Vilken figurtyp är du?

Har läst lite i böckerna "För oss kvinnor" från 1959 igen och inser att jag - efter att ha gått ner åtta kilo - fortfarande är en bra bit ifrån 50-talsidealet. Jag är till och med för tjock om halsen för att passa in på någon av dessa, men liten och fyllig ligger väl närmast om man bortser från längden eftersom jag är 167.

Visste ni att man kunde ha för tjock hals? Och om man har det, vad gör man då åt det?
Här nedan kan ni se det ideala i tabellform. Jag som trodde att det var inne att vara lite rund på 50-talet. Ni ser vikten va? Jag som alltså är 167 ska väga 59 kr som högst!!! Den vikten kan jag möjligen ha haft när jag gick i grundskolan, för jag kan inte minnas den.

Nåja, nu är det ju 80 cm runt midjan som gäller för att inte vara för rund. Och detta av hälsoskäl. Där ligger jag under i alla fall så det var ju bra.

I samma bok läser jag även avsnittet "I telefonen":

Telefonen torde vara en av mänsklighetens mest missbrukade uppfinningar. I stället för att använda den till korta meddelanden, som tanken är, har den för många blivit ett surrogat för sällskapsliv och personlig samvaro. Detta är begripligt i fråga om sjukliga eller ensamma personer, för vilka telefonen kanske är den enda kontakten med yttervärlden. Men att tala halvtimmesvis i telefon med personer, som man kanske ska träffa en timme senare, eller att använda mr Bells uppfinning som forum för scener och personliga uppgörelser är ett oskick."

Efter detta står det en massa upplysande om vad som är vett och etikett när man svarar eller ringer. Därefter kommer: "Undvik att ringa under TT-tid eller annat radioprogram som kan intressera en motpart." Det är andra tider nu, kan man säga! Och så mycket vett och etikett syns inte till.

Dessa böcker i tre band har jag fyndat på någon loppis. Jag läser den med höjda ögonbryn och undrar om det var någon som läste dessa böcker när det begav sig. Förhoppningsvis inte, för dom är proppfyllda av dumheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Kroppsideal, 50-tal, midjemått, för oss kvinnor, 1959

Vem torkar ur bladrosetterna på Sri Lanka?

Jag har absolut inga gröna fingrar. Jag tillhör den där kategorin som lyckats med att fylla en hel kruka med krassefrön och inget kom upp!!!
Det där med att förodla och peta ner frön och sen se hur det växer... det går till en viss gräns, sisådär ett par centimeter, sen blir det torka eller mögel. Sällan eller aldrig blir det rätt mängd vätska, rätt värme, rätt ställe. Jag kan inte helt enkelt. Det hjälper inte ens att prata med dom! Lika bra att lägga ner.

Jag kom att tänka på skötsel av krukväxter. Jag läste om orkidéer, som jag inte heller lyckas med. Det är så många som säger: "jag gör ingenting särskilt, skvätter på lite vatten emellanåt". Ja, det har jag också gjort. Jag har vattnat på fat, jag har doppat med långt mellanrum, jag har flyttat mellan olika fönster och testat massor av saker, men inget hjälper. Sen läste jag någonstans att man måste absolut se till att det inte kommer vatten i bladrosetten.
Först tänkte jag bara: "jaha", men sen började det snurra runt i bikupan igen. Saintpaulian har ju också sånt där specialkrav. Den ska vattnas på fat och man ska undvika att få vatten på bladen!
Men.... dessa blommor lever ju vilt någonstans. T.ex. på Sri Lanka och Kenya. Och hur fan undviks det då att det kommer vatten i bladveck och på blad??? Även om det inte regnar ofta där dom bor, så regnar det väl ändå uppifrån!?

Nej, saken är säker. Någon odlare kommer jag aldrig att bli. Men jag ska försöka lite till. Det ska petas ner rödbetor och mangold och kanske någon potät vad det lider. De där två förstnämnda är lättodlade saker som insekter oftast inte gillar. Men med mina bruna fingrar så kommer jag säkert att ha en uppsjö av jordflylarver och betbladlöss hos mig, eftersom det är dom som gillar dessa grön/rot-saker.

Tacka vet jag pioner! Snart är dom här.

Läs även andra bloggares åsikter om Blommor, Orkidé, saintpaulia, odla, pioner, bladrosett

Strövtåg i hembygden

Jag och Gubbe tog en sväng med bilen tillbaka i tiden - närmare bestämt till Lunda i Sigtuna kommun.
Först åkte vi till torpet där Gubbes morfar är född. Vill ni se en bild från förr så klicka på bilden. Ni kommer då till Lundatolft och detta torp som heter Hörnet. På den bilden står Gubbes morfarsfar och morfarsmor. Det måste ha varit småväxta människor på den tiden, för den här dörren är otroligt låg!

Sen vidare till Lunda Kyrkskola där jag tillbringade min barndom. Kajorna var på plats liksom förr och ville gärna vara med på bild. Jag älskar kajor. Förmodligen för att dom fanns med under min uppväxt.

Här är skolhuset där jag växte upp. Vi bodde först på baksidan sett från bilden, i en liten hörnlägenhet på två rum och kök. Vedspis och rinnande kallt vatten var lyxen som fanns. När jag var i 12-årsåldern, flyttade vi upp på övervåningen. Då blev det tre rum istället, men stora sådana. Vi fick till slut lyxa till det med en toalett också.

Här är sovrumsfönstret på den första lägenheten. Rummet kan möjligen ha varit på 10 kvm och där sov fyra barn. Ett tag sov vi även nere i köket. För föräldrarna var det bäddsoffa i vardagsrummet som gällde.

Kyrkan - där vi barn tillbringat mycket tid, utan att för den skull bli det minsta religiösa. Men jag gillar fortfarande kyrkobyggnader och kyrkogårdar.

Stenen på baksidan av kyrkan, där man bara kan läsa texten kl 12.

På kyrktaket finns tre dekorationer. Jag har inte lyckats ta reda på vad de betyder eller vad årtalen står för.

Bodarna som tillhör skolhuset. Till vänster fanns vedboden. Den förvandlades senare till ett garage där farsan och äldre bror mekade bil. Där osade det svordomar som nästan fick klockstapeln att blekna. Kanske därför som de fick tjära den så ofta!
De tre andra dörrarna är utedass. Hit fick man gå och uträtta sina behov både privat och i skolan. Skolans dass var dörren längst till höger på vänstra byggnaden. Där fanns tre fjölar vill jag minnas. Så att man kunde sitta tillsammans om man kände för det.

På den här kullen, till höger om kyrkan, satt min fader och spanade ut över ägorna. Som ju inte alls var hans ägor, utan de s.k. "bonnjävlarnas". Han kunde sitta här länge och bara titta över rågåkern. Aldrig fick man veta vad som rörde sig i hans huvud.

Intill skolhuset ligger det som förr kallades "ålderdomshemmet". Här bodde tant Frej som bjöd på saft och tant Emely som jagade äldrebrodern med kvasten när han i vanlig ordning gjort något sattyg. Många olika karaktärer har passerat igenom denna boning. Numera tror jag att det är vävstuga här.

Under en liten bod fanns en stenkällare där pensionärerna i "ålderdomshemmet" ställde in allsköns konserver. Den höll man sig helst ifrån.

Risken fanns annars att man skulle bli instängd här av de elaka gossarna på skolgården.

Två enorma askar växer vid kyrkan. Dom är fantastiskt vackra. Jag kan tänkta mig vilket brak det blir den dagen dessa faller i backen. Här kan man se den vänstra gaveln på skolhuset, där låg den första lägenheten vi bodde i.

Innan hemfärd sätter sig en kaja i trädet intill som för att säga: "tänker ni åka redan?" Om det är samma som välkomnade oss ska jag låta vara osagt. Det finns en hel del kajor här, även om dom höll sig otroligt osynliga och tysta just den här dagen. Jag lovar kajan att vi snart kommer tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om Hembygd, Lunda, Sigtuna, Lundatolft, Tingslunda, Lunda skola, Hörnet

Nattlig fyrkantsdans

Klockan 02.14, när man fortfarande inte lyckats somna, har bokstäverna fullständigt börja löpa amok i skallen. Dom slåss om utrymmet och bildar en massa ord som inte alltid passar ihop. Om skallen nu ska hålla på och ha någon slags fest varje natt när jag ska sova, så kan den väl göra det på ett civiliserat sätt, eller?
Emellanåt faller bokstäver och ord ihop och jag hör mig själv mumla: "hur fan kom jag att tänka på det nu då?" Saker som man trodde man glömt, dyker upp. Men jag har ju kommit på nu att det är ju inte alls jag som tänker. Det är bokstäverna som löper amok. Och jag vet vad det beror på - dom får spader när jag blundar!

Så då får man lägga sig framför TV:n och glo och då, för när ögonen är öppna, blir det tyst igen. På TV är det någon av alla fyrahundratrettiotvåochenhalv serie som går. Samt reklam. Glöm inte reklamen, den pågår natten igenom!
Undrar vad man får betala för en reklamsändning som går klockan 3 på natten? Det kan ju inte vara så ofantligt många vakna ändå. Men jag blundar under reklamen och låter bokstäverna ta över just då.
Serien för stunden var..... hm, få se nu..... Monk, tror jag den hette. Har aldrig sett förr. Men i detta avsnitt sätter folk igång och dansar square-dance. Någon amerikansk folkdans antar jag, som jag förstår har lite töntstämpel på sig. Men så tänkte jag - ja, nu tänkte jag själv alltså - att det nog är jätteroligt. Jag älskar att dansa och skulle nog tycka att det här också var roligt. Sen började jag tänka på att jag kanske även skulle dra på mig ett par tåspetsskor och dra iväg i en balett över golven också men det är nog överkurs. Undrar vad Gubbe skulle säga om han kom hem och såg mig svänga runt i piruetter, lagandes middag, iförd en liten vippklänning. Mest troligt är att han skulle säga: "vad blir det för mat?"

Men jag vet varför jag inte dansar den här typen av dans. Det är musiken. Jag skulle inte klara av att lyssna på dessa squaredancemelodier (eller vad man ska kalla dom för någon riktig melodi är det sällan) någon längre stund. Och så skulle jag inte stå ut med den där som står och vrålar ut hur man ska sätta fötterna.
Klicka på bilden till vänster så kan ni lära er hur man gör om ni nu är intresserade.

Men nu blir det inte dans på ett tag, för jag har fått ont i vänstra hälen. Får väl bli tåspetsvarianten i alla fall då.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Sömn, Squaredance, Balett, TV-serier

Dags att byta teleoperatör igen...?

Vid en missad inbetalning till Telia får jag (och 20.000 andra!) ett inkassokrav från Sergel. Påminnelse har inte skickats ut. Beloppet är på 268. Med inkasso ska jag betala 450. Det verkar som att den har blivit missad och beloppet betalas in den 2/4.
Den 8:e april  får jag en utbetalning från samma företag på 238 kr!!! Det är alltså ursprungsbeloppet (minus 30 kr i administrationsavgift!!!) Här ser ni den fullständigt solklara utbetalningsblanketten:

Efter letande på vår banksida upptäcker vi att det visst betalats in redan från början, fast en vecka för sent; den 7/3!!! Då förstår man att det kommer tillbaka pengar, eftersom det betalats dubbelt.

MEN... Samma dag (8:e) får jag dessutom ett nytt inkassokrav från Sergel gällande samma faktura! Nu på 182 kr! Specifikationen visar att ursprungsfakturan på 268 är betald, men inte inkassoavgiften. (Kravet är daterat 1:a april men det anländer den 8:e april. Här är det dock inte frågan om ett aprilskämt även om man kan tro det).

Fråga nr 1 är: varför man får en inkassobetalning den 25/3 på något som visserligen är inbetalt för sent, men den 7/3?
Fråga nr 2 är: varför man inte lägger på beloppet på kommande månads räkning?? Det här var en räkning för februari och räkningen för mars var ju betald i rätt tid!!

Sen kan man ju grubbla sig gråhårig(are) varför jag ska betala 30 kr för något dom gjort fel?!

Upptäcker sedan att det andra inkassokravet är skickat samma dag som det första inkassokravet skall betalas in! Vad vi förstår så är de 182 kronorna okej, för förseningen på en vecka. Men knappast två gånger. Men varför göra det enkelt när man kan krångla till det....???

Nu ska jag ringa till Sergel på måndag och försöka få rätt på det här. Vilket i min värld inte borde vara något problem, men jag skulle heller inte bli förvånad om jag blir hänvisad till Telia. Som sen kommer att hänvisa mig till Sergel, som sen kommer att... osv. osv.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia, Inkasso, Sergel, Telefoni, Faktura

Renoverat och invigt

Vi har haft invigning. Av toalett. Här ser ni hur det såg ut innan renovering. Nu är det iofs undanplockat och nerskruvat en del på bilden, så riktigt så här tråkigt var det inte. Men nästan.

Men så fixade då Gubbe till det så det blev så här:

På bilden i mitten så ser det ut som att väggen lutar, men jag försäkrar att snickaren gjort allt rätt! Pärlspont på väggarna à la gamla tider och gamla speglar på väggarna. Toa och handfat i gammal engelsk stil, men nygjorda. På dass ska man ju också ha ett kungaporträtt och det har vi nu!

Nu slåss vi om att sitta här på vår tron! Finaste "rummet" i hela huset.

Ja, invigning ja. Vi bjöd in tiotalet glada vänner för att fira denna toalett och dom bjöds på mat och dryck. Dock inte på toan. Där fick vi inte plats. Vi blev därmed förärade viner i butelj samt blomster i mängder.

Kolla på den här. Vacker eller hur? Ser nästan lite aggressiv ut.

Påskliljor med en påskkärring i. Den skulle föreställa mig och det var inte helt olikt dagen efter kalaset.

Ännu fler fagra blomster.

Tack å tack alla ni som var här och festade loss. Kul var det! Nu ska jag bara sparka igång Gubbe igen, så det blir mer renoverat och fler invigningar. Men han ska få vila lite först för det är han värd.

Läs även andra bloggares åsikter om Fest, Invigning, Toalett, Burlington, Pärlspont, Blomster

Hål i fejset och James Bond

Jag har äntligen fått tid till hudläkaren för att skära bort min röda fläck på kinden. I slutet av månaden ska det ske, och sen lär det bli skuggläge i sommar förmodligen. Inte mig emot. Jag gör mig bäst i skugga. Jag funderar bara på hur det kommer att bli. Om det ska frysas bort, som den humorbefriade läkaren sa, eller om dom tänker skära bort en bit. Kanske blir det så pass att man kan vissla utan att öppna munnen. Den som lever får se. Om hålet blir beständigt ska jag be dom göra det i storlek av ett sugrör. Kan bli en kul grej på fester. Ögonläkaren däremot har tydligen mycket att göra, för därifrån har jag inte hört något. Men intet är som väntans tider, som den gode Karlfeldt skrev.

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Och nu över till något helt annat. Det har kommit något som vi absolut inte behöver. En ny TV-kanal! Kanal 12 puffas det för. Den är inte bara ny, den är HELT ny! Jo, det säger dom. Och så visar dom vad som komma skall.... James Bond. Yes!!! Äntligen något nytt! (obs! sarkasm)
Men det är ju TV4 som ligger bakom kanalen. Jag begriper mig inte på det här med att det är olika kanaler fast samma. Vad är vitsen? Men det är kanske för att det är fullt på alla andra kanaler, så man måste hitta en ny hörna. För att visa ännu fler repriser! Och så mer sport förstås...


Läs även andra bloggares åsikter om Hudläkare, Karlfeldt, TV12, Sport, Galenskaparna

Tekniskt magasin, Filmkamera

Jag har en filmkamera. Eller faktiskt två. Den ena är gammal och den andra är äldre. Den gamla användes nyligen på bonusdotters 30-årsfest och då fick jag för mig att försöka lägga över innehållet till dator och DVD. Jag har liksom en trave med inspelade filmer som behöver datoriseras. Jaha, vad är det med det då, tänker ni. Jo, det ska jag säga er att det går åt mycket svära i vanliga fall men nu osade det bränt i vartenda hörn här hemma.
Anledningen är bland annat att kameran (Panasonic) som är gammal har ungefär fyra år på nacken! Det är ju det som är så tråkigt med att köpa dessa tekniska prylar. Dom blir ju gamla innan man har hunnit lära sig dom. Den här gamla häcken (kameran alltså, inte jag) inköptes innan Windows 7 var på tapeten och därför fungerade inte medföljande CD-skiva i mitt operativsystem. Jag försökte mig på uppgraderingar av sagda vara, men till såna lastgamla prylar fanns inget att hämta. Jag försökte även hitta en uppgradering till kameran men det sket sig också. Det är dessutom troligen ett fel i själva kameran också för att krångla till det ytterligare.
Nå, jag satte igång att googla på programvara. Företrädesvis då gratis för det är godast. Tyvärr betyder inte godast att det är bra. Ofta uruselt, bara för att dom ska få dig att köpa programvaran. "Ja, men då är det ju inte gratis!!" ville jag skrika många gånger och gjorde det förmodligen också utan att jag hörde det. Dessutom försöker varenda programutgivare prångla på dig en drös andra program - som inte heller är gratis - medan du installerar "gratisprogrammet". Det gäller att tänka sig för när man laddar hem, för det ska klickas i här och klickas bort där och lik förbannat så får man något skit som antingen gömmer sig på hårddisken eller fäster sig i webbläsaren och sen går det åt två timmar till att få bort skiten.
Jag vet inte hur många program, rekommenderade på olika forumsidor, jag provade. Installerade, testade, tog bort, rensade, och körde spy-program efter.
Jag höll på och tragglade som en dåre med det här timmatals och när jag - till slut - fått in filmen så skulle jag ju redigera den i Windows egna program MovieMaker. Då började det programmet jävlas istället. Det låste sig om och om igen. Googlade då fram tips om hur man skulle göra och inte fan hjälpte det.
Men nu är det ju så finurligt ordnat att jag har en dator och Gubbe har en (firma)-dator. Hans dator fyller 1 år den här månaden och kan ännu inte riktigt kallas gammal. Så då slängde jag över filerna dit och se då fungerade det! Förmodligen är min dator alldeles för gammal och trött för att orka med liknande krävande manövrar. Den är ju också sisådär fyra år.
Nu har jag köpt ett program (efter allt testande och letande) för ett par hundralappar från nätet som fungerar ypperligt för att tanka hem filerna från kameran.. WinAvi, som det heter, utgav sig inte för att vara gratis, men tillät ändå att kunna testa först innan köp. Ibland lyckas man och det är sånt som gör att man överlever. Nu måste jag bara göra en totalbackup av min gamla trotjänare för säkerhets skull, innan jag tar livet av den fullkomligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Filmkamera, Teknikstrul, Gratisprogram, Panasonic, WinAvi, Windows7

Gatlopp och Tropper

Jag är frustrerad. Detta inträffar oftast varje morgon när jag vaknar. Det är alltså drömmarna som gör mig sån. I natt drömde jag att jag var tillsammans med ett gäng människor. Vilka dom var har jag ingen aning om. Vi var möjligen på ett hotell, eller i ett hus. Jag vet inte riktigt, men såna är drömmar. Vad jag däremot vet är att vi skulle ha någon festlighet av något slag och jag skulle göra mig i ordning inför kvällen. Det var då det började. Jag hittade inte mina kläder! Sprang som en tok och letade i skåp och lådor och i väskor. Sen hittade jag några trasor någonstans. Kan ha varit någon annans, men nu var jag ju så stressad så jag brydde mig förmodligen inte. Här var det bara frågan om att få något på sig. När jag så i min klösande iver fått på mig några trasor och en person kommer in genom dörren, så tittar jag ner och ser att jag fått på mig någon sorts haremsdräkt. I rosa. Personen försvinner ut igen (förmodligen chockad av åsynen) och jag fortsätter att klösa bland trasorna fullkomligt upplöst av stress.
När man då vaknar efter denna pärs så känns det inte som att man har sovit, utan sprungit gatlopp. Alltså, när man väl får sova, så ska man flänga som en tok genom drömmarna. Varför kan jag inte bara drömma att jag ligger i en hängmatta på Maldiverna? Varför kan jag inte drömma om stilla vågskvalp runt en roddbåt? Just nu läser jag ju inte ens någon deckare så det är ju inte boken som triggar igång. Det kanske är dom där pillren jag käkar för mina "restless legs". Dom får benen att hålla sig stilla, men gör att jag springer som en tok i drömmarna istället.
Apropå bok förresten, så köpte jag några böcker på bokrea. Slet åt mig ett par böcker som INTE var deckare. Jag måste ju försöka ta mig ur dessa mord/styckning/misshandels-berättelser. Jag går omkring och misstänker varenda människa för att vara psykopat. Men dom är ju så spännande (böckerna! Inte psykopaterna).

Nu blev det så att jag fick tag i en bok som kostade hela 19 kronor!!! Jag tänkte att går den inte att läsa så kan vi elda med den. Den har ju inte direkt kostat något. Och nu är jag så inne i boken så jag vill inte att den ska ta slut! Boken heter: "Boken om Joe" och författare är Jonathan Tropper. Syns här till vänster och ligger även till vänster i sängen hos mig (boken alltså). Gubbe till höger och Gösta (katt) i fotänden. Det är lite trångt emellanåt.
Undrar vad författaren tycker om att boken säljs för 19 kronor? Men å andra sidan är det ju troligt att jag köper ännu en bok av honom och då för några kronor mer. Sen är ju den här boken från 2004 och får väl anses som lastgammal antar jag. Glad vår på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Drömmar, Sömn, Bok, Tropper