Mjukisbyxåldern

Jag har kommit i mjukisbyxåldern. Det hjälper inte ens att det är stretch i brallorna längre. Det ska vara mysbrallor. Men jag har hållit ut länge ändå, för jag vet många som svidar om till mjukisdress mot kvällningen och har gjort det sedan yngre dagar. Själv har jag gått i mina jeans för jämnan. Men nu känns det som att jag skulle vilja svida mig i vida gubbrallor med hängslen istället. Jag har för mig att det var modernt ett tag. Jävligt fula brallor med stora motveck på magen. Kanske blir modernt igen, vem vet?
Helst skulle jag ju vilja gå dygnet runt i morgonrock. Men jag tror inte att jag vill ha den uppmärksamheten det skulle skapa om jag hade det på mig när jag handlar. Men kanske om jag fixar till en lite svassig sak med volanger som påminner lite om en klänning. Det kan gå.
Och kanske, men bara kanske att det inte är det ultimata när man grejar i rabatten. Jag har idag slängt ner lite frön. Dill och grönkål. Jag har just bestämt att grönkål är en krydda och får därför växa i mitt kryddland. Om det nu vill växa vill säga. Vi har ju rådjur som kommer att älska kålen och katter som kan ligga ihjäl vilka växter som helst. Slängde ner några sockerärtor i stora tunnan också och basilika i en stor kruka inomhus. Eller kruka... det är en kopparbunke. Säkert får basilikan kopparförgiftning.
Ute i rabarberlådan växte det så rart. Både rabarber, maskrosor och våtarv. Allt är ätbart!

På bladen hade dessutom några inkräktare placerat sig. Av bilden att döma tänker dom bli fler också! Jag googlade på rabarber och skadedjur men hittade inget annat än löss. Men det här är väl snytbaggar? Jag tycker dom kan snyta sig någon annanstans! Dom ska väl hålla till i stubbar??

Och så var det det där med björkar igen. Har jag sagt att jag gillar björkar? Jag tycker att vi bestämmer att alla vägar ska ha björkar på sidorna, precis som här:

Läs även andra bloggares åsikter om Mjukisbyxor, Rabatt, Grönkål, Sockerärtor, Rabarber, Snytbaggar

Fy för rufsiga flodhästar

Jag såg någonstans att det är vanligt att fota folk - som lagt på sig några år - uppifrån. Det är förmodligen för att automatiskt släta ut rynkor och dubbelhakor. Själv har jag känt att bakifrån vore ett bättre val. Ända tills jag var inne i en provhytt för att prova byxor. Där såg jag hur jag såg ut i bakskallen! Inte så skrynkligt i och för sig, men rufsigt utan dess like (vilket är väldigt vanligt i mitt golvmoppshår) och med en bena där ingen bena skulle vara.
Dessutom hade en flodhäst följt med in i rummet. Den var verkligen inte osynlig! Den stod bakom mig med ändan åt mitt håll. Likadana brallor som mig hade den också. När jag drog ner brallorna så gjorde flodhästen detsamma. Jag var tvungen att blunda medan jag provade. Fy tusan för provhytter.

Men ute är det fantastiskt grönt och vackert! Åhhh, vad jag älskar björkar!

Jag lyckades fota ett par skäggdoppingar idag. Vilket gjorde att jag blev blöt om fötterna, men det var det värt. Herr och fru antar jag men vem som är vem vet jag inte. Dom ser tydligen likadana ut, men honan ska vara något mindre. Dom var ovanligt oskygga.
Fasaner och Gäss skrek i närheten också, men höll sig osynliga i vassen. Ville väl inte vara med på bild antar jag.
Sen åkte jag till trädgårdsmästeriet på Steninge och köpte mig en Fuchsia och ett par kryddväxter. Dom kommer inte att bli planterade förrän Gubbe fått tag i spaden. För min del är det färdiggrävt, vilket påminner mig om att jag måste ringa naprapaten.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Flodhäst, Fota uppifrån, Björkar, Skäggdopping

För första gången...

För första gången i mitt liv fick jag fira Moderns födelsedag utan Moder. Nu har hon sovit i jorden i åtta månader så när som på en dag och jag tror inte att hon tränger kaffe längre. Men blommor fick hon ändå. Gul/orange rosor. Dom tror jag att hon skulle uppskatta.
Vi har annars haft för vana att ha picknick vid en backsippebacke på födelsedagen. Backsippor var hennes favoritblomma och dom blommar just vid den här tiden. De sista åren har hon dock inte orkat med dessa utflykter, så jag köpte en backsippa som planterades i hennes rabatt istället.
Grattis på dagen älskade Moder. Du sitter där inne i mitt hjärtas syrenberså och gungar på en gren, fäller små roliga kommentarer emellanåt så jag skrattar.

Har man inte ont är man död

Tänk så bra att jag verkligen fokuserade på det där med grävandet i landet.
Jag har ju gått till sjukgymnast med mina knaggliga delar av kroppen. Bland annat ryggen. Det blir bara fjösiga tips. "Ska du fortsätta bära småbarn så får du styrketräna" säger han. Men han säger inte hur. Ger inga förslag. Förmodligen har han något avtal med träningslokalen som kostar skjortan.
Men han säger att jag ska tänka på vissa saker. Hur jag ska böja mig. Hur jag ska göra när det gör ont. När jag frågar om några rörelser så ger han mig ett par tips och sen går jag hem. Och gräver i trädgården. Men ändå ganska försiktigt. Tänkande på vissa saker. Sen går det två dagar och vad händer?
Jo,  jag har just kommit fram till Plantagen för att handla växter (tillsammans med halva uppland). Jag väntar på att svänga in och så plötsligt nyser jag. Pang! Det hugger till i ryggen och sen kommer jag knappt ut ur bilen. Fast i rävsaxen igen. Inte fan sa han något om att jag inte får nysa! Jag försöker ta några steg men det går inte. Sätter mig i bilen igen och fäller sätet bakåt för att vila lite. Sen försöker jag igen och nu kan jag ta några steg.
För eftersom jag är lite (!) envis så tar jag mig ändå in med stöd av en kundvagn och handlar. Jag tänker att det är bra att gå och att röra på sig. Jag tar mig fram som en 95-åring med rullator. Efter det åker jag till Ica och stödjer mig även där på en kundvagn. Jag har sån himla tur att Gubbe är hemma när jag kommer hem, för jag har funderat på om jag ska krypa till dörren, skjutandes kassarna framför mig med pannan.
Fan, jag har inte tid! Jag ska gräva. Jag ska tvätta fönster. Jag ska ha gäster imorgon. Just nu gäller liniment, värktabletter, övningar, övningar och övningar...
Imorgon är jag bra. Eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om Värk, Rygg, Styrketräning, Ryggskott

Litet jävla otyg

Förresten... jag har fått min första fästing. Den högg in på mitt ena höftsvall, men jag var inte hundra på att det var en sån. Så Gubbe fick kolla. En sån pytte-pytte liten som knappt var synlig. Men kliar gör det. Och detta påminner mig om att jag måste ta min tredje TBE-spruta! Nu är det vår på riktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om Fästing, TBE

Läsning pågår

Kommer ni ihåg min läshörna? Den på glasverandan. Den som Gusten för det mesta ligger i. Jag har faktiskt legat där i en timme! Utan katt. Med bok. Men för det mesta läser jag innan jag somnar.

Efter att ha läst färdigt boken "I am Ozzy" av Ozzy Osbourne, så gick jag raskt över till nästa "Anhörig" av Katerina Janouch. Från den ena drog-sprit-piller-missbrukaren till den andra kan man säga. Fast från ett annat perspektiv. Jag kände igen mig i mycket. Även om jag tyckte att berättelsen var lite konstig emellanåt.
Båda böckerna slutar ju lyckligt om man kan uttrycka sig så. Ozzy är enligt boken numera ren. Dricker inte, drogar inte och röker inte ens. Jag fattar inte hur han har överlevt med allt han stoppat i sig under åren. Det var inga små mängder och den blandningen han drog i sig: en näve piller av blandad karaktär, skit samma vilka, nedsköljda med sprit och så lite droger på det. Han måste vara konserverad. Det är nästan så man är förvånad att han lever nu när han väl har slutat med allt. Kroppen måste ju undra vad som händer.

Den andra boken berättar också om ett tillfrisknande. Den ska ju delvis vara självupplevd och hon har ju fem barn, så det är bara att hoppas på att det fungerar. Och att i så fall gratulera. Starkt av maken att låta henne skriva om honom i ett sånt perspektiv.

Det är ändå fantastiskt att det finns en vilja till förändring även för den mest inbitne. Tyvärr kom aldrig mitt ex fram till det utan lät spriten ta hans liv. Där var det inte fråga om droger eller ens rökning. Men dålig sprit tar kål på vem som helst. Rockvärlden däremot har ju förmodligen tillgång/råd med bra kvalitet vad gäller både droger och sprit. Men en och annan trillar ju av pinn även där.

Och visst har hon så rätt den gode Katerina Janouch när hon skriver: "Alkohol är en sådan stor del av livet. Man måste skynda sig för att hinna till Systemet, man erbjuds vinlistor på krogen. Inget party utan fylla. Så fort något firas, ska det firas med en alkoholhaltig dryck. Träffas? Ja, gärna, över en öl. Ett glas vin. En drink. Cocktailparty. Tjejmiddag. Svensexa. Kalas."  Det är ju, fantastiskt nog, den som inte dricker som blir ifrågasatt. 

Nästa bok blir "Uppgörelsen" av John Grisham. En gammal bok alltså. Den kom 2003. Det är gammalt. Kostar ingenting på loppis. Jag är faktiskt inte säker på att jag någonsin har läst en Grisham. Eller så har jag läst just den här och kommer på det på sidan 273. God natt!

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Läsning, Ozzy, Anhörig, Katerina Janouch, Alkohol, Drogmissbruk

Fokusering

"Jag går och duschar" säger jag till Gubbe och stolpar iväg. (Kommentaren låter som en sång av Gessle men han är inte inblandad.) Vi har dusch i tvättstugan. Ingen bra idé! Jag måste bara slänga in tvätten i torktumlaren först. Sen måste jag bara slänga in ny tvätt i tvättmaskinen. Ojsan, där ligger en duk jag måste lägga i blöt också. Och så tvätten som hänger på tork. Dags att ta ner.
Ja, just ja, duscha var det. Men jag måste nog byta ut handdukarna. Sagt och gjort. Men vad har jag för handdukar liggande här. Viker om och sorterar igenom tre trådkorgar med handdukar.
Nej, men duscha var det ju. Går in i duschen och häller schampo i håret. Gnuggar ett tag och ser något på golvet i hörnet. Tar fram gummiskrapan och handduschen för att skrapa bort gamla tvålrester runt kanterna. Återgår till slut till håret och resten av kroppen.
Någon som känner igen sig? Säkert många. Typiskt kvinnligt? Jag menar med det inte att kvinnor är renligare/ordentligare än män, men kanske är det så att vi är dåliga på att fokusera på en sak i taget. Det gäller i alla fall mig. Jag önskar mig lite manliga gener ibland när det gäller fokusering.

Men jag var i alla fall fokuserad på min rabatt idag. Den med kryddväxter. Den såg rent ut sagt för jävlig ut. Ogräset har tagit över och de flesta växter har dött efter den regniga sommaren förra året och denna hemska vinter. Men det är hög tid för nya friska tag. Men jag ska ta det pö om pö (ser ni - nästan på franska!) Jag vill inte ha för bråttom för jag vill se vad som kanske kan ta sig i rabatten och jag vill inte plantera en massa fina, dyra plantor innan fröken frost varit på besök. För hon kommer nog.
Järnnätterna brukar komma i juni sa alltid min moder. Men det finns tydligen inget riktigt belägg för att dessa järnnätter kommer en viss tid eller ens kommer alls. Om det nu ändå är så som modern sagt, att frosten brukar komma i början på juni, så kanske man får flytta fram det till juli denna sena vår.
Jag har inte satt ut en endaste liten blomma än. Jag behåller dom inne på glasverandan än så länge. Men i natt blir det inte någon frost för ute faller ett stilla härligt vårregn. Det doftar vår! Det tråkiga med att vänta lite är bara att alla är så köpgalna så väntar man tar allt slut. Dra upp egna? Nä, nä, inte med dom här ogröna fingrarna jag har.

Vattenpärlor i körsbärsträdet. Snart, snart står den i blom.

Scillan suger i sig av vårregnet och viker sig sakta mot marken. Fullständig fokusering på att bara leva.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Fokusering, Dusch, Tvätt, Vårregn, Scilla

Vart tar tiden vägen?

Men hallå, vad har jag haft för mig de senaste sju dagarna? Nu är det vår och fy tusan vad tiden flyger iväg. Mest har det varit dataprogramtrixande men det ska man ju inte tala om nu när solen skiner.
I helgen hade vi hela barnaskaran - stora som små - hemma på grillning. Härligt väder och alla tryckte i sig korv, hamburgare och bullar.

Vi tog fram hammocken och den la Gusten beslag på direkt. Där låg han tills småfolket vällde in i trädgården, då försvann katterna. Konstigt!

Här en bild på ett par av småttingarna som gjorde geggamoja av vatten, jord och hasselnötter åt katterna. Det är katternas vattenpyts och jag undrar om det var därför som Frazze var så sur när alla åkt hem.

Nu är det absolut den bästa tiden på året. Björkarna slår ut! Jag älskar björkar. Det kanske har att göra med min barndom. Vi bodde i ett skolhus intill en kyrka och det lövades med björk vid varje skolavslutning. 

Det är så vackert. Det där skira, gröna. Sen får alla pollenallergiker säga vad dom vill. Även om jag förstår att det inte kan vara roligt att ha allergi.
Skogsmattorna är nymålade i vitt. Inte snö denna gång utan underbara vitsippor. Så vackert så det värker.

Porslinsduvan har fått spretrumpa av vitsippor. Jag plockar inte så mycket blommor. Modern däremot plockade alltid blommor och ställde i vas. Hon var som en skördetröska. Skogen var hennes mest älskade plats.

Nu ska jag ta en kopp java i kvällssolen. Toodeloo!

Läs även andra bloggares åsikter om Vår, Björkar, Katt, Barnbarn, Vitsippor

Loppis, picknick och teknik

I söndags var jag på loppistur med äldsta dotter och Marsipanrosen. En lada med massor av krafs där vi ivrigt letade tallrikar för att göra kakfat av. Marsipanrosen hittade massor av fynd och ville köpa med sig både mortlar, slevar och tallrikar. Hon hittade också en pytte vinflaska med innehåll som hon absolut villa ha med hem, men modern protesterade. Själv hittade jag denna utomordentligt ljuva tingest. Ja, jag skulle ju inte släpa hem mer att samla på men....

...nu var den ju i min favoritfärg och så otroligt kult. Dessutom var den fullproppad med allehanda sysaker. Det här är inte första gången jag köper ett syskrin eller vad man nu ska kalla det. Jag har mängder av sömnadstillbehör i mina gömmor.

Denna samt ett par tallrikar, en plåtburk med penséer (och ett par JIE-föremål som gick sönder innan jag kom därifrån!) hamnade på en summa av 150 bagis. Överkomligt så det förslår.

På vägen hem skulle vi stanna och fika i snålblåsten.

Men vill man hålla till just vid en sjö får man nog räkna med lite mer blåst än annars.

Just där vi tänkte slå oss ner for det omkring ett gäng galna stora flugor som ni ser på bilden. Dom snurrade runt, runt c:a 10 cm ovan marken. Det kanske inte ens är flugor. Någon som vet? Vi satte oss inte där!

Blåsipporna hade en annan nyans än dom jag sett tidigare samt sex kronblad vilket visst är det minsta antalet. Sen kan det variera.

Under en stor ek växte Nunneörten.

Lilla fröken Marsipanros har (tillfälligt hoppas jag) kommit in i en period när hon tycks tro att alla människor i hela världen är döva. Ljudnivån är på högsta och det går inte att hitta volymknappen. Men eftersom jag själv var så otroligt tyst och blyg när jag var liten så är jag glad att hon gör sig hörd. Men man lyfter någon meter ibland när hon gapar till sådär bara i ren vårglädje. För att inte tala om ljudet som kom över hennes rosa mun när en skogsmyra följde med henne in i bilen! Gullig är hon i alla fall och jag får hur många kramar jag vill.

Idag har jag hållit mig inne i datarummet i stort sett hela dagen. Jag har nu installerat ett stycke DVD-spelare i datorn. När den äntligen levererades så saknades det naturligtvis en sladd, men den inköptes igår. Jag rådgjorde med lillebrordataexperten innan, för att inte ta kål på hårddisken, men nu sitter den installerad och jag har till och med lyckats använda den. Kan man lägga till det i sitt CV? Svar: Nej! För man måste ha ett papper som verifierar det!!

Läs även andra bloggares åsikter om Loppis, Kuriosa, Syskrin, Nunneört, DVD, teknik

Långpromenad och sjöletande

Jag har letat sjö i helgen. Horssjön som ligger alldeles intill Arlanda flygplats. Tät skog och emellanåt ett dundrande från stigande flygplan.

Som tur är finns vägar i den skogen, för det hade nog blivit bra blött om fötterna annars. Vattensamlingarna lyste i rött. Jag vet inte vad det beror på. Kanske stenarten.

Vi såg inte mycket fåglar även om det hördes en hel del kvitter. Här ett höghus, men ingen verkade vara hemma.

Lite annan växtlighet än hemma. Den här lilla tofsblomman vet jag inte namnet på.

Skvattram växte det där. Då är det sankt. Den är släkt med Rhododendron.

Och lummer. Det fanns det mycket av när jag var liten men nu håller den visst på att försvinna. Fridlyst.

Till slut kom vi fram till sjön som heter Horssjön. Men utan stövlar kom man inte så nära. Det var alldeles tyst och den endaste lilla fågel vi kunde se var en mås som satt mitt i sjön på en holme. Kanske vill ingen fågel bo här alldeles intill flygplatsen och det förstår jag. Halva sjön består säkert av flygbränsle. Om jag någon gång kommer dit igen ska jag ta med tändstickor.

Promenaden blev lång, men det var en alldeles fantastiskt skön och solig dag. Sen tog vi en sväng till flickorna V och A som motionerade farfar ytterligare en stund.

Och nyaste lilla junior i familjen var inte riktigt med på att bli fotograferad. Men det blir fler tillfällen. Än så länge är man ju bara en månad gammal.

Nu ska jag återgå till att slåss med mina datorer. Plötsligt har min laptop fått för sig att den inte har en äkta Windows installerad. Nu, efter flera år. Dags för att pensionera den också kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om Natur, Horssjön, Arlanda, Barnbarn, Promenad

En sån där dag

Idag har jag lyckats spilla ut en hel kopp kaffe över bord och matta. Konstaterar att "jaha, det är en sån dag idag". Undrar om jag kan sätta mig i ett hörn och spela läpp utan att skada mig. Vet ni hur mycket kaffe det går i en kopp? Två liter ungefär. När man spiller ut det alltså.
Frazze hjälpte till så klart. Sprang i sicksack framför mig när jag skulle hämta något att torka med. Sen satt han intill med bakåtstrukna öron. (Kan det ha varit för den svada som kom över mina läppar?) Sen ville han hjälpa till med att strö potatismjöl över mattan. Nog är han snäll! Men jag uppskattade inte riktigt det utan sa med ganska så bestämd röst "Frazze - gå ut!". Sådär 3-4 gånger. Men inte hörde han det.
Inte läge för att montera in någon DVD-enhet i datorn idag. Det är dömt att misslyckas.
Igår började jag att klippa i tyg och sen när jag skulle sy så fanns det ingen tråd. Men jag åkte iväg och handlade det (och naturligtvis hängde det med ett par garnnystan hem också!) och sen sydde jag lite. Men idag törs jag inte vare sig klippa eller sy.
Kanske sätter jag mig vid datorn och fixar lite. Så länge jag inte gör några avancerade saker så kanske (!!) det går bra. Eller så går jag ut i trädgården (med risk för att blåsa bort) och rensar lite. Men det finns väl en viss risk att jag ramlar och får in en pinne i näsan. Jag avskyr såna här dagar!
Apropå "i näsan" så kom jag att tänka på boken jag läser om och av Ozzy. På ett ställe i boken skriver han att en person frågat honom om han snortat myror. Han svarar att han inte vet, för det är så mycket som sugits in i den kranen, så han har ingen koll. På en annan sida står det att han är hypokondriker. Jag tycker det låter motvalls, men det kanske tillhör missbruksvärlden att skylla sina problem på andra saker. Säga vad man vill om Ozzy, men frisk är han inte. Underligt att han har överlevt så länge.
Nu ska vi se om jag lyckas publicera den här sidan utan att bryta fingrarna.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Potatismjöl, Olycka, Ozzy

Fingermotion

Jag kan inte sitta och glo på TV utan att ha något att pilla på. Gubbe håller sig på sin kant och naveln har bäddat in sig i traktordäck, så där blir det inget pillande. Därför blir det datorpill eller handarbetspill. Men i helgen hade jag (ytterst tillfälligt) ledsnat på datorn och ville handarbeta.
Tog därför fram lite gammalt garn och började virka på måfå. Till slut fick jag för mig att göra halsband. Jag - som så sällan har halsband! Men nu blev det så.
Först blev det två grå rundlar i bomull/bambu. Virkade med en smal eländig virknål för att få dom fasta. Till den vänstra hittade jag ett gammalt hjärt-smycke från då barnen var yngre, och så virkade jag fast det i bandet. Sen köpte jag ett peace-märke som jag också satte dit. Den högra blev förärad ett fusk-mocka-band.

Efter detta fick jag för mig att byta ner mig (!) till smalare tråd och tog en kopparfärgad sytråd, vek dubbel och virkade. Då var det knappt att ögonen hängde med kan jag säga. Och den fjösiga kvällsbelysningen därtill gjorde inte saken bättre. Men är man envis så är man. Sen hittade jag en likadan tråd fast i vitt/silver och gjorde om bedriften. Där fick en pärla hänga med samt ett brunt smalt nylonband.

Problemet är bara att dessa virkade halsband är så lätta. Man kan nog inte ha dom på sig ute när det blåser för mycket. Den kopparfärgade har en koppartråd i kanten, så den kanske håller sig på plats, men jag vet inte riktigt. Jag får väl prova och se.

Banden och pärlor/hängen inhandlades i helgen på Panduro och då fick jag även syn på ett par röda pärlor som jag ville ha. Jag har länge letat efter ett halsband i rött och nu gjorde jag ett med ett läderband.

Det skulle inte förvåna mig om dom där virkade sakerna bara hamnar i en låda och aldrig blir använda. Men barbarnen kan ju alltid använda dom när dom klär ut sig.
Så, ikväll blir det nog ingen TV, för jag har inga nya pill-idéer. Får väl bli datorn i så fall. Men förresten... jag ska se om jag kan komma mig för med att sy något. Goder afton!

Läs även andra bloggares åsikter om Handarbete, Virkning, Halsband, Koppartråd, bambugarn

Fysingen-fåglar och blåsippsglädje

Lördagen bjöd på ett fantastiskt vårväder och vi vek av mot Fysingen. Det var mycket is kvar på sjön.

Att gå ut till fågeltornet var inte att tänka på för vi hade inga gummistövlar med oss. Man ser spången i bakgrunden och den var bitvis helt under vatten.

Jag blir lika förvånad varje år att träden överlever att ha vatten så långt upp på stammarna.

Vi vek av åt det andra hållet och förbi en brygga som sett sina bästa dar.

Där intill var det öppet vatten och alldeles vid iskanten fanns det en hel del fåglar.

Bland annat knipor.

Ett par gäss passade på att gå in för landning.

Härligt att se, men eftersom detta inte var någon planerad fotoutflykt så hade jag inte stativet med mig. Det blir lite suddigt då, för det går inte att hålla kameran stilla. 

Tillbaka vid bilen fick jag nästan en chock för där växte vårlök! Jag som knappt sett tussilago än.

Så på vägen hem var jag ju tvungen att stanna till för att kolla in blåsipporna. Och se, nu var dom där!

För bara en vecka sedan tittade jag och då var det stenfruset i marken. Regnet har nog hjälpt till en hel del. Och graderna så klart.

Hemma på trappan satt en rovspindel och solade sig. Han brydde sig inte om mig ett dugg.

Och inte brydde han sig om Frazze heller som sög i sig av vårsolen. Äntligen har tiden kommit då Frazze och matte kan sitta och fika på trappan!

Gösta var också med och solade sig. Inte kan man väl tro att den här lilla väna varelsen är en värstingkatt! Men det är faktiskt han som bestämmer här. (Tror han, hälsar Frazze).

Gusten är däremot ingen värsting. Även om han också tar sig en sork emellanåt. Men här är det pälstvättning i solen som gäller.

På söndagen hade jag som vanligt träff med Godisarna och deras föräldrar. Hemma hos Sockertoppen och Marsipanrosen denna gång. Det serverades godsaker i vanlig ordning. Man blir vad man äter har jag hört och av dessa bakelser blev vi så fantastiskt sprittande glada!

Det ska va gött å leva, annars kan de kvitta!

Läs även andra bloggares åsikter om Natur, Fysingen, Fåglar, Gäss, Knipa, Blåsippor, Vårlök, Rovspindel

Gratisprogram är gott!

Jag sitter här i mitt datarum och tycker att det är SKITKALLT! Det är den 19:e april och jag sitter med handvärmarna på! Jag vet inte hur kallt det är ute men det ser ut ungefär som två plus. Sen lite vind på det så blir det minus en i alla fall.

Nu och då dyker en katt upp och undrar vad jag håller på med. Gusten har just varit här och hjälpt till lite.

Han kunde i alla fall ge mig lite värme en stund innan brorsan kom och störde.
Dagens jobb är att kolla igenom filer som ska flyttas över till nya burken. Jag måste också kolla igenom de filer som är gjorda i program som inte längre går att installera. För så är det uträknat. Köp en ny dator, men ojsan... programmen funkar inte, så då måste du ju köpa nya sådana också! Uppgradera kan man ju göra i de fall dom inte är allt för gamla men nya kostar skjortan. För att inte säga en hel kostym!
Mitt kära gamla FreeHand-program funkar inte längre, men nu har jag istället hittat ett ritprogram på nätet som är alldeles gratis. Det heter Inkscape och jag misstänker att den/dom som gjort detta nog har använt FreeHand också, för jag kände igen mig en hel del. Men nu har jag  ju bara nosat lite på det så jag kommer nog att svära en hel del framöver. Men varför ändra på sig? Slutar jag svära så kanske folk inte känner igen mig längre.
Men jag är ganska (!) duktig på att hålla inne med svordomarna när det är godisar i närheten. Jag ska vänta med att lära dom alla mina svärord tills dom blir lite äldre! Glad fredag på er alla vänner!

 Läs även andra bloggares åsikter om Program, Dator, Uppgradering, Inkscape, FreeHand, Katt