna. Sagt och gjort. Men vad har jag för handdukar liggande här. Viker om och sorterar igenom tre trådkorgar med handdukar.
Nej, men duscha var det ju. Går in i duschen och häller schampo i håret. Gnuggar ett tag och ser något på golvet i hörnet. Tar fram gummiskrapan och handduschen för att skrapa bort gamla tvålrester runt kanterna. Återgår till slut till håret och resten av kroppen.
Någon som känner igen sig? Säkert många. Typiskt kvinnligt? Jag menar med det inte att kvinnor är renligare/ordentligare än män, men kanske är det så att vi är dåliga på att fokusera på en sak i taget. Det gäller i alla fall mig. Jag önskar mig lite manliga gener ibland när det gäller fokusering.

Men jag var i alla fall fokuserad på min rabatt idag. Den med kryddväxter. Den såg rent ut sagt för jävlig ut. Ogräset har tagit över och de flesta växter har dött efter den regniga sommaren förra året och denna hemska vinter. Men det är hög tid för nya friska tag. Men jag ska ta det pö om pö (ser ni - nästan på franska!) Jag vill inte ha för bråttom för jag vill se vad som kanske kan ta sig i rabatten och jag vill inte plantera en massa fina, dyra plantor innan fröken frost varit på besök. För hon kommer nog.
Järnnätterna brukar komma i juni sa alltid min moder. Men det finns tydligen inget riktigt belägg för att dessa järnnätter kommer en viss tid eller ens kommer alls. Om det nu ändå är så som modern sagt, att frosten brukar komma i början på juni, så kanske man får flytta fram det till juli denna sena vår.
Jag har inte satt ut en endaste liten blomma än. Jag behåller dom inne på glasverandan än så länge. Men i natt blir det inte någon frost för ute faller ett stilla härligt vårregn. Det doftar vår! Det tråkiga med att vänta lite är bara att alla är så köpgalna så väntar man tar allt slut. Dra upp egna? Nä, nä, inte med dom här ogröna fingrarna jag har.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Fokusering, Dusch, Tvätt, Vårregn, Scilla