fredag 27 maj 2016

Gotland och Dr Hjälplös

Vi tog en tredagars båttur. Jag och Gubbe. Den gick via Åland till Gotland. Det var dock inte med den lilla båten i förgrunden! Tack å lov.
Solen strålade och vi knatade omkring på kullerstenar och fick skavsår. Men härligt var det! Vi firade silverbröllop (25 år). Vart tog dom åren vägen?

Varje gång jag ser växter på stenväggar och ruiner blir jag lika förundrad. När jag försöker plantera dom i min trädgård så är det stört omöjligt.

vägen hem köpte vi den här ön. Nästa resa ska vi ta med oss en jolle och virke så vi kan bygga oss en stuga.

Och nu....
ska jag berätta vidare om mina fantastiska läkarbesök. Tredje besöket slängde jag fram en påse med hår som jag sparat. (Jag har borstat håret 1 ggr/dag i 3 veckor.)
(De vita prickarna är inte mjäll. Det är hårrötter.)
Dr Hjälplös började då med att gå igenom mina provsvar. Från förra besöket. Visade att allt var bra. "Ja, jag vet". Sa jag igen. "Men lika förbannat så tappar jag hår!"
Då kände han på påsen och sa: "men det är ju inte så mycket". "ÄR DET INTE MYCKET????" frågade jag. Nu i en gäll ton. Då tittar han på mig och säger: "jag ser ingen skillnad på ditt hår nu från förra gången". Därefter orkade han resa sig från stolen och titta på mitt huvud för första gången. Det enda han hela tiden pratade om var att man kan tappa hår under en 3-6 månaders period och att håret sen kommer tillbaka.

Efter mycket tuggande om jag vet inte vad, så fick jag honom att ta ännu fler prover på mitt järn. Någon mer test av sköldkörteln skulle inte göras för; citat "det ska vi väl inte utsätta dig för!"

Jaha, nya prover och hem och vänta. Två dagar skulle det ta. När det gått en dryg vecka ringde jag. En sköterska sa att hon inte kunde se något speciellt på proverna, men läkaren hade inte kollat på dom än. Nu har det gått 14 dagar och jag har inte hört något!

Under dessa två veckor har jag tappat så här mycket hår:
Min hårbotten - som man tidigare knappt kunde se - se nu ut så här. Det är ju en jävla tur att man har haft en rejäl kalufs!
När jag frågade Dr H. om han kunde skicka mig till en specialist svarade han: "till vem då? En frisör?" Nog för att jag gillar skämt, men vid det här laget ansåg jag att det var läkaren som var ett skämt! Innan jag gick sa han att jag - om inte håret börjat komma tillbaka efter 3-6 månader - kunde få remiss till en hudläkare. Varför vet jag inte för jag har inget problem med min hud!

Jag kan leva med att jag tappar hår. Värre saker kan hända. Men jag mår jävligt dåligt av hur jag blir bemött!. Nu har jag på eget bevåg tagit kontakt med en specialist på hormoner (endokrinolog) för att se om han kan hjälpa mig. Det får jag bekosta själv. Jag vet ju inte vart jag ska vända mig.

En anledning till håravfall - som jag själv tagit reda på - är om man varit sjuk. 8-10 veckor efter sjukdom kan man tappa hår och jag var sjuk i influensa/lunginflammation i tre veckor i februari. Detta har inte läkaren sagt ett ord om. Trots att han vet att jag var sjuk då.

Om ni ser mig på stan i grönt eller rosa hår framöver så vet ni att jag köpt peruk.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 23 april 2016

Hjälstaviken och doktorn 2

Jag var ute på tur häromdagen. Till Hjälstaviken.
Jag tänkte att jag skulle fånga några fjäderfän på bild, men det var mer gubbar än fåglar i viken. Dom var jag inte så intresserad av att fota. Klädda till tänderna i grönfärgade fågelskådningsmundering och med värstingkameror och stativ i mängder. Men så mycket fotograferingsaktivitet såg jag inte till. Det var mer sitta och fika i lä. För fy för den lede vad det blåste! Fåglarna höll sig väl nerkurade på hemlig plats får man förmoda. Den här svanen var väl förankrad och sov sin söta törnrosasömn.
Några grågäss trotsade vinden och seglade omkring.
En förbipasserande häger lyckades jag fånga också.
En ensam sothöna paddlade omkring i vassen som nästan ser ut som ett risfält.
Jag vände tillbaka inåt skogen och fotade blommor istället. Är inte det här sinnebilden av vår? Så fantastiskt vackert med vitsipporna som breder ut sig.
Synd att dom inte stannar så länge.
Man får njuta medan man kan.
En hel backe full av vårlök är inte fy skam.
Och här finns både blå- vit- och gulsippor.
En alldeles fantastisk plats att vara på.

Och nu över till något helt annat. Jag var ju till doktorn. "Jag hör av mig" sa han då. Jag väntade på provsvar och så plingade det till i mobilen den tredje dagen: "samtliga provsvar vid ert senaste besök är normala. Har du fortsatta besvär vänligen boka ett åb".
Där bröt jag ihop. Dagen efter åkte jag på öppna mottagningen (eftersom det inte finns några tider!!!) och fick vänta någon timme och en halv. När jag kom in till läkaren så frågade han: "hur mår du nu då?" Varpå jag svarade: "ja, det är ju precis likadant eftersom jag inte blir frisk av att ta blodprov".

Sen blev det som förra gången, ett tuggande hit och dit. Mina prover var ju så fantastiskt bra. "Jo, jag vet" svarade jag. "Jag sa ju det". Men att få ta några ytterligare, mer avancerade prover var inte att tänka på. Det var som att jag sa saker som inte räckte ända fram till hans öron. Nästa gång ska jag sätta mig i knät på honom och vråla rakt in i örat!
Hur som helst så var det fortfarande fokusering på depression, för det gör så att jag har 1. ont i kroppen 2. håravfall 3. sömnproblem 4. migrän mm.

Nu ska jag äta mina nya medikamenter i en månad och sen på återbesök. Under tiden samlar jag håret som faller av för att visa när jag kommer dit. Jag kan bara hoppas att jag har fel och han rätt.

Idag är det lördag och jag och Gubbe tog några spadtag i rabatterna. Men med min och nu även hans skitryggar så blev det ett kort besök. Vi får nog skaffa assistenter snart om vi inte får någon bättring. Trevlig helg på er!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 14 april 2016

Tystnad - provtagning!

Nu har jag varit hos farbror doktorn. I väntrummet hittar jag en tidning där Linda Skugge skrivit om sin sjukdom. Det står någonting i överskriften om att man SKA ALDRIG GE SIG! Hon fick kämpa för att få läkarna att tro på henne och när jag läser det blir jag såååååå trött. Att man bara ska behöva!

När jag suttit där 10 minuter över angiven tid öppnar läkaren dörren och bjuder in mig. Han säger: "gå in så länge, jag kommer snart" och så får jag sitta och vänta några minuter till. Detta pga något akut sjukdomstillstånd hos någon. Detta händer mig varje gång!

berättar jag om alla mina fel och brister och säger att jag mår skit helt enkelt. Och så skickar jag över en A4 där jag skrivit ner allt. Jag påpekar att jag läst mycket om att både järnbrist- och sköldkörtelsprov kan visa fel och att jag tagit prover flera gånger. Jag har nämligen hälften av alla symptom för sköldkörtelrubbningar. Att jag också funderar på järnbrist har mer med mitt håravfall och mina restless legs att göra.

Han frågar då om min Neurokan (johannesört) som jag äter. Jag slutade med antidepressiv medicin för några år sedan och började med hälsokostpreparatet. Läkare älskar antidepressiv medicin. Eller selektiva serotoninåterupptagshämmare som det också heter. Men dom tycker inte om hälsokost. Så... läkaren säger att johannesört kan påverka levern.
Här kan ju jag tycka att en enda liten biverkning inte har någon jävla betydelse jämfört med alla biverkningar som t.ex. "lyckopiller" har. Jag kunde ju också ha sagt att det kan sprit också.

"Jaha" säger jag "men menar du då att det är brist på serotonin som gör att jag: tappar hår, har ont i kroppen, inte sover, migrän och huvudvärk, håravfall, försämrat immunförsvar m.m ?"
Svaret blir: "ja, om man har såna ryggproblem som du har och som man inte kan göra något åt, då kan det påverka humöret."

Jag försöker återigen diskutera det faktum att jag alltid har fantastiska provresultat även om jag
känner mig som en skjuten grävling. Därför vill jag återigen diskutera att vanliga provresultat inte visar allt, utan man måste göra genomgående tester.
Han tycker att vi ska börja med blodprov. Förstås. Han vill också att jag ska äta någon antidepressiv medicin istället för johannesört. "Ge mig ett förslag" säger jag, "på något som inte har biverkningar!".

Men okej... dom får väl ge mig ett piller då, så jag blir så jävla uppåt så jag skiter i att jag inte sover, kan gå eller har migrän.

Jag orkar knappt sucka. En sak är säker. När jag åt cipramil så hade jag också migrän, huvudvärk, ont i kroppen och försämrat immunförsvar. Det ska jag komma ihåg att säga nästa gång.

När jag började med cipramil en gång så var det rena "lyckopillret". Till en början med. Kanske för att man mått så dåligt innan och känner sig lycklig av att må bra. Men det ändrar sig. Det liksom "flyter ut". Till slut funkar det inte som det ska och man står där med en massa biverkningar. I alla fall var det så för mig. Och vi ska inte tala om hur svårt det var att sluta med dom! Och dom är inte beroendeframkallande. Nähä!? Men lika förbannat så har man abstinens i fjorton dagar.

Sen har vi ju dessutom apoteken, som hela tiden ska pracka på en en annan sort! Vilket gör att ursprungsmedicinen - som ju är avsevärt mycket dyrare - aldrig finns. Den är beställningsvara. Om du har tur! "Men dom billigare innehåller samma ämnen" säger apotekaren. Jag tänker: "jo, jo, det är som med kattmaten. Dom säger att det är samma innehåll, men inte fan äter katten!"
Vi har ju en lag (jo då, där också!) som säger att den aktiva substansen ska vara samma men bindemedlet kan vara annorlunda. Då kan man ju undra vad det där bindemedlet åstadkommer?

När vi går ut till labbet säger jag att det är kanske bara är avlivning som gäller. Han ler. Kanske finns det en möjlighet för det iaf! Sen säger han att han återkommer om ett par dagar. (don´t call me, I´ll call you)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 30 mars 2016

Pessimist javisst!

Springer ni ofta hos läkare? Inte jag. Jag väntar alltid i det längsta för att slippa. Jag har ingen bra erfarenhet av läkare. Kanske för att jag ser för friskt ut. Eller för att jag inte propsar, utan lyssnar på vad dom säger i för hög utsträckning.
Jag upplever att läkarna, som faktiskt har avsatt en tid för att hjälpa mig, så fort som möjligt försöker få ut mig genom dörren.

Nu ska jag ta mig till läkaren för att kolla varför jag tappar hår, har sköra naglar och är ständigt trött och frusen (utom när kärringvallningarna sätter i). Järnbrist är min första tanke, men det finns ju annat. Ett vanligt test för järn behöver inte säga hela sanningen. Inte heller om man kollar sköldkörteln. Det måste göras ordentliga genomgående undersökningar och det kostar vi nog inte på så gamla kärringar som mig. Särskilt som jag inte kräver det. Hur gör man när man kräver?

Usch! Det är inte roligt när man känner att man behöver gå dit och ändå känner att det inte är någon idé. Det är väl därför jag väntar på att det ska gå över. Men håret rasar av och det är väl bäst man går innan man är flintskallig. Säkert går jag hem med ett recept på något som har 347 biverkningar.
För skriva ut medicin av varierad sort utan uppföljning är standard hos de läkare jag träffat. När jag sist (i oktober) frågade om ev. sjukgymnastik angående min rygg och mitt knä, så sa läkaren: "det tar vi sen". För hans ordination var att jag skulle hålla mig still. Det är en underlig ordination när man hela livet fått höra att man ska röra mer på sig! Och när "sen" är skulle jag vilja veta.

Som ni ser är pessimisten lika hoppfull som alltid. Undrar om jag ska ta med mig en assistent? Eller om jag ska gå till veterinären istället. Risken är att man blir avlivad, men i så fall kanske det är dags.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 29 mars 2016

Kaffegift, påskavslut och fågelhybrid

Jaha, i åratal har man läst om att kaffe är så himla bra, så att man säkert skulle kunna leva till 150 om man dricker mycket. Förutsatt att man håller sig enbart till kaffe då. Men nu har man testat eko-kaffe och kommit fram till att det finns växtskyddsmedel även i det. Ämnena är mepikvat och akrylamid och är inget av det man bör peta i sig för långt och hälsosamt liv. Men dessa ämnen har i detta fall tydligen kommit dit - inte av besprutning utan - av rostningen! Ju rostigare kaffe, desto giftigare.
Till hösten får man väl ge sig åstad och plocka ekollon och kastanjer för sitt eget surrogatkaffe. Men... det skulle inte förvåna mig om det är lika mycket gift i det.

Påsken är slut. Fort in, fort ut. Påskliljorna har sagt tack och adjö.
Barn och barnbarn har visiterat oss och mat/godsaker har ätits i mängder. Helgen avslutades med kalas för familjens minsting; treåringen Emil. Så just nu (innan juni) har vi fyra treåringar i barnbarnaskaran) Men till hösten är Emil inte minst längre, för bonusdotter bakar just nu bebis!

Tuppen står fortfarande stolt med fjädrarna i god vigör. Men nu ska han ner i lådan igen. Eller är det en höna? Kanske en hen.
Glädjande nog tittade årets första blåsippor fram på påskaftonen. Välkomna gäster!
Att pynta trappen med penséer var ju inte någon hit för någon annan än rådjuren. Dom lät sig väl smaka. Att jag aldrig lär mig! Nu har jag satt en trådkorg över så får vi se om dom vill komma igen. Penséerna alltså! Rådjuren kommer garanterat.
Vi hann också med en liten runda med kameran. Jag såg dessa vita fåglar på håll och och sa: "det är svanar". Varpå Gubbe sa: "nä, det är gäss. Titta på näbben". Fast jag påpekade att gäss har inte knölsvansrumpa. Så nog är det väl någon sorts hybrid? Det har tydligen planterats in snögås (som inte tillhör Svenska faunan) som kanske haft "lite på sidan om" med en knölsvan.
Vad dom än är så är dom vackra!
God fortsättning på våren! Nu ska jag - helt dödsföraktande - ta en kopp kaffe till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 23 mars 2016

Efter elände kommer Påsk

Nu är det Påsk! Bara så ni vet. Fram med ägg och vippor. Lägg in sillen och griljera helgskinkan. Det blir som jul fast lightvarianten. Fast allt känns avtrubbat nu med all krig och attentat ute i världen. Så mycket hat och jävelskap. Det är obegripligt hur folk är funtade. Och denna oro som sprider sig. Vart blir det nästa gång? Vem/vilka kommer att bli drabbade? Vem ska få sörja nästa gång?
Julbelysningen hänger kvar i äppelträdet och jag tvivlar på att den kommer ner innan påskafton. Den kan lika gärna hänga kvar. Det är ju kolsvart ute på kvällarna. Bra med lite belysning. Lika bra den får hänga kvar till nästa jul. 

Man längtar efter vår för det är grått och trist. Så här såg det ut hos oss den 27:e förra året. I år finns inte ett spår av blommor. Men å andra sidan kanske dom har dött. Här finns inga gröna fingrar.
Den 25 Mars 2013 såg det ut så här vid Sigtunas hamn:
Men sån är våren. Lite hit och dit. Ungefär som jag när jag springer omkring och letar saker.

Trots elände i världen sänder jag en hälsning om Glad Påsk till er alla!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 9 mars 2016

Funderingar från en underlig hjärna

Jag har en släng av ångest. Sån där generell variant. Det kanske är våren som är på väg. Hoppas det! Det blir inte mycket gjort när man känner sig så här. Man kan liksom inte komma igång och när man ändå försöker så går det för det mesta åt helvete. 
Man får göra det bästa av situationen. Vilket är så lite som möjligt. Sätta sig i ett hörn med en god kopp kaffe och läsa en ännu godare bok. Men jag blir ju så rastlös. Jag får nog köpa lite mer garn så jag åtminstone kan sticka lite. 

Jag funderade på mitt namn häromdagen: Berit. Min ömma moder sa en gång att jag egentligen skulle bli döpt till Gunilla, men det var någon annan i släkten som snodde det. Tack för kaffet! Hur kunde dom komma på namnet Berit? Det hade varit "modernt" sisådär 10-20 år tillbaka.
Nu har man ju ändå vant sig och bryr sig inte så mycket, men när jag gick i skolan så trodde jag att jag var den enda människan i hela världen som hette så. 

Och vet ni hur många fina visor det skrivits om Berit? Svar: Två! I alla fall vad jag har hittat. Och... ja, fina och fina. Här har Bengt Sändh skrivit en visa som heter Berits dagdröm. Det är väl den minst ondskefulla av allt jag hittat på namnet Berit.

Sen kommer en eländig historia som Hasse Kvinnaböske framför. Den handlar om depressiva Berit som till slut tar livet av sig. (Det är väl den där ångesten som tar fart kan jag tro)

Sen har vi alla underliga figurer som dyker upp lite här och där. I fyrans program Lillelördag (som jag stod ut med en gång) spelar Lotta Engberg en Berit. Det är ingen vän och fryntlig typ. Se HÄR.

Och HÄR gör Robert Gustavsson en Berit på Skansen. Fast den är ju tokrolig!

HÄR en kock vid namn Berit gestaltad av Anna Blomberg. Ännu en riktig prakthagga!

HÄR har vi en robot-Berit. En beskäftig tantalona som pratar om framtidsmat. Den hade jag inte sett förut, men den var riktigt bra! 
här står det om namnet: Berit är ett kvinnonamn som bildats av äldre dialektala former (Bereta, Berita och liknande) av Birgitta, vilket i sin tur är av keltiskt ursprung. Namnet var populärt på 1930- och 1940-talet, vilket gör att det fortfarande är ett relativt vanligt namn totalt sett, men det är idag mycket ovanligt som tilltalsnamn.
Det var skönt att höra. Döp inga fler med det namnet! Det finns ju så många andra fina namn. Som Justina, Eufrosyne, Reidun, Torborg och Lisa. Samtidigt är jag glad för att jag inte fick namn som: Boll, Fisk eller Brummelisa (jo, det finns flickor som heter så!)

Nu hade jag tänkt baka, men nog fan glömde jag köpa jäst! Här en bild på årets första, yrsliga geting. Men "en geting gör ingen sommar". Eller var det fluga? Eller svala? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 3 mars 2016

Grå, grå, grå

Idag är det gråare än gråast ute. Det är som om alla konturer har suddats ut.
Man känner sig inte direkt upplagd för att göra något. Tänk vad solen påverkar en. Även om man håller sig inomhus så gör det sån skillnad när solen tittar in (och visar hur skitiga fönster man har).

Jag har uppdaterat min look-a-like-sida på hemsidan. Vissa är mer lika än andra. Sen kan det vara så att jag har sett någon i en film där både gester och tal spelar in för likheten. Sen kanske det inte är lika likt enbart på en bild. Men kolla om ni har lust.

Häromdagen sydde jag ihop en tröja som jag stickat klart. Den stickade jag när jag låg sjuk sista veckan. Jag hade köpt garn innan för att ha något för händerna framför TV:n på kvällarna, men nu blev det till att sticka liggandes. Vilket tydligen var bra för mina axlar för nu fick jag inte ont!

Tröjan blev inte helt som jag tänkt mig (vilket det aldrig blir) eftersom jag aldrig har mönster som passar ihop med garnet. Det här är en kombination av tre olika mönster plus egen fantasi. Men den ska nog gå att använda kalla dagar.
Vilket jag tycker att det är hela tiden. Kalla dagar alltså! Jag är kall jämt. Undrar om det är sviter efter min influensa. Jag vill helst gå och lägga mig i ett varmt bad hela tiden.
Ge mig VÅR NU!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 29 februari 2016

Bara väskor

var det de där väskorna då. I december blev det de här väskorna. Först en väska av återanvända slipsar med ficka på utsidan. Liten modell.
Sen ännu en slipsväska. Något större
En tygbit från gömmorna med återanvänt tofsband blev en liten väska. Dekorerad med ett örhänge.
Insidan är helt och hållet från en kasserad väska.
Sen blev det en större väska. En bag. Loppisfyndade tyger. Återanvänt axelband.
Nästa väska är gjord av en loppisfyndad bordslöpare och loppisfyndat fuskskinn.
En liten tryckknappsficka på insidan. Samt ännu en bit av det gamla draperityget som foder.
Till nyår gjorde jag en liten behändig väska med plats för en mobil och lite pengar. Återbrukat tyg.
blev det januari. En rund väska för ovanlighetens skull. Loppisfyndad duk, fuskskinn och kedja.
En blixtlåsficka inuti.
Dotter skulle till Indien och ett par läsplattor behövde skydd. Stuvbit samt gardintyg till foder.
Gardintyg utanpå och stuvbit inuti. Återanvändning av spännen från mina gömmor. Båda vadderade.
Och så lilla miniväskan av en duk. Återanvänt blixtlås inuti samt gardin till foder.
där. Nu ska jag lägga ut detta på Pinterest. Och kanske gå och sy lite.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 24 februari 2016

Upp och hoppa!

Hur man går ner sex kilo på två veckor: man skaffar sig influensa och lunginflammation. Det är inget jag rekommenderar, men det funkar! Nu har jag nog kanske gått upp något kilo igen, men fy fan så sjuk jag varit. Jag har levt på tomatjuice!!! Det var det jag fick i mig.
Jag tycks ha en kropp som suger åt sig allt. Ändå har jag ätit B, C och D-vitaminer sen i höstas. Vad hjälpte det? Nu har jag dock lyckats ta mig ut till affären efter tre veckor och bara det var en pärs.

Det kanske var den där renoveringen som tog knäcken på mig. Även om det var Gubbe som gjorde allt! Det blev superbra och de där gröna tapeterna är verkligen inget att ångra!
Innan jag la mig raklång så klädde jag om en liten soffa. Det var lite krångligt eftersom ramen under är i metall så man kan inte fästa något där. Istället får man sy och sen fästa mot träribban i ryggen. Dessutom är inte tyget töjbart vilket inte var så bra. Men jag är nöjd.
Innan dess såg den ut så här. Ivrigt sönderklöst av både mina och dotter J:s (som haft soffan ett tag) katter. Fint tyg annars, men som sagt fullständigt sönderklöst.
Under detta tyg hittade jag ursprunget. Detta gräsliga tyg. Och det satt med miljoner stift!
nu står den här omklädd i min nya favorithörna i vardagsrummet.
Målningen av ben/armstöd fick Gubbe fixa. Jag är urdålig på att måla.

Idag har jag även gjort klart en väska/kasse som väntat på mig medan jag varit sjuk. Det har blivit ännu fler väskor sydda under december/januari, men det tar vi nästa gång.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,