torsdag 14 mars 2019

Maskros och tjärdoft

Snart är våren här. Tjoflöjt!
Värme, skitiga fönster, flugor, depression, glass, regn, utevistelse... Åh, vad härligt. Jag och katterna kan sitta på trappen och fika.
Herr T kommer också att sitta på trappen. Titta ut över tomten och säga: "jag skulle vilja göra om gräsmattan". Varpå jag svarar: "Mm..." Och det är inte för att jag håller med, utan för att det har herr T sagt varje vår i c:a 20 år nu. För att gräsmattan är gropig, knölig, mossig och inte så värst gräsig.
Själv tycker jag att den är bra som den är. Det finns ju faktiskt gräs i den. Här och där. En vanlig grönmatta alltså.
Den innehåller också en hel del maskrosor. När herr T får lust går han ut och försöker peta upp dessa. Han får ju långt ifrån upp alla för i så fall skulle det nog se ut som om vildsvin varit i farten. Inte för att han gräver illa utan för att det är sååååå mycket maskrosor.
Jag anser det vara ett onödigt arbete med tanke på att vi bor grannar med en åker. Där bor alla maskrosföräldrar. När det blåser nordan - vilket det gör för det mesta - så släpper maskrosföräldrarna sina barn på vår grönmatta. Där växer dom upp och frodas.
Förr använde herr T detta järn.
Men nu  har han uppgraderat till en sån här. Så han inte behöver stå på knä längre.
Den här manicken gillar även ett av barnbarnen. Fast man måste ju vara med och kolla så han inte rycker upp något icke ogräsaktigt. Måtte dom uppfinna roligare, spelliknande verktyg så barnen kan intressera sig för utevistelse. Pokémon fick ju några att rusa runt och jaga figurer. Kan man inte fixa ett spel eller en app som gör att det blir kul att rusa ut och rensa ogräs eller klippa gräsmattan? Eller i alla fall ett spel som gör att dom vill vara utomhus och springa 43 varv runt huset eller nåt.

Förresten har vi ju höns sommartid. Dom är bra på att beta gräs och hålla maskrosor kort. Om herr T sen bara stryker på ett lager tjära på glashuset så är sommaren komplett. Fast det är inte lätt att få det där taket tätt. Kanske blir det plåttak. Inte så kul. Plåt luktar inte så gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 13 mars 2019

Väder, Margaret och klöver

Hörrni, ska vi inte ta och skriva lite om vädret? Det är ju tur att vi har det. Vad skulle vi annars prata om när vi inget har att säga. Jag skulle åka till affären idag, men jag ids inte gå utanför dörren pga vädret. Mjölken har varit slut i två dagar. Tänk att det går bra ändå. Man skulle nog kunna gå runt på maten man har i skåpen ganska länge tror jag. Fast inte mjölksås och stuvningar då. Men det finns ju alltid någon frostskadad korvsnutt i frysens inre regioner. Och kanske en burk bönor. Min man älskar bönor (inte!)

Men vädret var det. Undrar om meteorologerna kör med betting? Om vem som prickar in rätt väder. Flest rätt på en månad vinner en barfotapromenad till Österåker. Kan ju inte vara många som vinner. Jag tror (i min enfald) att det är vindarna som gör det. Att det är svårt att "spå" väder menar jag. Det blåser ju bara mer och mer. Hela året. Och runt runt. Går man ut en solig dag för att sätta sig och mysa lite, så kan man gå flera varv runt huset och leta efter lä. Finns ingenstans. Ja, möjligen då på den sidan där solen inte finns.

Man har nog lite för bråttom att välkomna våren. Det bästa är att klä sig i vinterdräkt ända in i maj. Man ska ju svettas in våren. Och om det blåser kallt i ansiktet kan man köpa ett sånt här pappansikte att använda. Nu kanske inte just Järnladyn passar alla, men det finns fler att välja på.

Men väder måste vi ha. Hur skulle det annars se ut. Hur skulle t.ex. skidåkarna ta sig runt om inte vädret släppte fram lite snö. Dom har ju flängt i spåren nu i flera veckor och tycks aldrig komma fram. "Vinterstudion" - låter det inte kallt och otrevligt? "Sommarverandan" tycker jag låter mycket bättre. Men vad vet jag som är sportblind sen barnsben.

Den 17:e mars är det Saint Patrick´s day. Undrans hur länge det tar innan vi har det jippot här i Sverige. Visserligen är det Irländarna som firar ett dött helgon, men inte bryr sig vi svenskar om varför vi firar. Bara vi får fira! Det vore väl härligt med en massa gröna människor som går omkring och spiller öl lite överallt. Men det måste väl till något som barnen kan göra. Varför inte rita treklöver på ett papper och ge bort mot lite godis?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 11 mars 2019

Lite urin har väl ingen dött av

Jag gillar gamla filmer från 30-, 40-, och 50-talet. Det är liksom drama utan så mycket intriger. (Det räcker med intriger i verkligheten) Särskilt bra blir det om någon tar livet av någon annan. 
Filmerna kan vara både svenska och amerikanska. Gamla goda hollywood med Cary Grant, Gene Kelly, Barbara Stanwyck och Bette Davis för att nämna några favoriter. När det gäller de svenska så har jag lite svårt för Nils Poppes Fabian Bom-figur. Åsa-Nisse är ju inte heller något jag längtar efter direkt. Även om det kan vara kul att se ibland, när det finns med någon svensk sångfågel i de gamla filmerna. 
Däremot gillar jag Hasse Ekman, Eva Dahlgren, Lars Ekborg, Dagmar Ebbesen, Thor Modéen, Karl-Arne Holmsten, Ingrid Thulin, Georg Rydeberg, Jarl Kulle, Sickan Carlsson och så där kan ju jag hålla på och rabbla namn halva dagen. 

Hur som helst så är det ju dåligt med klassiska amerikanska filmer på TV. Men man kan kolla på youtube om man känner för det. För där finns det en hel del att hämta. Häromdagen såg jag ett drama om en kvinna som blev gravid (hoppsan!) och födde barnet i lönndom. Sen såg hon till att finnas runt detta barn hela livet. Den som blev hennes "mamma" istället såg ut så här:
Och det här kan vara en av anledningarna till att jag gillar gamla filmer. Kolla på huvudbonaden!!! I dessa filmer finns det variation kan jag tala om. Särskilt på hattfronten. För alla hade hatt! Män som kvinnor. Så klart - det fanns ju inte fyrahundrasjuttioåttatusen hårstylingprodukter på den tiden. 

Läste någonstans att man "in the good old days" använde urin och sol för att bleka håret. Ofarligt så klart men ganska äckligt. Tilllbaka på 1700-talet användes arsenik i sminket för att man skulle bli blek. Till slut blev man riktigt blek. Som ett lik.
Det finns ju fortfarande en hel del tvivelaktiga ingredienser i smink och hårmedel även nu. Trots att det (ska) kollas. Men det där med skönhet är viktigt och ständigt kommer nya "ännu bättre" produkter. För vi vill ju alla se fräscha och fina ut! Skit samma om dom innehåller triklosan, silikoner, parabener, propylenglykol och annat smaskens.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 7 mars 2019

Musikhumor och Look-a-like

I helgen går Melodifestivalens final av stapeln. Själv hoppas jag på att det finns annat att titta på. Jag skulle gärna se att vi lägger ner hela skiten och har omröstning om Bröderna Norbergs bidrag istället.
Alltså det här är så jäkla bra!


Kan vi inte bara bestämma det att bröderna kör hela festivalen. Alla omgångar. Då skulle jag titta!

Det enda jag har lite svårt för är Daniels förkärlek för framskjuten haka. Det är som Anders Eriksson i Galenskaparna. Det är i och för sig inte så konstigt eftersom Galenskaparna är en inspirationskälla. Men det är som att den där hakan fastnar. Lite som Eva Rydberg. Fast tvärtom. Hon drar in hakan. Och så blir det samma, samma. Bofinken Knut om och om igen.
Men... i "parodifestivalen" är det inga fastnade hakor! Klicka på länken ovan om ni vill kolla in alla deras filmer på youtube. Och nej, det är ingen fara. Det här är inget pengafiske! Klicka på!!!

Apropå likna så har jag äntligen uppdaterat min sida BaronessansBilder/Lookalike. (Kolla om ni håller med.) Det var på tiden. Den övriga fotosidan står still. Jag fastnade i bildöverföringsprogrammet och ledsnade. Och inte fotar jag just nåt nu heller. Barnbarnen har blivit så stora så jag hinner inte med. Inte har jag så snabb kamera heller. Sån är jag. Periodare på allt. Just nu bloggar jag. Ett tag.
Sätt er nu till rätta och kolla på Norbergarna!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 6 mars 2019

Den där kroppen

Apropå förra inlägget: Jag vet med mig själv att jag inte kommer att få cancer av ginkgo biloba. För jag äter bara ett tag och sen glömmer jag bort det. Men om jag äter tillräckligt länge så ska jag ju komma ihåg. Eller hur? Eftersom det påverkar minnet. Men då får jag kanske cancer istället. Hmmmm...
Nu har jag märkt av mitt glöm eftersom mina naglar bara trasar sönder. Det kan vara brist på zink, järn, kalcium, magnesium, kisel eller spårämnen. Alltid dessa val. 
När jag var typ 40 så frågade jag en "kunnig" människa om varför mina naglar var randiga. Hon svarade: "ja, vi blir ju inte yngre". Gammal redan då alltså. Hopplöst! 
här ser mina naglar ut nu. Det är ju inte klokt! När man ska se ut så här:


Dessa naglar har min yngsta dotter gjort som är utbildad nagelteknolog. (Ja, alltså det är inte mina händer!) Och tänk vilken business det har blivit! Alla dessa salonger för naglar, ögonbryn och fransar. Denna snygghetshysteri. 
För ett tag sedan när jag var inne i det där hemska köpcentrat, så var jag inne på en "sminkaffär". För att jag behövde köpa cerat. Ingen affär - jag säger INGEN - hade så mycket folk som just den. Jag vände och gick ut! 
Men jag säger absolut inte att naglarna ska se ut som mina! Och jag vet att jag borde sköta om dom. Vilket jag inte gör. När jag någon gång smörjer in händerna så är jag ju genast och vrider på vattenkranen och slaskar omkring. Och det där med att smörja sig när man går till sängs. Då blir ju boken kladdig! 

Nu undrar jag bara när ska det bli inne att vara ful och tjock? Är det inte dags för det snart? Jag blir så förbannad på mig själv som ständigt ska tänka på den förbannade vikten. Hela livet ska man längta efter semlor men istället äta på en morot. Bara för att man är skapt sån. (Jag åt ingen semla igår fast det var fettisdag!)
Jag är ingen storätare. Jag är inte ens ett godisfreak. Mina ätproblem är nog mer samma som sömnproblemen. Jag är född i fel tidszon! Min sov- och ätklocka är felvriden. Jag borde ha varit född i Oman.
Och så arvet då. Är man född av en stabbig far och en ridbyxbent mor så blir man ingen sylfid. Fast det som stör mig i det hela är egentligen inte vad jag väger. (Jag är ju gammal och gift) Det är bara det att det inte är roligt att sy (!!!) när man mer har en kropp som Barbapapa än Barbie.

Herr T säger att jag är fin som jag är. Då säger jag att det säger han bara för att han är rädd att jag ska sätta igång någon bantning som han blir involverad i. Herr T:s motto är nämligen: "jag tänker inte dö hungrig i alla fall!"
Nu ska jag träna. Inte för vikten, men för ryggen. För att jag måste!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 5 mars 2019

Ginkgo biloba a lam bam bo

I helgen var jag in till en blomsteraffär. En stor sån. Jag skulle ha något nytt som blommar i mina fönster. Det var ganska tunt med sådana krukväxter. Däremot så fanns det penséer och violer för uteplantering! Alltså... det är början på mars.
När jag någon gång i slutet av april vill ha penséer då finns dom inte. För då är dom slut! Men hallå!? Nog för att dom är frosttåliga, men det känns inte som att man vill pryda trappen med violer i snön. Det är likadant varje år. Jag får väl köpa några nu och ställa in dom i garaget så länge. Kanske dom överlever.

Och nu över till hälsokost. Ginkgo Biloba ska tydligen vara bra för oss äldre. (Gud vad det tog emot att skriva det!)  Det påverkar minnet, blodflödet, koncentrationen och motverkar öronsusningar. Nu har ju jag inte något problem med öronsusningar. Dom uppstår i så fall på natten från herr T och katt i fotänden.
Alltså, den här växten är så otroligt bra medicinskt sett så det är inte klokt. Så jag tänkte att jag kanske skulle plantera ett eget träd. Tills jag såg att det tar 20-30 år innan det bär frön. Då är jag säkert redan passerad till gödningsavdelningen.
Men... för det finns alltid ett "men". Man kan få huvudvärk, allergi samt mag/tarmbesvär. Och (!) den kan eventuellt orsaka cancer. Fast det kan ju friterad potatis, popcorn, läsk och aspartam också.

Säg det läkemedel/hälsokostmedel som inte har någon biverkning. Men ärtsoppa har också en biverkning. Ärtsoppsgaser är inte att leka med! För att inte tala om alkohol! Och rökning!!!
Men jag är ju en sån som gärna vill kolla upp saker. (Född i jungfruns tecken = petig. För att inte säga kontrollfreak.) Så då går man in på Fass och kollar. Nu är ju inte jag läkarkunnig på något sätt, men jag kan kanske ändå tycka att texten är mer än kryptisk.
Produkter innehållande Ginkgo biloba har i vissa studier observerats ge måttlig induktion av läkemedelsmetaboliserande enzymer, såsom CYP3A4, CYP2C9 och CYP2C19. Det kan inte uteslutas att även andra enzymer, såsom UGTs (katalyserar glukuronidering), kan induceras. Eftersom induktion ger upphov till ökad syntes av enzymer, resulterar det i en liten till måttlig minskning av plasmakoncentrationer för de läkemedel, som metaboliseras av dessa enzymer. Förutom induktion har även en svag hämning av CYP3A4 observerats. Hämning av enzym resulterar i minskad enzymaktivitet och ökade läkemedelskoncentrationer. 
Texten är något förkortad. Alltså, kan inte läkarna ha en egen fass? Det känns lite som att om du äter detta så kan det hända en massa saker, men du får inte veta vad. Ha, ha, pilutta dig. Fast det har ju tydligen något att göra med kombinationen med andra läkemedel. Gissningsvis. Men det här är väl mer regel än undantag när det gäller hälsokost. Att det inte är riktigt, riktigt bra. 


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 4 mars 2019

Semester med höns

Men nu blev det ett uppehåll igen.
Jag har ju varit på semester i en vecka. Sex kilometer hemifrån! Jag har nämligen varit höns- katt- och delvis barnvakt då äldsta dotter med fam åkte på sportlov.
Här har vi lurvtussarna Mynta och Bolla. Den vänstra låg intill huvudet varje natt.
De där hönsingarna var glada eftersom det var soligt och varmt i veckan (bortsett från blåsten. Fy fläsk vad jag avskyr blåst!) Dom låg och plöjde i sitt egenskapade dike och njöt.
Som tack för det klämde dom ur sig tre ägg (!) en av dagarna. Det har tidigare bara varit ett om dagen. Där ser man vad lite vårkänsla kan åstadkomma. Själv njöt jag också i solen men några ägg klämde jag inte fram. Möjligen lockade jag fram några basaliom i ansiktet.
Sen fick jag finbesök också. Av en hund vid namn Lily och hennes matte. Vi fikade i solen och Lily inspekterade hönsen. Bolla och Lily möttes men kärlek uppstod icke. Men ingen av dom varken fräste eller morrade. Kan ju bero på att Lily kommer från Grekland så då kunde dom ju inte prata med varandra.
Det börjar likna rapport från naturrutan det här. Jo, just det. Det var ännu en varelse som hälsade på. Dagen då det serverades korv kom herr T. Däremot kom han inte när det serverades bönor. Och i slutet på veckan hade jag andra dotterns barn på besök ett par dagar. Jag tror hörseln fick sig ett par snytingar då. Men söta är dom!
Undrar om man har en speciell sorts hörsel när man blir förälder!? Jag vet inte att jag upplevde såna högljudda skrik och "konversationer" när mina barn var små. Men nu hör jag ALLT. Ska inte hörseln bli sämre med åldern? Jag kanske blir som min mamma. Hon hade hörsel som en fladdermus. Till skillnad mot fadern som inte hörde alls utan hörapparat.

Nu är jag i alla fall hemma igen. Allt är sig likt förutom en del slokande blommor. Jag har inte berättat för mina katter ännu att jag varit otrogen. Jag tror jag skiter i det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 15 februari 2019

Från sömn till söm och torktumlare

Nu ger jag upp på hästkoftan. Fast det blir ju en kofta. Utan häst. Vid 7:e försöket så började hästen likna en överkörd grävling. Så nu stickar jag klart koftan och broderar dit en häst istället. Vi får väl se hur jävla bra det kommer att gå. Det kanske blir en kamel.

När jag inte stickar så syr jag. Bland annat ett par mjukisbyxor till ett kräset barnbarn. Och! att man aldrig lär sig. Om det börjar jävlas... gå ut, stäng dörren, gör något annat! Men nähejsan då. Här är vi envisa.

Det började med att jag skulle byta tråd i overlockmaskinen. Det skulle ju trassla och jävlas så klart. Eftersom jag fick trä om från början. Den som trätt en sån vet vad jag talar om.
Sen skulle jag sy. Jag började med att kanta ficköppningarna. Jag funderade på att dom var så stora, men fortsatte att sy. Först på overlocken och sen på vanliga symaskinen. Då först! Upptäckte jag att jag sytt kanten på sömmen som går från midjan till grenen. Tror fan att det blev långt! Alltså det är inte jättestor skillnad men ändå.
Det är ungefär lika roligt att peta upp overlocksöm som att rensa avlopp. Båda symaskinerna sprang och gömde sig i hörnet när jag började gasta. Trådrullarna ställde sig i givakt och nålarna hoppade ner i sin ask i ren förskräckelse.
Slutade jag? Nähähähäää! Och det var inte varken den första eller sista byxan jag svurit ihop.

Sen har jag även rensat ur torktumlaren. Och där får jag nästan använda silvertejp över käften för att inte skrämma bort katterna för evig tid. Alltså... den här luckan:
Ser ni de fyra fördjupningarna? Där sitter små jävla skruvar. Dom skruvade jag bort. Inget lossnade. Jag skruvade loss hela luckan för att försöka få bort detta plastlock. Det gick inte! Fan vet vad som gömmer sig där under. Och sen... så skulle jag skruva i dom där pytteskruvarna igen. Det är ju inte så lätt när hålet är så djup så du inte kan hålla i. Tre fick jag i. Den fjärde for ner i avloppet.
Men det kan ju hur som helst inte spela någon som helst roll eftersom man inte får bort locket även när skruvarna inte är i!!! Då är det nog värre med en skruv i avloppet. Fan också!

Något senare: Herr T har grävt i avloppet och hittat skruven! Tur man har en händig karl.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 14 februari 2019

Tyngdtäcke och skatbon

I natt har jag sovit med tyngdtäcke. Och en insomningstablett. Men nog fan vaknade jag stup i kvarten och snurrade ändå. Troligen behöver jag ett betongblock för att hålla mig stilla.
Men det var väldigt skönt med tyngden. 7 kg och en katt. Det finns ju tyngre men man ska ju kunna vända sig också. Det täcket jag har har inte kedjor (Emileitha) utan kulor. Det var ett helvete att få in det i påslakanet i alla fall. Jag var helt slut när jag var klar. Kanske blir det bättre efter ett tag. Eller inte, sa den pessimistiske.

Det är plusgrader ute. Ganska många. Jag vet varför. Sigtunarännet går av stapeln i helgen. Här ute ska dom ränna. På bilden alltså. Inte hos mig. Hoppas dom har ispikar, isdubbar och flytväst med sig. Varför inte dykardräkt?
Det börjar ju lukta sportlov också. Det brukar vara ett osvikligt tecken på blid- eller skitväder. Kanske kommer hönsen hem på besök den veckan. Då kan man ju alltid hoppas på plusgrader. Ock ägg!

Apropå fåglar. Dom är verkligen bra på att bygga bon.
Fast man kan ju undra hur bra placering det är när stormarna drar igång. Om jag var skata (vilket jag i och för sig är, fast utan vingar) så skulle jag hellre boa i en lurvig skog. Men vi är ju olika, vi skator.
Det kan ju vara ett kråkbo också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 13 februari 2019

Frisk luft

Tro det eller ej, men idag har jag tankat D-vitamin. Jag var och hämtade ett paket i Sigtuna och passade på att njuta lite av solen.
Folk som inte bryr sig om fast mark under fötterna befann sig ute på isen. Jo visst, den är jättetjock. Har jag hört. Men jag är en tvivlare. Jag gillar inte att bada utomhus ens på sommaren.
Och kan ni tänka er! Jag satte mig på ett fik i min ensamhet och drack en kopp kaffe!! Det hände senast... hm, låt mig se. Typ artonhundrakallt. Men nu gjorde jag alltså det. För att solen sken.Och utsikten hade varit förträfflig, om det inte varit för de parkerade bilarna.
Och så jag hörde fåglar som sjöng tiitt-uut, tiitt-uut. Och några luftråttor som tjattrade och så fick jag sällskap av den här lilla fina:
Intill mig satt två äldre damer (typ något yngre än mig, kanske) och pratade. Bland annat om sorkfeber. Den ena hävdade att sorkfeber, den går inte på människor. Det är bara sorkar som får sånt. Och då såg jag framför mig sorkar som satt på rad hos doktorn.

Sen åkte jag hem och bäddade med mitt nya tyngdtäcke. Imorgon ska jag berätta hur jag sovit. Kanske jag drömmer att jag blir överkörd av en ångvält.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 12 februari 2019

Perfekt väder!

Men tänka sig. Idag hände det. Det var perfekt väder!
Åkte jag skidor? Nej!
Gick jag ens ut? Nej!
Men jag öppnade i alla fall dörren och sen bestämde jag mig  för att vara inne.

Och tänk om jag gått ut. Då kanske jag missat räven. Stor och fin vandrade han sakta över trädgården. Så stillsamt att jag hann få fram kameran och ta bild i sista stund.
Visst är han fin! För jag är säker på att det är en han. En riktig bamse. Den skulle nog någon jägare gärna vilja sätta ett skott i. Fast jag ser hellre rävar än jägare. Han hade inget att hämta heller, nu när hönsen är på vinterferie hos dottern.

Just nu hör jag ett ihållande tjutande svagt ljud. Vad jag förstår är det min hårddisk. Undrar om den vill säga mig något. Som att: "jag börjar bli lite gammal och sliten. Gör en backup snarast innan jag dör". Det har jag tänkt i flera dagar (veckor (månader)). Att jag ska backa upp mina bilder. Men första ska jag bara sortera lite. Och det tar en jäkla tid. För det finns en del bilder att gå igenom. Även om jag varit slö med fotografering senaste tiden (året).
Apropå gammal och sliten. Tänk om man kunde göra en backup på sig själv. Fast vad skulle man spara? Jag funderade ett tag på att donera min kropp till vetenskapen när jag dör, men jag är inte så säker på att dom vill ha ett gammalt kadaver med fel både här och där. Möjligen kan dom använda skinnet - som jag har gott om - till att göra tält eller nåt.

Förresten undrar jag varför jag bloggar över huvud taget. Att blogga verkar vara något förlegat. Jag gick igenom de bloggar jag följt tidigare och såg att hälften lagt ner. Det ska ju gå undan nu för tiden. Man går in på Instagram istället och skrollar med en jävla fart förbi 368 inlägg utan att reagera. Läsa? Nä, det är för jobbigt. Och det har man inte tid med.
Fast proffsbloggare kan man ju bli. Om man håller sig till en sak. Eller är kändis. Eller så kan man bli youtuber. Jag skulle t.ex. kunna filma och visa er mitt kaos när jag lagar mat. Då skulle kocken i Mupparna kunna gå och dra nåt gammalt över sig.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 11 februari 2019

Vintertid med glid

Sista gången vi åkte skidor här hemma var någon gång början -90 tror jag. Jag och mina döttrar var ute och åkte en svinkall dag. En bit hemifrån blev yngsta förbannad på skidorna och slängde av sig dom och pulsade hemåt i snön utropandes "jag tänker inte bli någon skidåkare i alla fall! Jag tror inte att vare sig hon eller jag åkt sedan dess.  Sen blev väl allt  undanlagt någon gång när vintrarna upphörde antagligen.

Men på vår garagevind, där ligger dom bra! Det ligger dessutom ganska många skidor där och frågan är om dom är användbara. Kanske kan man elda med dom. Är nog inte mycket återvinning att tala om där är jag rädd.
Jag har inte ens någon aning om vad det är för bindningar nu för tiden. Och pjäxorna ska vi inte tala om. Jag tog fram några gamla fotbollsskor för ett tag sen. Dom hade mössen ätit upp. Kanske är pjäxorna lika goda. Och jag tänker ändå inte åka några skidor. Mina höfter tillåter inte det.

Spark däremot är bra tycker jag. För då kan jag sitta medan herr T sparkar. Men jag är verkligen inte mycket av vintermänniska. Jag får snöångest när det snöar. Jag får isdepression av halt väglag för jag tror hela tiden att något ska hända någon. Om jag ska göra något ute så ska det vara perfekt väder. Och sol är ett måste. Och jag ska kunna planera flera dagar i förväg. Ni hör ju. Det är ju omöjligt. Inte ens SMHI vet vad det ska bli för väder två dar framåt.

Sparken har nyligen kommit ner från vinden. Men den fick herr T skruva isär. Den blev nämligen uppslängd innan nuvarande lucka kom på plats. Tydligen var den förra större. Ska bli oerhört roligt när det är dags för att slänga ut all bråte från vinden. Vilket vi (jag) har pratat om i typ åtta år nu.

Undrar om jag döstädar. Herr T döstädar inte! Han fyller på. Han tänker inte städa innan han dör. "Det får ungarna ta hand om" säger han. Det blir väl bensin och tändsticka det kan jag tro.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 10 februari 2019

TV och annat jidder

Mello... detta jippo. Förra veckan sov jag mig igenom programmet. Jag vet inte ens varför det var på.
Denna vecka tittade vi. Inte vet jag varför. Kanske för att den kanalen var på och inget annat att se.
MEN... Var är melodierna? Eller är det så musik är nu för tiden? Jag kan för mitt liv inte komma ihåg en strof av det jag hört två minuter efter att dom slutat sjunga.  Och variationen. Den är ju inte stor. Kanske inte så konstigt, med tanke på att det i stort sett är samma personer som skrivit musik/text.
En annan sak jag inte heller kan begripa är hur man kan vara fem personer på samma låt!?
Nåja, det finns dom som gillar och om inte annat så samlas det ju in pengar och det är ju en god sak!

Men sen kom ju QX-galan. Och där var det minsann trevligt. Glada, kärleksfulla människor i alla möjliga färger och former. Alla var glada och några fick pris. Alltså detta att folk kan få vara som dom vill. Ska det vara så jävla svårt? För vem är normal??

Idag har jag farit runt och letat tyngdtäcke. Allt för att jag ska kunna sova bättre. Men inte fanns det. "Om du vill kan vi beställa hem". Jo, men se det kan jag också! Så det har jag nu gjort. Beställt på nätet. Sen får vi se om man får sova.

Vi höll båda två på att få panik eftersom vi var inne i ett sån däringa bautastort köpcentrum. Irrade runt som två vilsekomna grävlingar (vilket vi ju i stort sett var). Så fick vi för oss att fika. Och nog fanns det mat- och fikaställen alltid. Men det var ju smockfullt tamejfaderullanlej överallt.
Vad är det med folk? Trivs ni inte hemma längre? Sitter och surplar på en latte i timmar och hasar sig fram över golven gloendes i sina mobiler. *stön* Det är inte utan att man har lust att skrika "SE UPP FÖR DEN RABIESSMITTADE HUNDEN" (apropå att vara normal!)

Guuuudars så skönt det är hemma i skogen! /Hälsningar Skogsmården

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 6 februari 2019

Fler underliga drömmar

Vaknade med sprängande huvudvärk. Bihålorna. Jag avskyr när dom gör så där med mig.
Bihålorna är luftfyllda hålrum i ansiktsskelettet, vars viktigaste uppgift är att bilda slem som fuktar insidan av näsan. De minskar även kraniets vikt och fungerar dessutom som ett resonansrum.
Bihålorna anses också fungera som ett slags stötdämpare som skyddar mot slag i ansiktet och isolerar ögonen och tandrötterna mot snabba temperaturväxlingar i miljön.
Alltså rätt användbara, men fan så ont man kan ha i dom!

Fortsättningsvis handlar det om nattens drömmar. Gillar ni inte det så kan ni göra nåt annat. Som att glo på TV, bada bastu eller pilla er i naveln. Gör vad ni vill

Dröm 1:
Min yngsta dotter behövde hjälp med att flytta en enorm sugfisk från ett akvarium till en stor plastlåda. Där låg det redan ett djur. Typ som en halvdöd lurvig hund. Så jag lyfte upp denna sugfisk, stor som en säl, och slängde ner den vid hunden. Där stod vi båda och blängde ner i lådan.

Dröm 2:
Jag skulle låna någons toalett. Men den var trasig så man skulle sitta på huk och försöka pricka in någon liten balja. Men jag bara kissade utanför. På en matta. Pinsamt!
Efter en stund skulle jag kissa igen. Nu på en toalettstol som stod utanför toaletten. När jag väl satt mig där och kissade - till allas beskådan - så frågade jag om den var inkopplad. (Så klart folk har inkopplade toaletter utanför toaletten!) Svaret blev nej. Men jag kissade ändå. Ännu mer pinsamt!
Dröm 3:
Jag var tillsammans med herr T och några extra gubbar på en båt. (nu igen) Och så skulle jag bada. Jag slet av mig alla kläderna och svingade mig (!) spritt språngande naken över en glasvägg för att hoppa ner i vattnet. Det var jättehögt.
(Jättehögt kan vara typ som ett trevåningshus. Jag kan inte det där med avstånd för det innebär att man använder siffror. Siffror för mig är illvilliga krumelurer som inte gillar varandra. Jag får inte riktigt ihop dom. Fast ibland får jag det ändå på något mekaniskt vis. Men jag begriper mig inte på dom. Och på min skoltid fanns inte uttrycket dyskalkyli.)
Herr T ropade "hoppa till höger. Där finns det inga berg". Så jag hoppade och när jag träffade vattnet vaknade jag. Vansinnigt kissnödig! Som tur var i en torr säng!

Nu börjar bihålevärken övergå i migrän, så godnatt.

tisdag 5 februari 2019

Passdrömsömn

Resultatet av ommöbleringen - godkänd av herr T. Han gick heller inte in i någon vägg! Däremot försov han sig!!! Man ska tydligen ha huvudet mot norr.
Annars försover han sig aldrig. Tvärtom. Han har redan anammat pensionärsmorgnar fast han har många år kvar. Han vaknar oftast en timme för tidigt. Det kommer att bli fint det här när vi båda blir pensionärer och han lägger sig vid 22 och jag vid 03. Fem timmars förskjutning på kvällar och morgnar när vi slipper umgås.

Själv sov jag som vanligt i drömsömn. Det händer så mycket när jag väl somnar, så jag är alldeles slut när jag vaknar. I natt var jag på en Ålandsbåt. Igen. Jag vet inte hur ofta jag drömmer det. Och alltid är det relaterat med stress. (Vilket är den vanligaste drömförnimmelsen för de flesta) Den här gången hittade jag inte mitt pass. Jävlar vad jag letade! Gick igenom väskorna flera gånger. Inte för jag vet vad jag skulle med passet till för jag hade med mig legitimation.

När jag inte gör något annat så stickar jag. På en flickkofta. Det ska bli en häst på den. Nu har jag gjort om hästen fyra gånger. Först såg den ut som en myrslok. Nästa gång hade jag fått ner det till en tapir. Vem vet hur det slutar.

Jag är verkligen inte bra på det här med mönsterstickning. Det blir för stramt. Och trådarna trasslar ihop sig med varandra. Sen kommer en och annan katt och hjälper till också. En vacker dag när herr T kommer hem kommer han att hitta ett jättestort nystan på golvet med armar och svansar utstickandes lite här och där.

Herr T, han skottar snö han. Med kratta!
I sommar ska han klippa gräs med en spade.
Skoja bara. Han använde krattan för att fösa ner snö från veranda- förråds- och glashustak. Han får använda vad han vill för mig. Bara han inte ramlar ner. För det får han inte.

Den tjusiga damen till höger är Maxine. En av mina favoriter. Och hon är skapad av en man (minsann) som heter John Wagner. Bara så ni vet.