Le min mun, stråla mina ögon

Nu skiter vi i AF och går över till något roligare.

Leenden: Fri översättning från Engelska Wikipedia: I psykologin förklaras ett leende som en ansiktsuttryck frammanat av musklerna närmast varje mungipa. Leendet kan också finnas runt ögonen. Hos människor är det vanligtvis ett uttryck av förnöjsamhet, lycka eller underhållning men kan också vara ett uttryck av ångest och är då mer en grimas. Det finns många bevis på att leende är en normal reaktion på vissa stimuleringar och förekommer oavsett kultur. Lycka är det som oftast frammanar leendet.

Jag läste i en tidning om en konstnärinna som målade ikoner. Då kom jag att tänka på en sak. Av alla, de av konstnärer framskapade ansikten inom religion som jag har sett, så är det ingen som ler! Aldrig någonsin på någon enda bild så ler någon. Inte en endaste liten krusning i mungiporna. Nu kan jag i och för sig inte påstå att jag springer omkring och kollar på religiösa bilder, långt därifrån, men dom jag har sett innehåller inte någon mungipa i uppåtgående.
Här ska präster stå i kyrkor och förmedla kärlek, värme och glädje. Det kan ju inte ha funnits någon glädje över huvud taget på Jesu tid. Det kanske inte var uppfunnet då. Det kanske fanns varken förnöjsamhet eller lycka på den tiden. Och absolut ingen underhållning. Men lite ångest som kunde frammana en leende-liknande grimas kunde det väl ändå finnas.

Titta framför allt på ikoner. Uttryckslösa ansikten. Möjligen ser de sorgsna ut. Men det är klart - de kanske inte hade det så roligt i livet. Det var väl först när de kom upp till himmelriket som de kunde slå klackarna i taket.

Ta t.ex. Heliga Maria, Jesus moder. Där hon finns avbildad ser hon mest fundersam ut. Hon är oftast tillsammans med Jesusbarnet. Naturligtvis.Vad hade hon varit utan sin kända son? Men att hon var fundersam är ju inte så konstigt. Det skulle jag också ha varit om jag blivit med barn och fadern var en helig ande. 

Nej, ett riktigt leende ska det vara och det ska komma ända från tårna och mynna ut i ögonen. Så här:

Förresten så har Heliga Maria, jag och 444598 andra kvinnor namnsdag idag. För oss alla spelar jag här SMILE och gratulerar så mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Leende, Ikoner, Ansiktsuttryck, Konstnär, Maria

Hoppas jag får räkningar i morgon

Man går med spänstiga (hm... nåja) steg mot brevlådan, men hejdar sig när man kommer halvvägs. Just det ja... ta det lite lugnt här nu. Därefter närmar man sig brevlådan sakta, sakta, med svetten rinnande i pannan. Smyger sig fram som en hund mot en huggorm. Kastar upp lådlocket med en snärt och backar lite. Ifall att det skulle utlösa någon bomb. Det gör det inte, men man kan aldrig vara för säker. Sen smyger man sig närmare och tittar ner i lådan med skräck i blicken. Stoppar försiktigt ner handen (handskförsedd så klart) och fiskar upp breven som ligger där, med hjälp av tumme och pekfinger.
Jag bär sedan dessa brev på armlängds avstånd in i huset och släpper dom på köksbordet. Sprider ut dom med (den fortfarande handskförsedda) handen för att se vad för post det är. Ser man då ett kuvert från Arbetsförmedlingen, så går luften ur en och man faller med ett brak rätt ner i golvet. Man vaknar igen, (50 hårstrån gråare och med tre nya rynkor) reser sig för att göra lite stärkande kaffe.
Efter en och en halv liter är man redo för att öppna brevet. Där står det: Det har upptäckts att du inte verifierat dina meriter. Du kan uppdatera via följande länk. (Här står nu en länk som sträcker sig över hela sidan). Besök AF senast 130321 för att göra detta... och sen kommer det:

Om du inte gör detta så riskerar du att en avanmälan till din a-kassa skickas (gäller dig som idag är påanmäld till a-kassan, i annat fall kommer en förfrågan att skickas där du har tio dagar på dig att svara, efter detta sker en avaktualisering). Om detta skulle ske så måste du besöka Arbetsförmedlingen för ny påanmälan och samtidigt verifiera dina meriter.

Jag får även med en lista på allt jag redan fyllt i:.utbildningar och anställningar. Klart att jag går in på länken och kommer då till sidan där det står att jag ska fylla i: mina utbildningar och anställningar. Jag vet inte om jag är fullständigt dum i huvudet, men nog ser det förvillande likt ut! Nu blir jag så trött så jag faller nästan i koma. Jag snokar runt på "mina sidor" och det enda jag inte fyllt i är "övriga meriter" såsom idéellt arbete. Det har jag inte haft något så det kan jag omöjligt fylla i. Återgår till brevet för att läsa det en gång till, men det står naturligtvis likadant. Jag ser dessutom att nya hot är tillagda även längre ner på sidan:

För dig som uppbär arbetslöshetsersättning och är förhindrad att komma på angiven tid är AF skyldig enligt gällande föreskrifter att skicka en avanmälan till din arbetslöshetskassa. Detta medför att du inte får någon arbetslöshetsersättning förrän du på nytt genom ett besök anmäler dig på AF.

Det finns något som heter olaga hot. Är det här laga hot, eller vad? Nu har jag skickat ett mail och ställt frågan om varför man hela tiden ska bli hotad. För det blir man i varenda brev. Än har jag inte fått svar. Det blir nog ett besök imorgon.

Säga vad man vill om AF, men det har fått en att bli glad när det enbart är räkningar i lådan. Och ni som jobbar på AF och läser bloggar på arbetstid om AF: kommentera inte igen, utan gör något åt saken istället.

Läs även andra bloggares åsikter om AF, Laga hot, Avanmälan, Brevlåda, Räkningar

Tänk positivt... eller inte

Det finns dagar då man vaknar och det mesta går åt fanders. Det börjar med att du trasslar in dig i påslakanet när du ska ur sängen och slår skallen i byrån. Dagen fortsätter sedan med att du slår ut kaffekoppen över morgontidningen. Naturligtvis la du på en ren duk på bordet igår också. Det finns inga rena strumpor, du råkar slå i tån i dörrposten och du hittar inte dina glasögon. Det är då du kraftigt ska överväga om det inte är bäst att stanna hemma i sängen. 

Det var med anledning av ovanstående irriterande skitdagar jag en gång i tiden skrev en tänk-positivt-lista. Den har nu modifierats med både tänk-positivt och i-verkligheten (som ju inte alls behöver vara ens verklighet, men ändå).

1. Grannen ser sur ut och hälsar inte när du åker förbi.

Tänk positivt: Han/hon har säkert bara en jävlig dag.

I verkligheten:  Reta dig på grannen och sprid falska rykten.

2. Någon i din omgivning beter sig som en grobian.

Tänk positivt: Ansträng dig att vara vänlig. Det lönar sig alltid.

I verkligheten: Gå bärsärkagång och stryp fanskapet.

3. Om du är förkyld och tycker synd om dig själv.

Tänk positivt: Det är i alla fall inte en dödlig sjukdom.

I verkligheten:  det här är värre än att dö.

4. Maken/hustrun är sur över något som inte har med dig att göra.

Tänk positivt: Låt honom/henne vara det - ta inte över andras problem. 

I verkligheten: Älta med och bli ännu mer förbannad själv.

5. Du blir överöst av någon med negativa kommentarer om hur djävligt allt är. 

Tänk positivt: Lyssna med ett halvt öra, nicka och glöm allt han/hon sagt.

I verkligheten:  Håll med och känn hur negativ du också blir.

6. Om någon skäller på dig utan anledning. 

Tänk positivt: Le och gå därifrån. Du vet ju att du har rätt.

I verkligheten:Skrik rakt ut och be fanskapet dra åt hel**te.

7. Om dina barn beskyller dig för att vara en skitmorsa/farsa. 

Tänk positivt: Säg: Om du tycker så, så har jag troligen uppfostrat dig fel och då har du förmodligen rätt.

I verkligheten:  Jag drar härmed in din veckpeng och du har utegångsförbud resten av ditt liv.

8. Din hund hugger dig i benet när du kommer hem. 

Tänk positivt: Tänk på att om den varit ett lejon så hade du varit uppäten.

I verkligheten:  Du skriker hundjävel, bänder loss käftarna och stänger in den i tvättstugan.

9. Om du känner dig övergiven/bortglömd. 

Tänk positivt: När tog du själv kontakt senast. Det kanske är din tur?

I verkligheten:  Ingen tycker om mig.

10. Du tror att folk pratar skit om dig hela tiden. 

Tänk positivt: Det gör dom inte, för så intressant är du förmodligen inte.

I verkligheten:  Som om dom skulle vara så mycket bättre. Dom ska allt få.

Man kanske ska försöka hejda den där allra första sekundreaktionen. Men... det är lätt att säga tulipanaros, men gör en! Hur reagerar du?

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Tänk positivt, Irritation, Dåliga dagar, Negativ

Häng med på en promenad

Igår tittade äntligen solen fram! En klarblå himmel, någon minusgrad och vindstilla. En alldeles perfekt vinterdag som gjord för en promenad. Eftersom ryggslutet börjat göra sig mer medgörligt, så var det bara att passa på.

Vi tog en tur till Steninge slott. Det låg så här vackert i solen sett från sjökanten. Vi tittade upp mot fönstren när vi gick förbi, men ingen bjöd in oss på fika.
Men vi hade ju ändå tänkt att fika i parken, men så fick jag syn på den här skylten.Attans också! Just som jag tänkte veckla ut picknickfilten.

 Den vackra klockstapeln passade på att bånga ett slag just när jag fotade.

Nere vid vattnet ligger en liten badbrygga. Den har sett sina bästa dar och börjar så sakta vittra sönder. Liksom flera andra byggnader på området.

På räcket satt denna vätte och solade sig. Inget bra val för en snövätte, för fem minuter senare hade den fallit ner och försvunnit i snön.

På andra sidan sjön satt ett par förväntansfulla fiskare. Liksom många andra väntar dom säkert på storfångst men kommer kanske hem med några abborrar till katten.

På vägen upp till Slottsgallerian växer en rad med lärkträd. Trassliga och bruna utan sina barr spretar dom åt alla håll.

Fina tycker jag, med sina små kottar som hänger som pärlor på grenarna.

En smal och enormt hög ädelgran hade dessa ovanliga kottar. Man kanske skulle ha tagit hem och planterat ett frö.

På väg från slottet såg vi kolonilotterna. Ack så ödsligt dom har det på vintern. Dom låg där i solen och ropade på sol och påtande ägare.

Vi fortsatte till Flottvik där Tekla låg fastfrusen och kall om magen.

Hon behövde inte känna sig ensam ändå, för hon hade fått sällskap av skridskoåkare, fiskare och en skoteråkare.

Skoteråkaren stannade dock inte länge, utan for snabbt som tusan vidare mot marinan...

...och kanske väckte han båtarna som låg där i sin vintersömn.

I vassen låg det en stackars bortglömd båt. Och ingen tycks bry sig. Synd på ett sånt fint flytetyg.

Steninge lervarufabrik ligger kvar på sin plats trots nedläggning 1982. Jag har ingen aning om vad lokalerna används till idag. Kanske till båtar.

Eftermiddagen målade långa skuggor i snön och vi vände hemåt.

Ungefär en kilometer hemifrån sprang rådjuren över vägen...

...det gäller att ha ögonen med sig för här springer dom för jämnan.

Dom stannade i skogskanten på andra sidan och tittade förebrående på oss och vände den vackra sidan till. Och nog är dom vackra. Från alla håll. Även om dom släpar omkring på fästingar. Men det kan man ju inte skylla rådjuren för.
Nu hoppas vi att solen håller sig kvar läääääänge!

Läs även andra bloggares åsikter om Promenad, Steninge, Slott, Flottvik, Slottsgalleria, Lärkträd, Vätte, Rådjur, Skoter

Damrummet - en favorit

Röven är fortfarande osams med mig. I morse lurade den mig att den mådde helt bra, men så gjorde jag en micrometervridning och PANG - som ett priskrapp satt kniven där igen. Nu har jag dock lärt mig att göra lite rörelser som jag fått mig till livs via youtube. Funkar faktiskt riktigt bra! Vill ni se så klicka HÄR!
Jag fick påhälsning igår av två godisar med vidhängande mor. Blev serverad mat och fika minsann! Lilla Chokladbjörnen, nu även kallad Turbo, for som en skållad råtta mellan rummen. Emellanåt kom han med en bok. Vi måste ju läsa. Det gäller att läsa fort som tusan bara för han bläddrar otroligt snabbt. Det är första sidan och sista sidan och sen på nästa bok.
Han har två favoritställen. Det ena är vårt stora skafferi (som alla barnbarn gillar) och det andra är toaletten! Där rumsterar han om med sjalar, halsband, hårspännen, toapapper och böcker.
Nu låter det som att jag har en toalett stor som en balsal, men så är det inte. Jag har hängt in lite halsband och sjalar där just för barnbarnen att leka med. Böckerna är såna där små humorböcker ifall ni nu trodde att jag har någon bautabokhylla bredvid toastolen. En av dessa böcker är "Damrummet" och just denna bok är Chokladbjörnens favorit. Alfons Åberg - okej, Nalle Puh - javars, men Damrummet - bäst i test!

Den kommer han med och den ska vi läsa. Vad kan det vara som lockar? Är det den kulörta framsidan med halvnakna damer? För på insidan är det mest text. Nu är ju jag en ganska så påhittig mormor och läser ju inte det som står i boken. Där kan man bland annat läsa:

Min barnmorska säger att det inte är smärta man känner under förlossningen, utan sammandragningar. Är det sant? Svar: Ja, på samma sätt som en orkan är en luftström.

Den, till exempel, läser jag inte för CB. Eller den här:

Husmorstips: För att förhindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen. Riktiga kvinnors tips: Köp pulvermos. Det håller ett år.

Inte heller den får han höra. Jag berättar istället till någon skum tecknad bild att: "nu ska Ethel och Kurt gå och handla. Då kommer hunden och biter dom i benet. Aj, säger Kurt då och Ethel rycker hunden i svansen". Vid det laget har CB kommit till sista sidan i boken och försvunnit runt hörnet. Jag undrar vad han ska säga när han blir stor och kan läsa. Då kommer jag att få fan för att jag har lurats. Jag får nog gömma boken när den tiden kommer.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Damrummet, Barnbarn, Läsa,

Rövlåsning

Så satt man fast i rävsaxen igen då. Det var i och för sig länge sen, men nu har ryggen låst sig. Fan! Satt på min favoritpall i köket och så vred jag mig lite och så låste det sig. Jag var tvungen att ta mig ner på golvet (aj, aj, ja, som fan!) och krypa in till soffan. Fullständig låsning. Sen kom Gubbe hem och smetade på Linnex (starkt-som-attan-liniment) på röven, mellan midjan och brevinkastet. Sen i med ett par piller (nej, inte i röven!) Dock inte av något starkare slag för då dör magen istället/också.

Ungefär där ja

Efter att ha - med millimeterrörelser - försökt hitta ett vettigt läge, så hamnade jag till slut på knä över åtta kuddar. Äntligen lite avlastning. Där somnade jag. Sen vaknade jag och hade ont i bihålorna istället för att jag legat i nedförsbacke, men rygglåsningen hade släppt!
Jag trodde inte att det var sant, men jag gick försiktigt ut och fixade kaffe och mackor (klart man inte blir frisk utan kaffe!) och passade då på att promenera fram och tillbaka genom huset för att mjuka upp ryggen lite. Efter ett par hundra steg blev det lite trögt igen och jag intog ryggläge med kaffe. Det kändes bra men så tappade jag ena mackan på golvet och skulle ta upp den..... DUMT! dumt, dubbeldumt! Det högg i ännu jävligare än förut och jag visste inte hur jag skulle komma upp. Tillbaka till ruta ett och sakta, sakta, millimeter för millimeter återigen förpassa mig till knäläge över kuddarna. Nu har det släppt lite igen, men inga fler vridningar.
Jag misstänker att dom här iskalla fötterna jag haft på sista tiden har gjort sitt. Och att jag har suttit snett på pallen framför datorn. Och att jag flyttat/burit runt på möbler! Att man aldrig lär sig! Men så länge man inte har några problem så glömmer man det där med att vara försiktig med ryggen.
Å jag som skulle ha godisträff och kompisträff imorgon. Aldrig får man vara riktigt glad.

Läs även andra bloggares åsikter om Värk, Lumbago, Ryggskott, Röv, Ryggläge

Php, html, kodning, fan och hans moster

Fy tusan vad det ska krångla jämt. Min hjärna är inte skapt för det! Jag la ju in look-a-like på en ny sida här, men det gick åt det berömda fanders (vad är det för urbota dumt uttryck egentligen?) Det verkar som att den sidan inte gillade att få så många bilder på/i sig. Det hoppade och for, hit och dit vartefter jag flyttade pekaren. Då gjorde jag en ny blogg istället och började lägga in där. Men efter ett tag funderade jag på vad det är för mening med att ha flera bloggar när jag redan har en hemsida.
Ja, det största problemet är ju att jag inte lyckats få till någon bloggfunktion på hemsida. Jag vill ju att ni ska vara med och kommentera också. Ett annat problem om man använder hemsidan är ju att man inte kan uppdatera hur som helst. Det kräver att jag använder mitt fasta program.
Sen finns ju Wordpress också, men den har jag aldrig använt och då känns det som ytterligare besvär med att lära sig den. Dessutom så lär det bli strul med att flytta min domän eftersom den ligger på mitt webhotell. Jag blir sååååå trött! Tror jag ska återgå till papper och penna. Men det lär ju bli ännu svårare då att få kommentarer från er.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, Kommentarer, Hemsida, Php, kod, html

Möbler, möbler och.... ja, möbler

Jag blir galen! Jag (vi) har för mycket möbler. Vi har för stora och tunga möbler. Det är omöjligt att få någon fason här hemma. Det är dom där s.k. antika möblerna som är värst. Jag blir nog tvungen att montera hjul på allihop så jag inte spräcker mig vid ommöblering.
Men inte hjälper det heller eftersom jag har två våningar att flytta omkring på. Hiss MÅSTE installeras! I värsta fall får vi ta bort en toalett. I och för sig så ligger badrummet rakt ovanför toaletten nere, så då får väl hissen gå dit då. Det är inte mycket att göra något åt. Förresten kanske man kan ha toaletten i hissen! Så praktiskt om man ändå ska mellan våningarna, så kan man ju passa på att gå på toa. Och om någon ligger i badet på övervåningen kan ju den alltid bjuda på Gevalia när man kommer på oväntat besök.
Men man kan ju inte ta bort trappen eftersom Gubbe brukar kunna husera ganska så länge på hemlighuset och då är man fullständigt låst. Kommer varken upp eller ner utan trappa.
Nu har vi ju ganska så väldigt många kvadratmetrar att möblera på, men det är så satans mycket fönster och dörrar överallt. När jag blir stor ska jag önska mig ett rum utan fönster. Tror jag. Men man kanske inte ska önska för mycket för rätt vad det är kanske man hamnar i någon madrasserad cell och får därmed sin önskan uppfylld.
Någon dag när jag har lust så ska jag räkna hur många stolar vi har. Vi har många stolar. Dels för att vi har några ordinarie, några extra för familjesammankomster (då vi blir c:a 30) och några som samlar-Gubbe köpt bara för att dom var fin-antika. När det gäller Gubbes finstolar ska man veta att det inte är frågan om några rokoko med sidentyg på utan det ska vara allmoge. Och gud nåde den som tänkt sig att kladda färg på dom!
Nu har jag i alla fall baxat runt lite möbler och inte blev jag så särskilt nöjd. Men lite. Kanske. Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Galen, Möbler, Möblering, Stolar

Små jävla skrymslen

Ibland blir jag själv förvånad över hur klok jag är (!) Jag har vid ett tillfälle skrivit om ålder och åldersnoja. Något som jag aldrig har lidit av, men som många tycks ha. Men vi har ju bara att välja på två saker här i livet: fortsätta leva eller dö och det sistnämnda ser väl inte så där värst ljust ut. Om man nu inte är en självmordsbombare då och tror att man kommer till en fantastiskt mycket bättre plats.(Som t.ex. skulle kunna vara en plats utan självmordsbombare!?)
Nåja, det var inte det jag skulle skriva om utan om hur klok jag är. Ni är väl kvar va?  Jo, jag hade skrivit så här: "när man är ung så kanske man känner att man måste kunna gå på händer för att andra kan det. När man är äldre så kan man säga: varför skulle jag det när jag har fötter?" Visst var väl det ganska klokt tänkt? Nu tillhör ju inte jag den gruppen som någonsin gått på händer för att andra har gjort det, men flockbeteende är inget ovanligt. Och fy så jobbigt.

Eftersom jag ska rensa undan vartefter på min hemsida så tänker jag istället förgifta denna sida med en del svammel. T.ex den här lilla berättelsen om städning av skrymslen:

Hur många kan det finnas som konstruerar nya tvättmaskiner och torktumlare? Det kan ju knappast bara vara en person. Och ingen - jag säger INGEN - har förmåga att tänka på rengöring! Det handlar bara om styrka, kapacitet, rotation, funktion mm. Här nedan ser ni t.ex två bilder...

...varav den ena föreställer luckan till torktumlaren. Det andra föreställer doseringsluckan till tvättmaskinen. Visst är dom fina? NU JA!!! Efter att jag har skurat med tandborste! På vissa ställen i behållaren för sköljmedel var det såna små jävla micrometerstora springor som man inte kunde få ner någon tandborste i. Då fick jag ta fram en kniv och fösa in en bit trasa för att göra rent. (Detta trots att hela skålen legat i blöt i hett vatten med skurmedel en längre stund!). Jag erkänner att det säkert blev någon smula kvar ändå, för längst ner krökte det sig och blev omöjligt att komma åt och även omöjligt att se.
Nästa gång vi köper nya maskiner ska min fråga bli: Måste man skura med tandborste eller är det äntligen någon smart jävel som lyckats göra ytorna släta? Nåja, vad man än tycker om dessa små maskiner så är det egentligen ingenting emot den stora väsande tingesten i hörnet - värmepannan. Med livet som insats tar jag bort fronten och tränger in mina armar så gott det går bland rör, slangar och kablar. Rent blir det inte - men mindre skitigt. Jag får nöja mig med det.

Det snöar! Det blåser! Skitväder!

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Klok, Åldersnoja, Rengöring, Tandborste

Snyggast vinner?

Har ni tänkt på hur utseende hänger ihop med sångrösten? Jag och Gubbe tittade en sväng på Melodifestivalen i lördags och plötsligt slog det mig. Att det hänger ihop alltså. Detta med tanke på att det är ganska många som kommer från talangtävlingar till melodifestivalen. Jag känner oftast inte igen någon.
Jag vände mig till Gubbe, drog på den vackraste grimas jag kunde (vilket gjorde att han rös till) och sa "hur kommer det sig att det aldrig är någon som ser ut så här som vinner, eller ens är med i talangtävlingar?"

Naturligtvis kunde han inte svara på det. Men visst är det väl märkligt, eller? Dom som ser ut på något liknande sätt och möjligen får vara med i TV under uttagningen, får vara med för att bli utskrattade/förnedrade. Ofta kan dom inte ta en ton rätt.
Undantaget är väl "land"-got-talent-tävlingar där t.ex Susan Boyle vickade in på scenen och såg ut som om någon boende på dementvården gått fel. Redan där vid första anblicken ryckte det lite förnedrande i överläppen på domarna. Ända tills hon började sjunga. Och som hon kunde sjunga! Men nu ser hon jädrar i mig inte ut som då inte.Tänk vad man kan göra med smink, hårfix och pincett.

Sen var väl inte alla så fagra i Melodifestivalen heller. De fyra pösmunkarna som gick vidare t.ex. Men dom har ju - liksom jag - passerat bäst-före-datum utseendemässigt och var betydligt fagrare i begynnelsen av sina karriärer. Sångrösterna verkar ju ändå vara intakta på de två som är sångare på riktigt.
Själv har man ju inte haft en chans. Sångrösten är på nivå hellre-än-bra, utseendet är ordinärt på gränsen till häst och kroppen innehåller för många fettceller. Man har inte ens blivit förärad en ordentlig hylla att bläddra bort korten med. Möjligen kan man kanske dra en trudelutt på årsmötet för de döv/blindas förening.

Väderprognosen har upphört i väntan på väder!
Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Utseende, grimas, talanger, melodifestival, Susan Boyle, Sångröst

Fådda blomster

Jag fick blommor till slut, men inte på hjärtansdagen. Å det gick så bra så! Jag tar emot blommor när som helst faktiskt.
Men jag blev för den skull inte lottlös på själva dagen heller för Gubbe hade köpt favoritgodiset. Jag har faktiskt inte öppnat någon av dom än. Den som spar han har. Kanske till kvällen om det vankas någon film att se på. Fan tro´t. Men det är visst någon Johan Falk som man kanske kan titta på.
Jag måste säga att det är bra gjort av Gubbe att komma ihåg mina favoritblommor. Nog för att jag gillar alla sorters blommor, men just mimosa är en stor favorit.

Kanske inte så mycket för sitt utseende - även om dom är bra söta - som för doften. Jag blir helt salig av den. "Det blev några rosor också som utfyllnad" meddelade maken. Ja, det kan väl bli lite mycket om det bara skulle vara mimosa. Då kanske man skulle bli galen av doften och skära av sig öronen eller nåt. Lagom är bäst! Och rosorna var såååå vackra.

Gubbe brukar bli lite nervös när han ger mig rosor. Detta för att jag brukar säga, att om man ger blommor av kärlek så håller dom längre. Men just rosor kan ju vara lite kinkiga. Inte för att han ger mig rosor/blommor så där jätteofta, men det händer. Men han ger mig faktiskt kaffe på sängen ibland på helgerna och det är ett stort plus.
Gav jag honom något på dagen då? Nä, int nå! Men han får fantastiskt god mat och total uppassning för jämnan! Dammsuga har han glömt vad det är och disk är något man ställer på bänken Det blir synd om honom när/om jag får ett jobb!
Här en annan favoritblomma. Dock i kruka. En Krysantemum av någon sort som jag inte vet namnet på. Krysantemum var ju förr en höstblomma, men finns året om nu för tiden. Bra det. Den är vacker och har skapligt pris.

 Ute? Fråga inte!

Läs även andra bloggares åsikter om Blommor, Rosor, Mimosa, Krysantemum, Soft nougat

Minne som en kalkon

Jag fick ärva en sak efter min far. Kalkonhakan. Den kunde han väl ha gett vidare till mina bröder istället. Dom har ju ändå en förmåga att odla fram skägg att dölja hänget med. Jag får antingen göra en ansiktslyftning, pierca mig (två ringar på var sida under hakan och en åtspänd kedja runt nacken) eller gilla läget. Eftersom jag inte är så intresserad av att göra hål i mig (det räcker med dom som finns) vare sig med nålar eller skalpell, så får jag alltså gilla läget.

Look-a-li

Jag tycker att han kunde ha gett mig lite av sitt minne istället. På honom fastnade information som flugor i sirap. Själv är jag av den kategorin att jag kan läsa samma sida tre gånger och ändå inte veta vad jag läst. Men det gäller förstås mest sånt som inte intresserar mig. Som när man gick i skolan och skulle lära sig årtal och floder och fan och hans moster. Jag begriper fortfarande inte varför jag skulle komma ihåg när kung Sture den Enfaldige dog, när jag knappt visste vem som var vår dåvarande kung.


På en webbsida hittar jag följande om minne. Det finns nämligen olika! Se här...

Semantiskt minne:   Den del av långtidsminnet där vi lagrar information om världen, inklusive språket. Man kan se det som en uppslagsbok eller ordbok.

Detta är mycket klent hos mig. Språk har väl inte varit något problem, men det andra. Man kan säga att min uppslagsbok har dåligt tryck och urrivna sidor.

Implicit minne:   Här lagrar vi det som vi själva inte är medvetna om att vi lagrat undan, som tex att vi klev över trottoarkanten.

Det funkar på mig! Ju obetydligare, ju mer fastnar det!

Procedurellt minne:   Här lagras informationen som gör att vi kommer ihåg hur vi gör saker med kroppen.

Det funkar. Än så länge prickar jag munnen med gaffeln.

Prospektivt minne:   Här lagrar vi undan det som har bestämt oss för att göra i framtiden.

Det funkar också. Det blir aldrig tömt heller eftersom den där framtiden aldrig kommer.

Episodiskt minne:   Långtidsminne för personligt upplevda händelser.

Det fungerar också - bitvis. Särskilt för sånt som man INTE VILL komma ihåg!

Ja, det är ändå inget att göra åt saken. Det står inget om sifferminne - vilket jag lider fullständig brist på. Jag kan t.ex. rabbla ett telefonnummer flera gånger för att sedan tänka på ett enda ord, t.ex. falukorv och då fullständigt glömma numret. Det finns liksom ingen minneskoppling för det. Bildminnet däremot funkar bättre. Jag tänkte att jag skulle komma på något sätt att binda siffror till bilder men jag har inte lyckats än.

Status utomhus: same, same...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Kalkon, Haka, Ansiktslyftning, Minne

Lantbröd... eller...

Idag har jag bakat. Efter att ha kollat i tre kokböcker och på nätet så blev det ett Baronessans-slänga-ihop-bröd igen. Alltid när man läser recept så är det något som inte finns hemma. Jag vill ju baka NU! Jag planerar inte att jag ska baka imorgon. Så då slänger jag i det jag har.
Dagens bröd kan med lite fantasi kanske kallas lantbröd. Jag slängde i lite Psylliumfrön (kvar sen jag LCHFade) grahamsmjöl och vetemjöl. Sen skulle jag ju krydda med något också och i kylen stod en halv bytta med olivsallad och ropade på mig. I med den också. Lite soja, salt, sirap och olja. Och så jäst då så klart.
Det blev riktigt bra. Kanske något stark smak eftersom det är drag i den där olivsalladen.
Sen var jag ändå tvungen att åka till affären och gick därför förbi spegeln. HJÄLP! Man får inte ha så här långt hår när man är så antik som mig. Men för det mesta så sitter det i en svans. Inte så kul det heller. Men endera dan är det klippt. Men kort blir det inte. En f.d. arbetskamrat (manlig) sa en gång: "vad är det med kärringar som måste klippa håret kort när dom blir äldre?" Inte vet jag. Det är säkert någon oskriven regel. Men det passar mig rätt bra att se så här lurvig ut här i skogen. Katterna bryr sig inte och Gubbe är van. Glad fredag!


Läs även andra bloggares åsikter om Bakning, Grahamsmjöl, Psylliumfrö, Olivsallad, Hårman

Förväntningarnas dag

Det lär väl svämma över av hjärtan idag, men kärlek kan vi ju inte få för mycket av. Kan behövas i dessa hat-tider.
Här får ni alla ett lurvigt hjärta av mig som jag totat ihop i ritprogrammet ScribblerToo. Har hittat det via bloggvänner och det är bara att kliva in och börja rita.
Den här katten ser ju lite störd ut med sina jättetallrikar till öron, men det är minsann inte så lätt att rita med en mus. Särskilt som man inte är någon konstnär med papper och penna heller. Men det är första försöket så framöver kanske det blir riktiga konstverk.
Just dom här strecken som ser ut lite som garn är intressanta. Skulle ju vara kul om man kunde rita en tröja, skriva ut den och sätta på sig den! Skulle kanske funka om man hade en jättestor datoriserad stickmaskin.
Men tänk er själva, man ska iväg och hittar INGENTING i garderoben. Då sätter man sig vid datorn och ritar ihop dagens outfit. Nåja, drömma kan man ju alltid.
Idag kommer en stor del av Svenska befolkningen att bli förbannade. Besvikna över att inte få blommor, presenter, choklad, frukost på sängen, uppmärksamhet osv. Då blir det ingen kärleksfull dag inte, utan gråt och tandagnisslan. Det är kul med olika temadagar men det medföljer en förväntan för somliga och en press på en del. Här ska man väl i sanningens namn tänka sig att det mestadels är kvinnorna som står för förväntan och männen som hamnar i press. Det är svårt det där att veta/förstå sin partners förväntningar. När gav du din man en hylsnyckelsats senast? 

Ta det lugnt med stekpannan ifall han har glömt! För som Tammy Wynett sjunger: after all, he´s just a man ;) GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Hjärtan, Alla hjärtans dag, ScribblerToo, Rita

Hjärta på posten

Idag har jag varit på jobbintervju. Mot slutet kommer alltid frågan om man undrar över något. Det gör man (jag) inte. Just då. Men när man åker därifrån. Då dyker det upp en massa. Inte vad man skulle ha frågat, utan "vad sa jag egentligen???" Jag skulle ju kanske ha svarat si eller så. Man går igenom hela konversationen (så långt man nu kommer ihåg) och vänder och vrider och funderar på vad man gjorde för konstigt intryck egentligen. Nåja, det får framtiden utvisa. Jag är ju inte ensam om att söka arbete.

Idag har jag också fått kärlek på posten. Jo, det är sant! Man kan få det. Inte för att det hänt förut, men idag hände det. Ett kuvert innehållande ett kort och choklad med alla-hjärtans-dags-hälsningar från den kära bloggvännen Venus. Gissa om jag blev GLAD! Förresten, har ni inte varit inne hos henne så skynda er dit. Det är värt varenda sekund!

Nu ska jag faktiskt försöka ta mig i kragen och använda mig av postverket jag också. Ibland ser jag så fina kort när jag är ute i någon butik och tänker att jag ska köpa och skicka, men det stannar bara vid en tanke. Varför då? Jo, för att vi är så vana  nu för tiden att skicka hälsningar via mail och Feja och bloggar. Trist är det. Dubbeltrist! För visst är det väl roligt när det väl dimper ner något annat i brevlådan än räkningar!?
Jag har en barndomsvän som bor i Lund sedan många år. Vi skriver till varandra sisådär en gång vartannat år. Oftare blir det inte. Men det är såååå roligt när det kommer ett RIKTIGT brev i kuvert. Sen skickar vi julkort också. Hon är en av väldigt få som får det av mig. Hon i sin tur är den enda som skickar Påskkort! Jag får ett varje år. Själv har jag köpt hem påskkort någon gång men dom blir bara liggande. Jag var ju en gång inne på att göra egna vykort så jag kanske ska ta upp det igen.

Ute är det snöslask och runt nollan. Katterna är galna och vräker i sig mat som tröst, kastar sig framför mina fötter vart jag går och jamar (eller snarare piper) uppfordrande. Just när jag skulle iväg på intervjun idag så bestämde sig Frazze för att lägga en präktig kaskadspya i fåtöljen och ner på golvet. Jag brukar inte vara känslig men jag måste erkänna att jag hulkade något. Han glodde på mig när jag torkade och sen sprang han till matskålen! Suck! 

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Intervju, Intryck, Choklad, Vykort, Posten, Brev, Hjärtan

Jag fick ett mail...

...från Jobbet.se ang. Nyheter på arbetsmarknaden. Jippikayeyyy! Skynda, skynda att klicka på länkarna. Den ena "arbetsmarknaden i januari 2013" lockade mig oerhört. (Här vill jag bara påminna er läsare om min ironiska sida om ni inte minns den!) Vad stod det där då, undrar ni ivrigt. Jo, som överskrift står det "små förändringar på arbetsmarknaden" och under det:

"Arbetslösheten har inte förändrats nämnvärt de senaste månaderna, men jämfört med januari 2012 är 17 000 fler arbetslösa."

Här blir man ju oerhört inspirerad att fortsätta läsa... eller? Jag fortsätter. Enträgen som jag är. Det står först något som jag tolkar på detta sätt: Vi har snart nått botten på arbetslösheten, men kanske inte ändå. Slut på tolkning.
Sen står det att "arbetslösheten ligger stilla". Som om man inte har märkt det! Under januari serverades 75 000 nya jobb till 423 000 arbetslösa. Dessa jobb är mest inom vård och omsorg och avser till större delen TILLFÄLLIGA ANSTÄLLNINGAR och SOMMARVIKARIAT. Att det ens räknas in i statistiken!
Till allt detta fick man också en fin stapel som pekade uppåt på alla plan d.v.s. både fådda arbeten, arbetslösa och varslade. Det enda glädjande i detta är väl att dom som sköter statistiken har fullt upp.

På den andra länken (för det var ju två, det har ni väl inte glömt?) stod det "Här finns jobben 2013". DET om något är väl en lockande rubrik! Skynda, skynda igen...  och där står: "Färre yrken med stor brist på arbetskraft". Jaha, tack för den då.
Nedanför finns en lista för "störst brist på arbetskraft" . Bland dessa tänkte jag nu slå mig in på följande arbeten: Gruvarbetare, Soldat, Operationssköterska eller Fartygsmaskinbefäl. Jag är mest intresserad av soldat. Ni ser mig framför er, va? En femtiosexårig kvinna i full krigsmundering som försvarar landet åt er. Ifall den lede fi kommer alltså.
De jobb som jag förväntas söka - Administratörer och sekreterare - står på den andra listan! Livet är som en dans på rosor!

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsmarknaden, Arbetslöshet, anställning, arbetskraft

Bokdöd och schlager

Nu har jag äntligen tröskat mig igenom "Segel av sten" av Åke Edwardsson. Puh! Nu ska jag ställa boken synlig på högkant för att aldrig mer frestas att köpa någon liknande.
Två skilda historier i en bok. Varför då? Ett tag tänkte jag att dom kanske blir sammanlänkade på slutet, men icke. I början gavs det flera sidor av vardera historia och man fick ställa om sig i tänket emellanåt när man böt sida. I slutet viftades det mellan dessa två med bara en halv sidas avskiljning. Rörigt var ordet, sa Bull.
Och slutet blev platt. En hel sida avverkades med "kommer vi någonsin att få veta".  Här har det jagats efter gamla gubbjävlar genom Skottland och för den som gillar whisky - läs boken för all del, det är fullt med information om olika smaker.
Nu ska jag, för att rensa skallen, läsa ett par noveller av Jonas Karlsson och Mark Levengood. Det kommer att pigga upp mig garanterat!

För övrigt känner jag mig sänkt. Snödepression? Men så läser jag här och där om folk som har det eländigt och så får jag dåligt samvete. Och mår ännu sämre. Men jag har ju verkligen inget att klaga över. Däremot kan man kan inte göra så mycket åt själva känslan mer än att köpa sig en stor godispåse och krypa ner under en filt.
Idag ska jag dock till yngsta och hålla henne sällskap framför melodifestivalen. Det är inget jag vanligtvis tittar på, men nu ska vi sitta där och irritera oss över hur illa vissa sjunger, hur tråkiga låtarna är och framför allt: varför är det samma, samma som gjort låtarna när hela Sveriges befolkning får delta??? Jag tror att det är en klubb för inbördes beundran. Väl maskerad med glitter och glamour.
Men i år får nog den inbördes klubben dra ner på kvalitén för - och det här är viktigt - vi kan ju inte skaka fram en för bra låt så vi vinner i år igen. Det har vi inte råd med!
Ni ska se att vi framöver säkert kommer att få se melodifestivaldeltävlingar varje vecka. Ungefär som svensktoppen. Men fram till dess, som sagt: glitter och glamooooouuuuurrrr...
Läs även andra bloggares åsikter om Segel av sten, Skottland, Whiskey, Depression, Melodifestival, Glitter, Glamour

ZZZzzzzzz....

Jag syr. Gardinerna från helvetet. Ett sånt där slinkrigt tyg som far hit och dit. När jag sitter där i syrummet så hör jag något och stannar upp. Lyssnar. Det är någon som snarkar! Ser mig omkring efter någon katt, men ser ingen. Men så får jag syn på att skåpet till mina tyger är öppen och vem ligger där och gonar sig...

Jo, Gösta, den förskräcklige. Eftersom han såg så gosig ut så måste jag ju in dit då och klappa lite. Klart han biter mig i fingret. Inte så hårt utan mer för att säga: "det här är min plats. Skaffa dig en egen". Så jag stängde om honom igen och han somnade om. Jag förstår honom så väl. Gona in sig i en garderob och vänta in våren är vad man vill göra. Egentligen så får han ju inte ligga där och håra ner mina tyger, men för den här gången då. Sen är han den som hårar minst här hemma. Förutom mig och Gubbe då förstås.

Det gick skapligt bra att sy ändå. Trots det slinkriga. Jag var tvungen att ta en paus från datorn och OpenOfficeBase. Man blir lite trött i mössan av att lära sig nya saker minsann.

Snöskottning har utförts och muskler har fått anstränga sig. Hur kul är det med dubbelgarage och stor parkering när det ramlar ner blötsnö? Inte! Men jag kämpade på och väntar sedan dess på att det ska börja snöa igen. Konstigt nog har det inte gjort det. Än. Men i morse då var det inte flingor utan mer dunkuddar som kom ner. Sådär ja, nu fick ni väderleksrapporten direkt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sömnad, Gardiner, Katt, Snarka, Snöskottning, Blötsnö

Äntligen SVT! - En pilgrims död

Jag är lyrisk! Ja, just LYRISK! Jag har nu sett alla avsnitt av "En pilgrims död" och det var fanimej det bästa jag sett på länge. Det var värt både årets och kommande årets avgift hos SVT. Vilka skådespelarinsatser!

Och all heder åt regissörerna! Och förmodligen även manusförfattarna. Jag har bara försökt en gång att läsa GW och det gick inte alls. Jag vet inte om det är så, att väldigt bra skådespelare gör bra ifrån sig, vilken regissör dom än har? Om det inte är så, så vill jag se mer av dessa regissörer.
Det enda jag tycker var lite lustigt var Jonas Karlsson (åååååhh en STOR favorit!) som "äldre". Tjugosju år senare ser han i stort sett likadan ut fast utan bakåtslick, plus en jättestor gravidmage! Mycket komiskt.
Johannes Brost, Kjell Bergqvist, Lassgård - GULD! Lassgård i en perfekt roll. Han är inte något jag gärna ser i kärleksdramer direkt. Å alla andra skådisar. Jag vet inte någon som inte gjorde bra ifrån sig. Ja.... suck... jag är LYRISK!
Har ni inte sett den? Se den på SVT Play - NU!

Till och med skådespelare som jag förut inte varit så begeistrad i var kanon. T.ex Henrik Norlén och Jakob Ericksson. Jag kunde till och med stå ut med Johan Hedenberg och det är minsann inte dåligt.  Ja... jag är.... sa jag lyrisk?

Läs även andra bloggares åsikter om En pilgrims död, SVT, Jonas Karlsson, Petri, Nyholm, Heldt, Widerberg