Loppis och fika på Wenngarns slott

Jag tog en loppissväng idag. En kort variant. Det blev lite tyger i alla fall som förmodligen kommer att bli barnkläder. Fast inte slipsarna. Dom ska jag ha till annat.

Denna loppis ligger vid Wenngarns slott, så nu passade vi på att gå och fika i slottet. Det här slottet som man knappt vetat om - gömt i trasslig trädgård och mer eller mindre övergivet - har nu fått ett uppsving utan dess like. Fantastiskt fint med trädgårdar, restauranger, hotell m.m.

Jag har aldrig varit inne på slottet förut. Där vi satt var det en fantastisk utsikt över trädgården. Tyvärr så regnar det småspik idag så det blev till att sitta inne. Men jag kunde se mig här i sommar, sittandes i parken. Eller sittandes inomhus vid svala väggar, heta sommardagar.

Vackra väggmålningar en trappa upp.

En tjusig urna med växter i ville jag ta med hem.

Vackra takmålningar. Föreslog för Gubbe att vi kunde ha så i taket när vi renoverar vardagsrummet. Han sa "hrm". Det måste väl betyda "absolut, det ska vi ha!"

Burspråk dekorerade med mårbackapelargoner.

Och i ett hörn av slottet fanns ett litet kapell. Så fint. Som en liten minikyrka inne i slottet! Tyvärr hade jag bara med mig långt-bort-objektivet, så jag kunde inte ta så bra bilder.
Jag som - som barn - haft en kyrka som lekplats, gillar det här. Annars är jag inte alls religiöst bevandrad. Inte mer än att jag kan "Trygga räkan". Kanske kan jag klämma ur mig "Fader vår" också. Med lite hjälp. Men det beror mest på att jag hade en prästson till lärare i mellanstadiet. Han var en riktig tyrann, men det tar vi en annan gång.

Men jag gillar kyrkorummen och målningarna. Vackra, rumppolerade bänkar. Lena som sammet. Att vistas i en kyrka ger mig ro, förutsatt att det inte står en präst där och mässar.

Som sagt - regnet står som spön i backen. Det blir en stund på glasverandan (tack å lov för den!!) och sen in i syrummet.

Läs även andra bloggares åsikter om Wenngarn, Loppis, Loppistyger, Slott, Kapell, Kyrka

Gifter och reklam

Angående förra inlägget om solskydd. Läste detta på Metro: "Solskyddsfaktorn lurar dig. Ger oss falsk trygghet". En hudläkare vid namn Birgitta Mellström  avråder ifrån att smeta in sig med solskydd över hela kroppen hela sommaren på grund av alla kemikalier! Tackar!

Bästa skyddet är alltså skugga, hatt och kläder. Men... stackars barnen då! Dom måste faktiskt smörjas in. Så...

Tidningen Hälsa har gjort tester på eko solskydd för barn. Den kan man kolla på HÄR.
Även tidningen Kurera har förslag på eko solskydd. Den kan man kolla på HÄR.
Sen har vi varianten gör-det-själv. Den finns HÄR.

Kravmärkning är ju snäppet bättre än Eko, men det tycks inte finnas i solkrämsvärlden. Men nog är det väl för jävligt att det ska finnas så oerhört mycket kemikalier i våra produkter!? Nu görs det ju visserligen tester och varje liten del av de kemiska preparaten är säkert så små så de går igenom. Men vem vet vad som händer om flera år om man ständigt gnider in sig med preparaten. Det är det ingen som vet.
Men vem vill bli gammal? Lev fort - dö ung och bli ett snyggt lik, som John Derek uttryckte det. Klart man inte vill bli gammal när man är ung, men det brukar gå över med stigande ålder.

Det värsta är att när man börjat kolla på sånt här, så kan man nästan inte handla längre. Men jag tänker att man får blunda ibland och välja eko när man kan. Tidningen Kurera har en lista på 10 ämnen du bör undvika. Men alltså - hålla reda på alla dessa ph, th, z och x-ingredienser. Man vill ju heller inte spendera flera timmar i affären för att välja sina produkter. Det är tråkigt nog som det är.

Men nu var det frågan om solskydd. Sen har vi ju all plast och kemikalier i kläder, tuggumi, parfym, stearin, vin, teflon, fluor... osv. Jag blir trött.

Något annat som gör mig trött. Eller mer förskräckt. Lappen med INGEN REKLAM TACK har blåst bort från postlådan och jag har inte kommit mig för med att göra en ny. Så... i brevlådan hälls nu högar av reklam. Bara tanken på hur många ton som jag undvikit att få under de år jag haft lappen där får mig att baxna.
Jag kollade igenom några av reklambladen och som vanligt insåg jag att det finns så fantastiskt mycket saker som jag inte vill ha! Men jag kanske är ensam om det. Klart folk vill ha reklam. Man kan ju göra ett klipp, som gör att man SPARAR (!) en massa (genom att köpa nåt du inte behöver?!)
Nu ska lappen upp!

Läs även andra bloggares åsikter om Solskydd, Gifter, Krav, Miljö, Eko, Reklam,

Terephthalylidene dicamphor sulfonic - man tackar!

Jag använder mig av solskyddskräm. Det är ett måste (sa läkaren) sen jag tagit bort två cancerfläckar i ansiktet. Inte aggressiva, men ändå cancer. Nu har jag då köpt en kräm med solskydd 50. För det skulle det vara sa läkaren.
Men.... nu kommer vi till det (o)roliga - innehållet. På förpackningen står det: inga parabener. Sen inget mer. Därför googlar jag och här kommer resultatet. Vissa har jag inte hittat men det räcker med detta! Rödmarkerat är detsamma som farligt!
Man kan tro att listan nedan gäller en hel drös med olika produkter, men det är alltså en förpackning på 50 ml. Kostar 150 kr!

Acua
Glycerin
Diisopropyl sebacate
Ethylhexyl methoxycinnamate – Hormonstörande ämne.
Ethylhexyl salicylate - Irriterande för huden
Butyl methoxydibenzoylmethane – UV-filter.
Dimethicone - Mjukgörare
Bis-Ethylhexyloxyphenol Methoxyphenyl Triazine - UV-filter
Octocrylene - Solskydd. Kan göra huden känsligare för ljus. Man kan se en  ökning av 
     fria radikaler som kan ge DNA skador. Detta skulle öka risken för malignt melanom.
Titanium Dioxide - naturligt, mineraliskt UV-filter
Aluminium starch octenylsuccinate - Klumpförebyggande medel. Giftigt för människans 
     nervsystem. Misstänks också ge andningsbesvär.
Drometrizole trisiloxane - Störd hormonbalans. Bröstcancer.
Seari acid triethanolamine - En mycket vanlig stark tensid (rengörande ämne) med
     avfettande  egenskaper. Irriterar huden. Kan skada levern.

Diethylhexyl butamido triazone - Rena rama giftet. Läs säkerhetsdatabladet om ni törs!
Potassium cetyl
Phosphate
Parfum/Fragrance
Synthetic wax
Acrylates/C10-30 Alkyl Acrylate Crosspolymer - Silikon troligen.
Aluminium hydroxide - En syntetisk ingrediens som ska skydda huden
Caprylyl glycol
Dimethicone crosspolymer - silikon
Disodium edta - konserveringsmedel - Bryter ner hudens skyddsbarriär och tillåter sig själv 
     och övriga ämnen tränga in i blodomloppet, fosterskador, binder sig till tungmetaller.
Glyceryl stearate
Palmitic acid - Palmolja
PEG-100 stearate - Cancerframkallande, allergiframkallande
Phenoxyethanol - Konserveringsmedel
Sodium hyaluronate
Terephthalylidene dicamphor sulfonic acid - Absorberar ultraviolett ljus
Titanium dioxide - pigment - Cancerframkallande
Tocopherol - Vitamin E
Xanthan gum - Förtjockningsmedel


Jag började med att markera de som hade miljöpåverkan, men det är typ alla så jag skippade det. Det känns ju inte alls bra att man kan köpa så mycket gifter på ett apotek! Kanske ska man undvika produkter som har innehåll som stavas med ph, th, x och z.

Jag är en person som varit oerhört sparsam med ansiktskrämer. Jag är för lat helt enkelt. Eller så glömmer jag att ta på. Men nu ska jag alltså vara tvungen att kleta in ovanstående kemikalier i ansiktet - där flera ingredienser är cancerframkallande - för att inte få cancer!!! Borde dom inte ha en sån här märkning?

Ungdomar av idag har en uppsjö av smink och mojs att kleta in sig i. Allt för att hålla sig ung, fräsch och orynkig. Jag kan lova att det fungerar för alla kommer förmodligen att dö innan femtio. Because you´re worth it!

Själv är man ju uppväxt med Nivea. Bara doften gör mig nostalgisk. Men jag använder inte den heller. Vilket jag skulle kunna. Däremot har jag börjat använda kokosolja. Men den har otroligt lite solskydd i sig. Det blir bredbrättad hatt i sommar! Och eventuellt någon giftfri eco-kräm.

Läs även andra bloggares åsikter om Kemikalier, Hälsofarligt, Miljöfarligt, Ansiktskräm, Solskydd

På tur bland bilar och prylar

Igår var vi på vårt första motorcafe med nya pärlan. Ängby Park i Knivsta har träffar för bilburna varje tisdag. Den gamla festplatsen bjöd på bilar, folk, fika och musik. Gruppen för dagen, som hette Mantix, spelade gamla låtar och var riktigt bra.

En och annan besökare hade håret i behåll och hade kammat upp värsta raggarfrillan. Kanske Gubbe kan låta nackhåret växa och kamma upp en våg över huvudet. Med mycket Brylcreem kan det gå. Eller kanske inte.

Roligast är förstås att kolla in alla fina bilar!

Många snygga pärlor stod på rad.

Snyggast var förstås den här, så då tog vi den och åkte hem.

Glömde ju berätta att jag sålde saker på loppis i helgen. Det var dotter och svärson som lurade med mig. Inte blev det många pengar, men det var ändå bra att bli av med en del saker. Fast... man får ju med sig en del hem också. Så vinst är inte att tala om.
Men det var roligt att stå och kolla på folk. Och träffa folk. Underhållning hade vi runt omkring också eftersom det var en arrangerad dag för hela gatan. Ibland blev det stereo från skilda musikstilar.

Vädret visade sig inte direkt från sin finaste sida. Svarta moln följt av regn. Men lite sol också.
Småfolket som var med kröp in under bordet och hade en mysig koja där. Dom var fantastiskt glada och stillsamma under timmarna. Men så gjorde dom ju ett par "fynd" bland borden också!
Nästa gång det blir loppis så ska vi nog köra en bakluckevariant. Vi har en del kvar att sälja om man säger så.

Läs även andra bloggares åsikter om Motorcafe, Ängby park, Knivsta, Classic car, Loppis

Bensprattel och Escape från ESC

Nu har jag varit och fyllt på mitt medicinförråd. Rastlösa-ben-medicinen tog slut. En natt utan och jag kör en rumba halvsovande i horisontal ställning. Det är något dom i Let´s dance skulle se.

Det var ont om tider hos läkaren (naturligtvis!!) så jag blev inklämd hos en vikarie/AT/förbipasserande - stryk det som ej önskas. Receptionisten frågade om det gick bra? För min del hade det gått bra med en vaktmästare, bara jag fått min medicin.

Jag gick dit och förklarade mitt ärende. Berättade vad jag fått tidigare och hur jag minskat dosen. 0,18 ska det vara, sa jag bestämt. Hon letade och svarade att det inte fanns någon 0,18.
Jag, å min sida, letade i mitt förvirrade minne ifall jag hade sagt fel siffror (vilket inte är ovanligt) eller möjligen fel bokstäver. Möjligen kunde jag vara fel person också. Jag kom inte fram till något nytt resultat.
Läkaren rabblade upp olika sifferkombinationer och sa att det finns en 0,18 men det är inte Cifrol. Men samma innehåll.
Jag satt fortfarande och funderade på om jag kunde ha tagit fel. Förbannade mig själv för att jag inte sparat asken för att ta med.
Läkaren satt så en lång stund och liksom diskuterade med sig själv och krafsade runt på datorn. Så plötsligt sa hon: "Nämen, där är den. Vad konstigt. Den var inte där. Men då finns den." Eller nåt sånt. Jag minns inte riktigt eftersom jag fortfarande höll på att leta på min egen hårddisk.

Det är inte första gången jag har suttit som på nålar när någon håller på och letar på en dator, mumlandes att dom inte hittar eller att det inte finns. Jag var på vippen att skrika: "men googla då!" Men dom har väl inte tillgång till något Google kanske och letar bara i sina databaser.
Ibland vill jag gå fram och slita undan personen och leta själv! Såg framför mig hur jag skulle ta tag i hennes stol och skicka den över rummet för att själv leta fram min Cifrol. Men det är mest som jag tänker, för jag är en fridsam person. Jag mer imploderar än exploderar. Men nu så, nu har jag mina piller och behöver inte dansa rumba nattetid. Vet ni förresten hur jävla svårt det är att dansa rumba ensam?

Såg ni Eurovisionsfestivalen? Det gjorde inte jag. Jag var hos en väninna och pratade skit om viktiga saker. Vi till och med glömde bort att det var någon ESC. När jag kom hem så såg jag slutet på spektaklet som Gubbe (!!!) suttit och tittat på. Eller om bara TV:n stod på. Som vanligt! Det är som om den lever sitt eget liv här. Som en ständigt närvarande men passiv person. Men det är inte JAG som sätter på den!
Men alltså Grattis till Måns! Jag gillar Måns som person och inte minst för hans engagemang för barn i sitt ZB Foundation.
Jag - som tydligen har en udda smak - är inte överförtjust i låten. Efter att i efterhand ha skummat igenom flödet av världsmusiken så fastnade jag för Tyskland och Österrike. Ni vet var dom kom va? Sist med 0 poäng! Men eftersom jag inte är någon schlagerfantast så får jag väl se det som ett gott omen.
Själv är jag inte särskilt förtjust i den den här cirkusen. Men var och en gör som den vill. Jag kan låta bli att titta. Men jag blir lite full i skratt när jag tänker på att förkortningen för Eurovison Song Contest och knappen Escape är samma! Jag gillar den senare.

Läs även andra bloggares åsikter om Läkare, Sifrol, RLS, ESC, Måns

Grisen i säcken

Jag har köpt grisen i säcken. När jag var och handlade sist så tänkte jag att nu slår jag till på en ny sytidning om det finns någon. Jag hade hoppats på Ottobre, men det enda jag hittade var en Burda. Med tillägget Style!  Det lät ju hoppfullt. På framsidan kunde man läsa:

"Klänningsparad. För varje kvinna, för varje stil - de vackraste modellerna, korta eller långa sportiga eller eleganta, attraktiva, tuffa eller romantiska, enfärgade eller mönstrade: halterneck, omlott" osv.   

Grejen är att tidningen var inplastad. Man har inte den blekaste aning om vad som finns inuti. Men jag var ute efter klänningsmönster så jag slog till. Mitt nöt!

Alltså... smaken är ju olika. Det kan jag hålla med om. Men man kan ju undra varför klädmodellerna i denna tidning inte ens är i närheten av vanliga mänskliga kläder som finns i butik. Visserligen ska dom väl inte vara exakt lika som butikskläder, för då faller väl idén, men dom ska väl ändå kunna vara användbara! Tidningen kostar ju ändå 79 spänn!!

Nå, undrar ni. Vad är problemet? Jo, det här:

Detta är ett par av plaggen. Är det snyggt? Knappast. Är det originellt. Förmodligen. Vill man ha det? Absolut inte! Det måste ju vara någon prototyp till Barbapapakläder! Så här ser mönstret ut till den vänstra skapelsen:

Alltså jag kan lika gärna lägga mig ner på golvet och så kan Gubbe rita runt mig så har jag ett mönster. Passform och stil är inte något man kan hämta här. Den saken är säker. Inte på någon av modellerna. Kan man reklamera tidningar?

De enda klänningar som såg något så när ut, var de i modell större, vilket är lite för stort för mig. Det känns som att dom inte kan hitta på något längre, så då gör man antingen något superenkelt i ett speciellt tyg eller så duttar man dit lite veck, hålmönster eller fläskar till med några feta rosetter någonstans. Inte ett enda plagg (förutom storlek stor) hade riktigt figursydda ärmar. Alla var som ovan eller raglan. Är det kanske svårare att konstruera ärmar i mindre storlekar?
Aldrig mer att jag köper en inplastad mönstertidning! Men det är klart att den är inplastad, för annars skulle ju folk se vad som fanns i! Men det kanske bara är jag som är omodern. Vi säger det.

Jag tror jag måste gå en kurs och lära mig göra egna mönster. Särskilt ärmar är trixigt att få till så det blir bra. Men det finns ett youtubeklipp där man har full beskrivning. Jag blev lite trött i huvudet när jag såg det, men det ska nog gå med lite enorm envishet.

I väntan på den enorma envisheten ska jag försöka hitta några riktigt bra basmönster från Top patterns. För att hitta mönster annars är inte lätt!  Det gäller bara att välja rätt. Vilket inte är så lätt för det finns många att välja på och dom är inte gratis. (Stil - kom tillbaka!!!) Tack å godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om Symönster, Mönstertidning, Burda, Stil, Ottobre

Slipsfest i syrummet

Det var soligt här för ett tag sen. Så länge så jag hann tänka att idag kanske jag ska ta med mig kameran och svänga runt lite. Men nu hopar sig molnen igen. Väderinstitutet i brittiska Reading spår (!) att det ska bli rekordvarmt mot sommaren. Så tids nog får vi våndas av värmebölja. Slut från väderprognosen!

Ta mig tusan om jag inte fick inspiration igår i alla fall! Jag kastade mig över en del av de slipsar, som förärats mig av en bloggvän. Det resulterade i denna väska. Botten är av fuskskinn (läs plast) som jag hade hemma i en hög. Nu retar jag mig på mönsterplaceringen, men jag får leva med det.

Som en detalj satte jag dit ett par slipsetiketter. Ringar och fästen fanns hemma sedan jag slaktat någon väska någon gång för länge sen. Här sparas allt! Det kan komma till användning.

Två andra slipsar som tidigare suttit runt halsen på Gubbe, blev en "skräppåse" att ha i bilen. Jag har retat mig länge på att det inte finns någonstans att göra av skräp som samlas. Nu kommer den här grisväskan att hänga antingen vid växelspaken eller på ryggstödet. Visst är grisarna söta!? Den slipsen fick Gubbe av min dotter för många år sedan. När han såg den som väska sa han: "åh, den fina" fast han inte använt den på de senaste tio åren.

Och nu tänker ni "herregud, har han gått omkring med den slipsen??" Och svaret är: ja, men endast på julafton inomhus!

Undertill är den öppningsbar för tömning om man så vill. Även här är band och spännen från något tidigare kasserat.

När jag var klar och tänkte ta kväller så fick jag syn på en sjal som följt med hem från en loppis. Den blev en necessär. Den blev jag klar med idag. Men idag började det krångla. Symaskinen sydde inte som jag ville och jag sydde inte som jag skulle. Den blev klar, men nu tror jag att jag ska pausa ett tag.

Jag har till och med fått ont i huvudet, så syrummet får vänta på nästa anfall.

Läs även andra bloggares åsikter om Återbrukat, Recycling, Handarbete, Väska, Necessär

Inspiration tack!

Jag sitter och väntar på inspiration. Ibland kommer den, ibland inte. Nu har jag ju samlat på mig högar att skapa av i syrummet, så jag hoppas verkligen att den kommer!

Inte fick jag sova i natt heller. (Som om det vore ovanligt!) Jag drömde att en väns bror hade dött och vi var till hans grav. Så vaknade jag med ett ryck och kände att jag blödde näsblod! Inget bra uppvaknande. Känns som ett dåligt omen. Det var svårare än vanligt att somna om efter det.

Veckan som gick stavas barnbarn. Det var passning och påhälsning (från min sida) från tisdag till lördag. Här sliter vi ut en generation i taget. Jag blir lite orolig ibland över hur barnen ska orka med när barnbarnen flyger omkring som värst. Men det är ju klart att dom orkar. Det gjorde ju jag som hade en stor skock att ta hand om. Man gör det man måste.

Idag har jag haft besök av sotaren. Undrar om det finns fler arbeten där man inte behöver precisera tiden mer än inom ett fyratimmarsspann? Hantverkare får ju mycket skäll när dom inte kommer i tid, men jag har aldrig hört att någon gnällt på sotaren. Inte mer än att dom möjligen skitar ner. Vilket inte han som var här gjorde. Dom dammsuger ju eldstäderna nu för tiden. Det är nog bra för deras hälsa också skulle jag tro.

Vad bra det är förresten att det är kallt och solen inte visar sig. Jag ska ju sitta i syrummet!

PS. Jag har lagt till lite på hemsidan. Hemgjort och Look-a-like. DS

Födelsedag, hajar och holkar

Igår skulle Modern ha fyllt 91 om hon varit i livet. Jag plockade en vårbukett och förärade henne på kyrkogården. På väg tillbaka till bilen satt det en sädesärla på ett plakat. Den tittade på mig och verkade ganska orädd. Den satt helt stilla. Jag stannade upp och pratade med den och så kom jag ju på att det naturligtvis var Modern som visade upp sig på födelsedagen. Jo då, hon skulle bli en fågel!
När jag gick runt skylten för att fota den framifrån så flög den. Ja, Då visste jag säkert för Modern har aldrig gillat att bli fotograferad.
Den gången, då Modern just blivit "planterad" så var det en fågel som skrek och skrek i trädet där jag stod. Jaha, tänkte jag då. Hon blev en fågel iaf som hon ville. Då var det en björktrast, men har man gått över till andra sidan så kan man nog anta vilken fågel man vill. Olika skepnad olika dagar liksom.

Idag har jag varit med döttrarna och godisarna till fjärilshuset Haga. Det var en pärs! Fyra små odjur som sprang som förgiftade råttor åt olika håll.  Här sitter dom och kollar in hajarna. Det var nog enda gången dom satt still. Ja, och så när dom åt glass då.

Fjärilshuset får nog byta namn snart tror jag. För så mycket fjärilar var det inte att se. Nu var det ju mer hopträngt också, eftersom dom gjort ett stort akvarium för hajarna. Jag tycker att det är en lite underlig kombo. I min värld har fjärilar och hajar väldigt få beröringspunkter.

Den här vackra skapelsen var väl den enda som "stack ut".

Dom kanske inte trivs så bra. Den här ser ju lite skamfilad ut.

Sen fick jag se en sköldpadda som åt upp en fjäril! Det syns kanske lite otydligt på bilden, men så är fallet. Undra på att det inte är så många fjärilar kvar. Dom har blivit mat.

Efter den där utflykten är man rätt mör. Galet varmt var det och så jaga småttingar på det. Puh! Jag sänder en tanke varje gång till all förskolepersonal i detta land!

Förra veckan tog vi oss i kragen och fick upp lite fågelholkar. Dom har legat länge i förrådet och väntat på att bli uppsatta. Jag bestämde var dom skulle sitta och Gubbe klättrade och satte fast. Bra fördelning om jag får säga det själv. Inte vet jag om någon fågel kommer att flytta in, men det ser trevligt ut.

Gösta och Frazze låg och väntade på att det skulle bli färdigt. Jag förmanade och sa att det var fågelholkar - inte matholkar! Dom blängde på mig med oförstående blickar. Som vanligt.

Nu ska jag vila och samla kraft inför nästa träff. Förresten... nä, jag tror inte på att återfödsel. Även om det är en trevlig tanke! I alla fall om man blir en fågel. Jag skulle nog bli en pissmyra.

Läs även andra bloggares åsikter om Sädesärla, Fjärilshuset, Hajar, Fågelholkar

Orup och pyssel

Jag har varit på galej. Ett gäng kvinns i blandad ålder var och såg Orup. Eller rättare sagt - hörde! Framför oss var det två tjejer som absolut måste stå upp och veva med armarna showen igenom. Att jag sa till flera gånger rörde dom inte i ryggen. Jag sa till och med till dom att ställa sig på sidan så att andra fick se, men till ingen nytta. Till slut fick vi flytta på oss för att se. Jävla folk säger jag.

Men som sagt - hörde gjorde man. Och showen var riktigt bra! Jag menar det lät bra!

Och så här galen ser man ut när man läser vinlistan. Eller rättare sagt priserna. Men nu sket vi i det, för det är så sällan man går ut och då ska man unna sig. Och det gjorde vi minsann. Med råge! Trerätters middag, som var mycket bra! Det är inte alltid man kan säga det om showmenyer.

Och man har ju inte roligare än vad man gör sig heller, sägs det. Och vi gjorde oss väldigt roliga. Även om showviftaren säkert säkert kallade mig för något helt annat än rolig.

Idag har jag pysslat färdigt ett par jackor till smågodisarna. Det är återanvändning igen. Jeans, jeanskjol, blixtlås och en kasserad tröja samt lite stuvbitar användes. Det är bara det mönstrade tyget som blev nyinköpt. Jag gjorde hela ärmarna i det tyget först, men det blev för mycket.

Nu återstår bara att se om det passar herrarna. Det skulle ha blivit sommarjackor, men de kan ha blivit lite för tjocka med tröjfodret. Men å andra sidan så kanske det blir en kall sommar.

Den lilla väskan av en kasserad rullgardin har varit klar ett tag. Den har nu levererats till Vera, klanens allra förstfödda flickebarnbarn som blir åtta år idag. Firandet skedde igår, då hon fick väskan. Jag såg ett tips (på Pinterest så klart) om att lägga över bild på trä och canvas. Någon canvas hade jag inte, men rullgardinen. Sedan sydde jag väskan där bilden sedan placerades.

Sen var det dom där necessärerna som jag sett överallt. Nu var jag ju bara tvungen att göra en. Det är återbruk igen. Det prickiga tyget är en slaktad slips. Fodret har använts på många ställen. Det tyget fick jag med en gång för länge sen i en kartong från en auktion. Det sitter nu i diverse jackor också. T.ex i ärmarna i jackorna ovan.

Men jag vet inte om jag gillar modellen något vidare. Den är ju söt, men väldigt liten. Bara 14 x 8. Och har ingen riktig styrsel. Det skulle nog ha varit ett stadigare tyg enligt mig. Imorgon görs något annat. Vad vet jag inte än.

Läs även andra bloggares åsikter om Orup, Återbrukat, Barnjackor, Necessär, Decoupage

Limpmackor och bredband

Modern matade mig/oss med limpmackor och varm choklad. Mmmm va gott! Frukost, mellanmål, kväll; tjocka limpmackor med smör. Statarbarn som hon var skulle det vara smör och socker i överflöd. Så nu står man här med sina bildäck runt midjan och sina cellulitstinna lår.

Nu och då tänker man att skit samma hur jag ser ut. Och det spelar väl just inte så stor roll. Men... så kommer man till den där garderoben. Där den där traven med byxor ligger och man undrar varför dom alla är i fel storlek. Köpte jag fel sist?
Nej, det är nog mer så att man blivit bekväm. Man skulle helst gå omkring i typ pyjamasbyxor med elefanter på, som Jonas Gardell. Och varför gör man inte det? För sedan länge är tiden borta, då man köpte jeans som skulle träs på med skohorn. Man låg på golvet för att kunna stänga gylfen.

Men ändå. Att man aldrig slutar bry sig. Jag tänker på min salig moder som ända till sin död, i stort sett, ojade sig över att hon var tjock om magen. Men det har ju i och för sig inte att göra med utseende utan mer om hur det känns. Modern var en kaffeälskare av stora mått. Nästan som mig. Hon sa: "kaffe utan fikabröd tycker jag liknar skit". Och då kan det nog hända att man blir lite rund om magen.
Själv dricker jag kaffe svart. Oftast utan fikabröd. Men nog är det mumsigt med gofika allt. Men nu och då när jag känner för att svulla i mig något kommer kocken Jan Boris-Möllers kommentar för mig: "30 sekunder i munnen, 30 minuter i magen och 30 år på låren". Dessa gånger brukar jag låtsas att det redan har gått 30 sekunder och att jag har ätit klart. Men tro nu inte att jag låter bli fikabröd, för så är inte fallet. Men jag stoppar inte i mig i tid och otid, för då skulle det inte ens räcka med elefantbyxor.

Och så över till något annat. Jag pratade med tele2 support igår. Eller rättare sagt, jag chattade. Det är segt så det räcker i ledningarna här ibland och jag upplever att det blivit sämre. Så jag tänkte att det kanske fanns en anledning.
Med tanke på hur många och långa ögonblick jag fick vänta medan hon råddade i andra änden, så undrar jag, om hon inte hade flera samtidigt som hon supportade. En timme tog det ungefär och vi kom fram till: ingenting! Men jag är inte förvånad. Jag bor på landsbygden. Visserligen inte långt utanför tätort men tillräckligt för att signalerna från masterna inte ska nå fram.
Vi skulle naturligtvis ha byggt huset högre upp. På berget bakom oss. Då kanske det hade fungerat bättre. Det är inte mycket att göra åt innan det ställs ut master lite tätare eller grävs ner fiber. Men det lär ju dröja. Däremot blir jag lite trött på att vi ska sitta och låtsas som att det visst går ganska bra ändå, istället för att säga som det är: det finns inte tillräcklig täckning!
Det är klart som fan att hon kollade (precis som jag gjort) var masterna fanns i min närhet, för att tala om var routern skulle stå. Vilket var onödigt för den står redan på bästa stället. Men det där kan nog funka om det inte vore så jävligt som att det växer träd i den här skogen! På berg dessutom. Och det går ju bra att i reklamen säga att "alla som vill ha mer data, ska få mer data". Men det hjälper ju ändå inte om skogen äter upp signalerna.
På opensignal.com kan man kolla täckningen. Där den röda pilen är ungefär, där bor jag. Och vad visar kartan? En blåblurrig "weak signal". Men dock (!) en signal.

Men... man ska väl inte klaga. Jag behöver inte gå ut för att skicka iväg sms, som många andra i det här landet gör. Däremot är jag glad att det är den varma årstiden nu, så jag kan sitta på glasverandan och prata i telefon utan att frysa röven av mig.

 Läs även andra bloggares åsikter om Limpmackor, Celluliter, Tele2, Support, Bredband,

Teliastörning och syrum

Telefoner... suck! Här är mottagningen fortfarande svajig. Kommer ni ihåg den här reklamen (uppladdad 2009!!) där man gjorde sig rolig över fasta telefonjack.


Jodå, ut med jacken. Riv telefonstolparna. Men kanske att vi inte tänkte riktigt färdigt där va? Kanske, kanske skulle det ha blivit lite mer snurr på fiberkabel eller fungerande mobila master över hela landet innan vi kopplade bort oss från verkligheten. Spara tusenlappar säger dom i reklamen. Ja, inte fan blir det dyrt när det inte går att ringa!!!

Förresten är det nog meningen att alla som inte bor i tätort ska sitta ute och ringa. Så fattade jag det, när en på supporten svarade mig: "vi garanterar ingen täckning inomhus!" Det om något går väl stick-i-stäv med ovanstående film! Kanske det finns erbjudanden där det ingår mobilvantar!

Nu lider jag inte så mycket ändå, för jag är verkligen ingen telefonsladdrare. Men problemet är ju, att om man inte gillar att prata i telefon, så blir det ju etter värre när man blir tvungen att återuppringa, eller bli återuppringd var tredje minut för att det bryts.
Så, för mig är det prata ansikte mot ansikte som gäller. Eller om man ska vara modern så kanske det heter FTF (face to face). För man kan väl inte bara kommentera på tråk-svenska, utan det ska helst vara en förkortning. På engelska. (Så att folk får googla för att fatta vad som menas).

Nu över till mitt syrum. Där råder telefonförbud! Jag har varit på loppis i helgen och hittade diverse tyger. Nästan gratis! Vad som ska bli av dessa vet jag inte. Än.

Här är hörnan där jag sitter och syr. Man kan ju lätt tro att jag har madrasserade väggar (vilket kanske kan behövas när det jävlas!) men det är bara en extramadrass som jag inte hittat någon bättre plats åt ännu.

Här är arbetsbordet. Det är från föräldrarhemmet. Ett stadigt furubord med iläggsskiva som Gubbe har höjt, så det har lagom arbetshöjd.

En Redahylla har fått komma in i syrummet nu också och pryder sin plats ovanför ett fönster.

Apropå reda, så är det just ordning och reda som gäller. Annars blir det inget skapat. Här nedan har jag en del av mina "verktyg". Det är ett ställ från en skola för blomsterbindning. Det har nog varit bindtråd i rören tidigare.

Så nu vet ni hur jag har det. Nu ska jag gå och kolla upp lite mönster.

 Läs även andra bloggares åsikter om Telia, Teliareklam, mobil täckning, Sömnad, syrum

Handarbete på agendan

Jag vet inte om jag har tid att skriva egentligen. Jag har så mycket sypyssel för mig just nu. Jävlar anamma vilken fart det blivit på symaskinen. Och på mig! Det går så bra så jag tror att snart händer det något hemskt. Den känslan infinner sig ständigt när något går bra. Men så är jag ordförande i min egen pessimistförening också!

Senaste dagarna har jag totat ihop två barnjackor. Den första blev gjord av ett blommigt tyg inköpt på loppis för 30 kronor. Fodret var av en stuvbit jag hade hemma. Krage och fickor av återbrukat tyg. Blixtlåset var sparat efter en gammal kasserad tröja.
Eftersom jag var så dum så jag frågade Sockertoppen (som skulle få jackan) om hon ville ha just en blommig jacka så fick jag svaret: "ja - och så vill jag ha en katt som går i grönt gräs" Det fick ju bli lite av en kompromiss(e) där. Även om jag faktiskt länge funderade på den där katten och hur jag skulle få till det. Men det blev en katt (typ) på fickan i alla fall. Som är grön!

Eftersom Marsipanrosen - som också var med -  hörde om katten så sa hon: "jag vill också ha en jacka. Med en hund." Här blev jag så förvirrad så jag minns inte om den också skulle gå i grönt gräs. Det blev den här jackan. Den köpte jag tyg till. På rea, så det blev samma kostnad.

Krage och fickor av stuvbitar och blixtlåset ett gammalt sparat. Fodret har jag gjort av en t-shirt som jag köpte till Gubbe för sisådär fem år sedan. Den blev aldrig använd. Han tyckte kanske inte att det var tillräckligt macho att ha en pippigul t-shirt. Just det här blåmönstrade tyget blev jag så förälskad i. Jag skulle nog ha köpt till en egen jacka också.
Men visst är det härligt med färgerna!? Det tycker i alla fall jag. Och Godisarna blev nöjda. Även om Sockertoppen ställde frågan: "varför är det en katt på?" Där har man för att man försöker göra sig till.

Idag - i regn - var dessa Godisar tillsammans med mamman och mig på tivoli. Där var det inte trångt kan jag säga i skitvädret. Men småfolk bryr sig inte om väder. "Sockertoppen" tog på sig den nya jackan och testade den genom att kasta sig raklång i skitiga vattenpölar. Nästa gång ska jag sy i vaxduk!

Sedan tog vi en tur till trädgårdsmästarna vid Steninge slott. Där kunde man leka kurragömma. På bilden visar Sockertoppen hur man håller för ögonen med blad medan man räknar. Marsipanrosen står i startgroparna för att gömma sig. Personalen stönade och slog sig för pannan och jag förmanade till ingen nytta.

Nu ska jag gå och sy!