Jävlar-anamma-hyllor

Igår hade jag en fixardag. Bland annat fick jag upp två hyllor!
Jag skruvar inte upp hyllor. Jag grinar och svär upp dom! Här är den ena.

Nu har ju jag en snickare i huset, men eftersom han håller på och renoverar vardagsrummet så ville jag inte fråga honom. Det tog ett tag innan jag kom ihåg att man måste ta bort stången först, innan man kan skruva upp hyllan. Innan dess gick det åt några svärord och tårar. Sen var den ganska tung för att hålla upp samtidigt som jag skulle få till skruvjävlarna. Då gick det åt lite mer kroppsvätska och ännu mer svärande. Men ger mig det gör jag inte!

Jag hanterar datorer och symaskiner men skruvdragare, bitsar och skruvar är inte min melodi. Det där med att jag ska försöka hitta skruvdragare/borrmaskin samt bits i Gubbes gömmor. Orka!
Istället skulle jag behöva en egen låda, där skruvar och bits som hör ihop ligger tillsammans. Det gör dom inte här. Här ligger det en drös av skruvar av blandad kompott i en låda. Jag tar en bara som jag tycker kan fungera. Förmodligen är bitsen redo för kassering nu. Men... hyllorna sitter uppe!

När Gubbe kommer hem säger han: "säg till mig". Fast jag vet ju också att om jag ska säga till honom så får jag vänta. Det är en annan sak som jag är urusel på.

Jag varvade hylluppsättningen med återanvändning av stearin. Samlarburken var nämligen full. Så i med dom i en folielåda och in i ugnen.

Det blev en stor och en liten ljuslykta. Den lilla är lite gulare för det är enbart gamla små julgransljus i den. Ni vet såna små som man inte kan använda för dom brinner upp på en kvart.

Efter detta så möblerade jag om på övervåningen. Det blev inte bra, men bättre. Nu ska jag se om jag hittar något mer att flytta runt. På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om Hyllor, Skruvdragare, Bits, Stearin, Ljustillverkning

Nu och då syr jag lite...

Det är höst.
Det är mörkt.
Värstingkatten är galen.
Mössen/sorkarna börjar röra på sig, för det är leverans varje kväll.
Det är bara 62 dagar kvar till jul (stön!)

Och... även det här inlägget kommer att handla om mitt knåpande, så vill ni inte veta så kan ni sluta läsa nu.

Väggarna i syrummet börjar bli svarta. Jag svär så det osar. Och det händer allt som oftast. Hos oss finns ingen svärburk för den skulle vara full efter en halv dag. Men det stör ingen, mer än möjligen katterna, men dom begriper ju ändå inte vad jag säger.

Den här gången ondgjorde jag mig mest över ett symönster. Igen! Jag är en person som oftast tror att jag gör fel. Att jag inte kan. Och ibland känner jag mig därför helt urblåst.
Jag hade alltså ett mönster på en blus/top. Bilden var som vanligt ritad, så man kan ju inte veta om någon har lyckats sy efter mönstret. Hur som helst så passade inte ärmarna. SOM VANLIGT!!! Och då skällde jag ut mig själv efter noter, för att jag är så urbota korkad som inte kan klippa ut och sy i ett par ärmar på rätt sätt.

Men... så tänkte jag att nä, jävlar i mig att jag ger upp. Så jag tog en skjorta ifrån garderoben som det var bra passform på och klippte isär. Sen ritade jag mönstret från den. Gick ju hur bra som helst att sy! Som varm kniv genom smör. Det blev en blus/top på ett loppisfyndat tyg. (Gör ju inget om man misslyckas när tyget kostat 20 kr)

Detaljer. Uppvikta 3/4-ärmar, tryckknappar samt sprund.

I fortsättningen tänker jag bara använda gamla beprövade plagg som mönsterbas. Den där gamla skjortan som jag slaktade var en favorit, men den hade ganska många år på nacken. Frid över dess minne. Den lever nu vidare genom sitt mönster.

Annat pysslat. Dotter J hade en 40-talsklänning modell rock. Ett fantastiskt tyg men oanvändbar. Den har jag nu gjort om till en kjol.

Snedfickor med dekorationsknappar från den ursprungliga klänningen.

Det blev tyg över så det blev även en liten väska.

Dotter J hade ännu en rockklänning som jag sydde en väska av enligt hennes önskemål. Man ska nog inte titta för länge på mönstret. Kan framkalla epilepsi. En necessär blev det också. Återbrukat blixtlås samt foder av gammal gardin.

Jag har även gjort en bag. Favorittyget som jag loppisfyndade i somras har jag tidigare gjort en handväska av. Men nu alltså även en bag. Det var lite knökigt att få till det, men jag lyckades. Här är det även återbrukade handtag och blixtlås från en kasserad väska men skinnimitationen har jag köpt nytt.

Inuti har jag återigen använt mig av det stadiga draperityget. Det räcker långt och det är bra för det finns många fler väskor att sy.

Den här bagen ska i helgen få följa med mig på en Ålandstur. På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om Sömnad, Återbruk, Återanvänt, Väska, Kjol, Blus, Mönster

Högvarv i syrummet

Nej, det blev inte en väska till före blusen. Det blev två. Den första är gjord av loppistyg. Den hade från början en brun fuskskinnficka, men den lyckades jag bränna sönder med strykjärnet. Då skulle ni sett mig stå och slå huvudet i väggen.
Det blev till att sprätta bort den, vilket var ett helvete, för att jag hade sytt den med broderistygn. Det gör jag aldrig om. Tror jag. Istället fick den en kedja till pynt. På baksidan en blixtlåsficka av återanvänt blixtlås.

Den andra väska gjorde jag av en kasserad älsklingsväska. Den hade handtagen gått sönder på så jag hade tejpat dom med eltejp! Det gick ett tag. Men nu är den omgjord till en mini-väska. Går bra att använda under jackan om man vill. Lagom för mobil och en plånbok modell mindre. Dragkedjan är från en annan kasserad väska.

Men sen - ta mig tusan - blev det en skjortblus iallafall! Loppistyg så klart. Jag gjorde den mest för att se om jag kunde göra en riktig krage och det kunde jag visst.

Den är ruskigt genomskinlig så den kräver en topp under. Och vad ska jag sy nu då. En väska kanske.

Jag måste ju få visa min fina tavla! Den har jag beställt och fått av min äldsta dotter. Hon är så duktig! Det är Frazze så klart. Den ska nu ramas och få en bra plats.

Läs även andra bloggares åsikter om Sömnad, Återbruk, Återanvändning, Loppis, Loppistyg, Handarbete

Säg femuropatellärt fem gånger snabbt

Jag var till läkaren igår. Jag har ont i ett knä. Det har röntgats och visar på "femuropatellärt smärtsyndrom". Fan så fina ord jag får lära mig nu för tiden. Förklaringen är: kompressionssmärta när patella trycks mot femur vid lätt böjt knä. Lätt hydrops kan förekomma efter ansträngning.

Min läkare är glad, trevlig och kunnig (I hope!) men hans svenska är inte alldeles på topp än. Så han visar mig pedagogiskt med bilder vad han menar. Patella är alltså knäskålen och femur är lårbenet. Det där med hydrops sa han inget om, så det googlade jag fram. Via bilder. Gör inte det! Det kom fram de mest horribla bilder på spädbarn! Burrrr! Jag har dock inte spädbarn inuti mitt knä, utan det är alltså vätskeansamling man menar.

Det är just inget att göra något åt, mer än att fortsätta äta de tabletter jag fått för min osteochondroma i ryggen samt artors i höften. Tabletter, tabletter, tabletter. Men... jag kunde också få en kortisonspruta rätt i knät. Men inte idag. Jag måste boka en ny tid för det! Jag frågade inte varför.

En sak som alla läkare genom åren sagt så fort jag har fått ont är: sjukgymnastik. Nu säger den här läkaren att det ska inte röras på sig något här inte. Den där osteochondroman sätter stopp för det. Och den har jag förmodligen dragit med länge. Nu kommer antagligen resultatet av alla de gånger jag, som barn, drog på öronen på cykel. Eller rättare sagt på knä! Det är nog det jag minns mest från barndomen; sönderslagna knän. Som päronen lappade ihop med sårpuder, groblad och förband.

Men det som glädjer mig just nu (förutom att inget är livshotande) är att det där felet i knät drabbar främst yngre tonårsflickor!!! Och TUR att man kan sitta och sy!

Läs även andra bloggares åsikter om Knäproblem, Patella, kompressionssmärta

Sy-ma-ma-ma-ni

Jag tar Sifrol mot bensprattel = restless legs. Det som nu inte längre ska heta restless legs eller RLS utan Willis Ekboms sjukdom. Konstigt att byta nu, eftersom det var den gubben som kom på det här redan på 1600-talet. Hur ska jag komma ihåg att det heter det? Det tog mig åratal att lära mig RLS istället för myrkrypningar.
Sifrolen jag tar är ju egentligen mot Parkinson och den har en hel del lustifika biverkningar. Bland annat kan man bli spelberoende. JO - sant! Fast det är iofs när man har parskinson. Läs HÄR
Man kan också få ett starkt behov av att bete sig på ett ovanligt sätt.
Man kan även bli rastlös och manisk.

Kan det vara därför jag plötsligt fått för mig att göra väskor på löpande band? Nu har det blivit en igen. En liten handväska denna gång gjord av loppistyg och fuskskinn som låg i mina gömmor.

Insidan klädd i samma tyg och med två blixtlåsfack. Ett stort längs hela ena sidan och ett litet. Återanvända blixtlås. Remmarna är sydda av fuskskinnet och tofsen är från en kasserad väska. Den är jag inte säker på att jag ska ha kvar. Men vi får se.

Det är ju ändå inget som säger att jag kommer att använda någon av väskorna. Jag bara syr. Manisk som jag tydligen är.

Och nu - ÄNTLIGEN - är jag klar med klänningen från helvetet! Eller snarare klänningen som blev till av "mönstret från helvetet". Det blommiga tyget - som egentligen är bara för mycket - köpte jag som kjol på en loppis för 20 kr. Den liksom klängde sig fast hos mig. Det svarta tyget köpte jag för att göra en kjol av en gång. Det blev aldrig av. Nu blev det istället en klänning.

Tyget räckte precis! Finns knappt en gnutta kvar. Men är jag nöjd? Nej! Det som stör mig är nog själva.... ja.... detvetifan. Nåt är det. Det blir inget mer av det mönstret!
Det kan ju vara fel på den kroppen som ska vara i, men det vill jag helst inte tro. Den sitter lite löst på provdockan eftersom den blev mig given en gång då jag inte hade den rondör jag har nu.

Nåja, jag ska nog inte skylla mina maniska attacker på Sifrolen. Det är nog medfött. För i så fall skulle jag även skylla förvirringen och minnesförlusten på den. För det är också ett par av biverkningarna.

Nu ska jag gå och kasta det där mönstret. Kanske. Sen ska jag sy en blus. Om nu inte min maniska sida gör en ny väska först. Det är inte helt otroligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sömnad, Återbruk, Återanvändning, Loppistyg, Handarbete

Dra ända in i Hälsingland

I helgen var jag på utflykt till Hälsingelandet för påhälsning hos goda vänner. Vi hade så fint väder och det var fantastiskt vackert.

Tanken var att plocka svamp. Men somliga höll sig hellre på ljugarbänken.

Det blev ingen större mängd att skryta med direkt.

Trots att vi hade med den eminenta hunden Bamse. Han var dock ingen hejare på svamp. Han kunde heller inte gå på vattnet, vilket han försökte med. Men söt var han!

På lördagkvällen hade vi dansuppträdande av några gubbar. Här gör dom sig redo för lite riverdance. (Tror jag!) Dom vill inte gärna vara med på bild, så jag använde mig av några look-a-likes.

Tack kära vänner. Ser fram emot nästa gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Vänner, Hälsingland, Trattkantareller, Thore Skogman

Pysslat och sytt

Första oktober. Är det klokt? Vart tog september vägen? Och något galet är det, för nu blommar vårt äppelträd igen!! Visserligen bara några stycken, men ändå. Ur led är tiden. Det kanske är värmen som uteblev i juli som kommit nu.

Och inte har det varit mycket till sömnad eller pyssel de senaste månaderna. Just nu undrar jag varför, men jag hade väl något annat kul för mig antagligen.

I augusti blev det bara den här lampvarianten gjort. Stommen är ett trasigt gammalt paraply och de små lamphattarna följde med i en auktionslåda. Sen köpte jag en ljusslinga och satte ihop. Den lyser nu upp tillvaron på glasverandan.

Sen var jag förbi en loppis och hittade detta otroliga tyg. Röda blommor på lila botten. En kombination som jag aldrig i livet skulle ha tänkt mig förr, men den tjatade och fick följa med hem.

Senare på en annan loppis hittade jag detta tyg i någon sorts fuskskinn. Och utan att tänka på det då...

...så blev resultatet senare denna väska efter att ha kombinerat tygerna.

Detaljer från sidan och inuti. Det grå tyget som jag fodrade med är från några gamla draperier, som jag inte ens vet var dom kommer ifrån. Förmodligen även dom från en auktionslåda. Stadigt tyg som passar som foder i en väska.

Det blev en necessär också att ha i väskan för sånt som annars bara skramlar runt i botten.

Så i förrgår fick jag ett anfall av väskpyssel igen och gjorde denna skapelse. Det bruna fuskskinnet är något som hängt med i många år. Tycks aldrig ta slut. Och det prickiga tyget är från kasserade panelgardiner.

Detaljer på den. Knäpps med gammal läderknapp. Spännet står det Lee på. Dvs gammalt skräp från mina gömmor som kommer till användning.

Nu en ny månad alltså. Och klänningen som jag började med i juli hänger på provdockan och surar. Den blir aldrig klar. Det är roligare med väskorna för dom krånglar inte. Klänningen är lite svårattackerad pga snålt med tyg. Återvinning som det är. Men jag ska nog få till det vad det lider.

Läs även andra bloggares åsikter om Sömnad, Pyssel, Återbruk, Loppis, Auktion, Sparat, Handarbete