Fantomen och grammofonen

När jag var barn bodde vi på bondvischan. Vi hade mat- fisk- drickabil som kom emellanåt. Men vi hade också Bokbussen. Jag kan fortfarande känna den där känslan av att gå in där och känna doften av böcker och välja något för utlåning.

Vi var rätt svältfödda på böcker hemma. De böcker som fanns var ärvda eller billiga pocketar. Det var farsan som stod för böckerna för det mesta. Och det var riktigt bildande böcker som Ed McBain och Alistair MacLean m.fl. Sen fanns det några vilda västern-böcker också. Hårdkokta grabbar - det var farsans favoriter.

Den vandrande våldnaden

Han köpte även serietidningar (!) såsom Fantomen och Seriemagasinet. Han sa säkert i affären att det var till oss barn (som om någon där skulle ha vågat säga något till honom!?) men det var han som läste dom. Mest.
Tro för den delen inte att han var mindre vetande. Det han inte visste det fanns inte! Han rättade alla på TV som sa fel. Själv ärvde jag min mammas huvud. Vi kan/kunde lite av varje men ändå inte ett skvatt.

Mamma då? Jo, hon hade en diktbok. Och något gammalt bokband med bl.a. Sven Stolpe. Sen blev det väl någon veckotidning ibland när det fanns någon krona över. Jag läste det mesta jag hittade. Bara för att det inte fanns så mycket annat. Ett uppslagsverk från anno jössenamn fanns också. Ett sånt där där man kan se hur olika folkslag kan se ut bland annat.

Klart man läste. Det fanns ju inte mycket annat att göra. Det eller lyssna på radio eller grammofon. Grammofonen tror jag kom från min ena halvsyster. En präktig möbel med något så lyxigt som en matare. När en skiva var spelad så ramlade nästa ner. Repiga vinylskivor var mer regel än undantag. 

Radiogrammofon - lyx år 50-tal

Men vi lyssnade och njöt. Det kom med skivor som exempelvis Ella Fitzgerald och Martin Ljung! När jag vid 11 års ålder, vid jul, fick Sven Hedlund sings Elvis var lyckan total. Men det är en annan historia.

Gammalt djungelordspråk: "Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man". Ja! Det är ju fredag!

Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.

Läs även andra bloggares åsikter om Fantomen, Radiogrammofon

Gatlopp och Tropper

Jag är frustrerad. Detta inträffar oftast varje morgon när jag vaknar. Det är alltså drömmarna som gör mig sån. I natt drömde jag att jag var tillsammans med ett gäng människor. Vilka dom var har jag ingen aning om. Vi var möjligen på ett hotell, eller i ett hus. Jag vet inte riktigt, men såna är drömmar. Vad jag däremot vet är att vi skulle ha någon festlighet av något slag och jag skulle göra mig i ordning inför kvällen. Det var då det började. Jag hittade inte mina kläder! Sprang som en tok och letade i skåp och lådor och i väskor. Sen hittade jag några trasor någonstans. Kan ha varit någon annans, men nu var jag ju så stressad så jag brydde mig förmodligen inte. Här var det bara frågan om att få något på sig. När jag så i min klösande iver fått på mig några trasor och en person kommer in genom dörren, så tittar jag ner och ser att jag fått på mig någon sorts haremsdräkt. I rosa. Personen försvinner ut igen (förmodligen chockad av åsynen) och jag fortsätter att klösa bland trasorna fullkomligt upplöst av stress.
När man då vaknar efter denna pärs så känns det inte som att man har sovit, utan sprungit gatlopp. Alltså, när man väl får sova, så ska man flänga som en tok genom drömmarna. Varför kan jag inte bara drömma att jag ligger i en hängmatta på Maldiverna? Varför kan jag inte drömma om stilla vågskvalp runt en roddbåt? Just nu läser jag ju inte ens någon deckare så det är ju inte boken som triggar igång. Det kanske är dom där pillren jag käkar för mina "restless legs". Dom får benen att hålla sig stilla, men gör att jag springer som en tok i drömmarna istället.
Apropå bok förresten, så köpte jag några böcker på bokrea. Slet åt mig ett par böcker som INTE var deckare. Jag måste ju försöka ta mig ur dessa mord/styckning/misshandels-berättelser. Jag går omkring och misstänker varenda människa för att vara psykopat. Men dom är ju så spännande (böckerna! Inte psykopaterna).

Nu blev det så att jag fick tag i en bok som kostade hela 19 kronor!!! Jag tänkte att går den inte att läsa så kan vi elda med den. Den har ju inte direkt kostat något. Och nu är jag så inne i boken så jag vill inte att den ska ta slut! Boken heter: "Boken om Joe" och författare är Jonathan Tropper. Syns här till vänster och ligger även till vänster i sängen hos mig (boken alltså). Gubbe till höger och Gösta (katt) i fotänden. Det är lite trångt emellanåt.
Undrar vad författaren tycker om att boken säljs för 19 kronor? Men å andra sidan är det ju troligt att jag köper ännu en bok av honom och då för några kronor mer. Sen är ju den här boken från 2004 och får väl anses som lastgammal antar jag. Glad vår på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Drömmar, Sömn, Bok, Tropper

Läsning pågår

Kommer ni ihåg min läshörna? Den på glasverandan. Den som Gusten för det mesta ligger i. Jag har faktiskt legat där i en timme! Utan katt. Med bok. Men för det mesta läser jag innan jag somnar.

Efter att ha läst färdigt boken "I am Ozzy" av Ozzy Osbourne, så gick jag raskt över till nästa "Anhörig" av Katerina Janouch. Från den ena drog-sprit-piller-missbrukaren till den andra kan man säga. Fast från ett annat perspektiv. Jag kände igen mig i mycket. Även om jag tyckte att berättelsen var lite konstig emellanåt.
Båda böckerna slutar ju lyckligt om man kan uttrycka sig så. Ozzy är enligt boken numera ren. Dricker inte, drogar inte och röker inte ens. Jag fattar inte hur han har överlevt med allt han stoppat i sig under åren. Det var inga små mängder och den blandningen han drog i sig: en näve piller av blandad karaktär, skit samma vilka, nedsköljda med sprit och så lite droger på det. Han måste vara konserverad. Det är nästan så man är förvånad att han lever nu när han väl har slutat med allt. Kroppen måste ju undra vad som händer.

Den andra boken berättar också om ett tillfrisknande. Den ska ju delvis vara självupplevd och hon har ju fem barn, så det är bara att hoppas på att det fungerar. Och att i så fall gratulera. Starkt av maken att låta henne skriva om honom i ett sånt perspektiv.

Det är ändå fantastiskt att det finns en vilja till förändring även för den mest inbitne. Tyvärr kom aldrig mitt ex fram till det utan lät spriten ta hans liv. Där var det inte fråga om droger eller ens rökning. Men dålig sprit tar kål på vem som helst. Rockvärlden däremot har ju förmodligen tillgång/råd med bra kvalitet vad gäller både droger och sprit. Men en och annan trillar ju av pinn även där.

Och visst har hon så rätt den gode Katerina Janouch när hon skriver: "Alkohol är en sådan stor del av livet. Man måste skynda sig för att hinna till Systemet, man erbjuds vinlistor på krogen. Inget party utan fylla. Så fort något firas, ska det firas med en alkoholhaltig dryck. Träffas? Ja, gärna, över en öl. Ett glas vin. En drink. Cocktailparty. Tjejmiddag. Svensexa. Kalas."  Det är ju, fantastiskt nog, den som inte dricker som blir ifrågasatt. 

Nästa bok blir "Uppgörelsen" av John Grisham. En gammal bok alltså. Den kom 2003. Det är gammalt. Kostar ingenting på loppis. Jag är faktiskt inte säker på att jag någonsin har läst en Grisham. Eller så har jag läst just den här och kommer på det på sidan 273. God natt!

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Läsning, Ozzy, Anhörig, Katerina Janouch, Alkohol, Drogmissbruk

Tack Camilla och Håkan!

Nu mår jag såååå mycket bättre! Jag är ju en tocken där periodare på det mesta jag gör, så även när det gäller läsning. Jag hakade ju upp mig ett tag där på Åke Edwardssons bok och hämtade mig inte riktigt efter det.
Men - eftersom jag legat sjuk i sisådär en vecka och numera drömmer om TV-reklam och spyr på alla repriser - så kollade jag igenom mina högar av inköpt-bok-för-läsning-senare och där hittade jag två godbitar som jag glömt bort. Den första var Läckbergs Änglamakerskan som jag genast kastade mig över likt en utsvulten krokodil. Den var så bra, så bra! Jag gillar alla hennes böcker. Har läst dom allihop. Lättlästa och spännande ända till slutet. Den sög jag strax i mig.
På tur stod så en annan storfavorit: Håkan Nesser. Gud sig förbarme vad den karln kan skriva! Jag blir helt matt!! Nu är jag på sidan 230 och jag kan knappt bärga mig för att läsa vidare. Men samtidigt så är det bara 282 sidor i boken och jag vill inte att den ska ta slut!
Få fångar min totala uppmärksamhet på det sättet som Nesser gör. Sen jag lyssnade på en av Nessers ljudböcker där hans själv läste, så hör jag även hans röst hela tiden jag läser. John Ajvide Lindqvist har också ett sånt magiskt ordtrollande som passar mina två hjärnceller, men det är ju en helt annan ruggigare genre.

Tänk om man haft Nesser som svenskalärare. Då kanske man hade lärt sig något i skolan. Han kanske kunde ha smittat av sig lite på mig. Han har ju (läser jag på wikipedia) varit lärare i Märsta, den "byhåla" där skolan låg som hade glädjen att försöka lära mig något vett under x antal år. Dom lyckades inte något vidare. Men han är ju bara sex år äldre än mig så det var ju ändå inte möjligt.
Jag måste nog gå och kolla i den där läs-högen om jag har något att hugga in på efter Nesser annars kommer det att bli fullständigt olidligt. Jag har visserligen en till bok av Edwardsson, men den får ligga. Länge.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Läsa, Böcker, Camilla Läckberg, Änglamakerskan, Håkan Nesser, Maskarna på Carmine Street

Läsa bör man annars... blir det tråkigt

Oj, jag måste ju göra ett inlägg till! Intresseklubben antecknar. Jag skrev ju om att jag skulle försöka vidga mina vyer angående bokvalet denna sommar. Jag är ju vanligen en deckarälskare och håller mig dessutom gärna till de författare jag är van vid och gillar. Men dom hinner ju inte skriva nya lika fort som en annan läser så jag ville prova på något nytt.
De böcker jag läste under våren var dock inte någon deckare utan John Ajvide Lindqvists "Människohamn". Den blev jag helt betagen av fast den är otäck. Språket är helt underbart. Därför fick jag alla hans böcker av min yngsta dotter. Där har jag nu betat av både "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda". Inte lika bra som den första anser jag men absolut läsvärda, men otäcka som tusan förstås. Resten av J.A.L. får vänta ett tag.
Nå, från dessa gick jag sedan över till deckare igen och läste "Någon sorts frid" av Camilla Grebe och Åsa Träff. Kanonbok! Dessa två kommer det att läsas mer av det är garanterat!
Sen ville jag ha tag i något helt annat. Hittade en bok av Caroline L Jensen som heter "Fru Bengtssons andliga uppvaknande". Innehåll:  En komediroman om gamla testamentet, de tio budorden, och om vad som kan hända när en helt vanlig hemmafru möter Gud i sitt badkar, och Satan på andra sidan villaförortsgatan. Otroligt underhållande även för en sån agnostiker som mig. 
Efter denna har jag sedan plöjt Roslund och Hellström. Och om man tycker att John Ajvide är otäck så är detta ännu otäckare för det är verklighet. Alltså verklighet men inte sann händelse. Särskilt handlingen i boken "Odjuret". Burrrrr! Jag har även läst "Box 21" av samma författare. Båda väldigt bra skrivna.
Nu väntar följande böcker: "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Den har jag hört så mycket om så den har jag stora förväntningar på. Hoppas jag inte blir besviken. Den andra boken är Jonas Gardells "Jenny". Den VET jag kommer att vara bra för hittills har jag inte läst något dåligt av Gardell! (Trodde jag läst alla förresten).
För att inte tråkas ut av att läsa en bok i taget, så brukar jag köra lite dubbelt på sommaren. En på-dagen-bok och en somna-in-bok. På-dagen-boken är just nu Gösta Gustaf-Jansons "Mosters Millioner". Den har några år på nacken. Utgavs 1978 och jag hittade den på en loppis till min stora glädje. Gösta tillhör mina favoriter tillsammans med Bo Balderson. Gösta har även trotts vara just Bo Balderson som ju är en pseudonym, men jag undrar jag.
Har just uppmanat Gubbe att köpa boken "Partiledaren avgår med döden" av Balderson på Tradera. Det är den enda boken som saknas i min Balderson-samling. Vilken lycka att hitta en som man inte läst! Men sen finns det inte fler, snyft! Men man kan läsa dom om och om och om igen och det är lika roligt och underhållande varenda gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Läsa, Roslund & Hellström, Caroline L Jensen, Jonas Gardell, Bo Balderson, Gösta Gustaf-Janson