tisdag 22 oktober 2019

Nu är hösten kommen, hoppfarallanlaaaa

Nu har det gått treochenhalv månad så nu kanske man ska ta och skriva lite igen. Fast, vem bryr sig?

Sommaren gick i turbofart som vanligt med mycket engagemang. För det blev minsann ett trevligt bröllop i juli mellan bonusdottern och hennes käraste. Dom har ju övat länge, så det ska nog gå bra i fortsättningen också.

Och efter det så fyllde herr T 60 år. Detta måste så klart firas. Eller, han fyllde först, men festen blev sen. Om ni förstår. För dagen han fyllde, då åkte vi till Riga.
Presenten han fick av mig var att åka till Mantorp på deras 50-årsjubileum. En tvådagars tillställning med diverse tävlingar. Där fick han sedan åka runt på banan och visa upp sin bil.

Men nu på höstkanten har det varit fullt ös i trädgården. Den bit av tomten som vi fått använda i 29 år skulle nu återbördas till sin rättmätiga ägare. Därför blev det till att riva staket och flytta odlingslådor.
Jag grät i ett par dygn först, för jag var rädd att jag skulle få såga ner mitt älsklingsträd - vitviden. Men sen var kommunen här och mätte upp och den klarade sig!!!
Ja, ni hör ju själva. Det är ju makens förtjänst det mesta. Odlingslådorna flyttades till andra sidan. Eller flyttade... det byggdes nya! Dom gamla var ruttna och fick slängas. Så nu blev det tjusigt minsann. Tänk er själva vad potatisen ska bli glad!
Som resultat pajade ryggen på herr T så klart. Men han är ju återställd igen så nu kan jag fortsätta att köra med honom. Men jag har minsann grävt, burit och fixat jag också. Särskilt på baksidan där jag huggit rötter, ryckt bort mossa, skottat sten och klippt ner en häck. Och ryggen höll!
Men nu är det rätt lugnt. Det mesta är klart och vintern väntar. Usch!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 4 juli 2019

Lurvigt vs slätt

Är ni rutinmänniskor?
Det är inte jag. Jag har aldrig haft några rutiner mer än när jag var tvungen att gå ur sängen för att gå och jobba. Då åt jag till och med frukost. För att jag måste. Nu kan jag glömma det ibland. Att äta alltså, inte gå upp ur sängen.
Jag ser och hör människor som äter på regelbundna tider, tränar varje morgon prick på klockan. Lägger sig samma tid varje kväll osv. Sån är inte jag. Men så är jag också väldig anpassningsbar.

Jag gillar ordning men vill inte ha symmetri. En viss lurvighet i ordningen ska det vara. När jag städat ordentligt och plockat undan allt som ligger på fel ställe (vilket egentligen är förbjudet!) så blir jag väldigt nöjd, men ändå lite frustrerad. För att det ser så jäkla ordningsamt ut. Det är då man lägger ut några böcker eller tidningar här och där. Så det åtminstone ser bebott ut.
Det är klart att jag måste ha saker på rätt ställe. Jag är ju en ordningsmänniska men jag tillbringar också största delen av mina dagar till att leta efter saker som min vänstra "alien hand" har lagt bort. Ibland har jag önskat att jag haft tre händer. Men det vore nog bättre att kapa av den vänstra.

Men man behöver inte oroa sig för att det är för städat. För snart kommer en katt in med en sork eller skitiga tassar. Eller så kommer barn och barnbarn och då kan det hända att saker blir gömda till och med. Sen kommer maken hem och lägger ifrån sig pryttlar lite här och där. Något han dessutom är expert på är att bygga torn av kuddarna som jag lägger i ordning i soffan. Tornet har han bakom ryggen när han ligger/halvsitter och tittar på TV.

Vårt hus är ju lite för symmetriskt för min smak från utsidan sett. Nu har det ändå byggts till lite här och där så det ordnat sig, men fönstren kunde ha suttit lite mer oregelbundet och det hade varit kul med ett litet, litet torn. Fast just nu skulle jag önska att det vore lite mindre.
Till och med min trädgård är lite rufsig. Precis som jag är. Mitt hår har aldrig förstått sig på tyngdkraften. Spelar ingen roll hur mycket mousse eller spray jag använder. Det är inte ens någon riktig ordning på min kropp. Den lever sitt eget liv med egna mått som inte passar in någonstans. Men det har jag inte lyckats påverka så mycket (trots idoga försök). Men man kan visst sprätta upp, fylla på och ta bort. Vilket jag INTE tänker göra.

Fast en viktig rutin har jag faktiskt - KAFFE på morgonen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 3 juli 2019

Asfalt och grisar

Igår slog jag omkull rätt ner i asfalten. Snubblade på en stenkant vid en parkering. Föll handlöst. Varför heter det så? Jag hade mina händer med mig. Det var dom som tog emot mig. Sen satte jag mig upp och svor. Men det enda som hände var att jag slog upp en skinnbit på vänstra handflatan och skrapade knät lite.
Inget brutet alltså. Än så länge har jag inte brutit någonting (peppar, peppar...) Men de här stackars knäna jag har. Dom har fått sin beskärda del av smällar i sina dar. Jag kunde cykla som ett jehu på grusvägarna när jag var liten. Tills jag kom till asfalten. Då for jag ofta i backen.
Jag är alltså allergisk mot asfalt! Det har jag märkt när jag går också. Satan så ont i fötterna jag får av att gå på asfalt. Tror jag det. Är man född i skogen så är man.

Jag har gnagare på besök. Nej, inte såna där som Gösta släpar in. Utan marsvin. På engelska heter dom  guinea pig. Vilket är konstigt eftersom dom inte är svin och inte från Guinea.
Dom är inte särskilt sällskapliga av sig. I alla fall inte dessa tre. Så fort man visar sig drar dom iväg in i sina hus. Otrevligt kan jag tycka, särskilt som jag kommer med mat. Vill man gosa på dom så står dom ut. En stund. Ungefär som värstingkatten.
Apropå det. Inte ens katterna bryr sig om dom. Undrar bara vad det är för konstiga djur som bara luktar hö. Som en sorts levande höstack.
Snart kommer en kanin också. Det här artar sig till en djurpark. Funderar på att sätta upp en skylt vid vägen och ta betalt. 10 kr/titten. 50 kr/1 kopp kaffe. Ja, det är ju så man gör. Billigt för barnen, dyrt för vuxna. Kanske jag ska låtsas som att fåren och hästarna i hagarna är mina också och ta 20 kr.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 10 juni 2019

Inte lättklädd, men nätklädd

Jag har hittat det perfekta klädesplagget! Eftersom jag inte ska vara i solen - vilket jag inte ens vill - så är det skugga som gäller. Och vad har vi där? Jo de där STICKMYGGORNA! I Sverige finns 50 arter just av den. 44 av dom gillar människoblod. Och jag lovar - alla finns hos mig!!!
Det finns skogsmyggor. Dom lägger ägg på marken. Och sen de vanliga översvämningsmyggorna. Jag har båda sorter!
Hade väl inte gjort så mycket om jag inte blivit allergisk mot dom jävlarna! Så till höger ser ni dräkten för sommaren. Finns tyvärr inte i orange.

Myggor gillar fotsvettsluktande ost. Så det måste vara herr T som lockar hit dom. Och sen hittar dom mitt, godare blod. Jag kan ju aldrig lämna blod till sjukvården. Det går åt till myggor, bromsar och fästingar.

Blåser som fan gör det. Det gillar inte myggen sägs det.
HA, HA... ”mina” myggor skiter i blåst, regn, sol, åska. Det enda dom inte gillar är snö och vinter. Det har vi gemensamt.

Annars är det bra. Helgen har avlöpt med släkt och vänner. Jag och ett helt gäng kända och okända människor bevistade Uppsala och såg ZZ Top. Riktigt bra! Snart 70 bast och har kvar sångrösten. Inte illa pinkat.

Dom har dessutom varit ”moderna” med långt skägg sen 70. Men inte trummisen, som heter Beard och har mustasch.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 24 maj 2019

Växande fottar

"Man ska vara glad åt fötter. Utan dom man står sig slätt. Fötterna är kroppens rötter. Den vänstra liknar höger, fast tvärtom." Ungefär så sjöng Birgitta Andersson en gång i tiden. Och nog är dom bra att ha.
Men nu undrar jag: slutar dom aldrig växa? I synnerhet tårna verkar töja ut sig. Det här (till höger) är typ min fot! Plattfot och med en stortå som - när jag går förbi och över saker - sparkar i.
Det verkar lite som att den växer medan jag går. Eller om det är någon form av släptå. Ändå försöker jag tänka på att lyfta på fötterna. Jag säger bara det - en vacker dag ligger jag där med bruten stortå.

Om jag någon gång ska göra någon sorts plastikoperation då ska jag nog kapa av dom en bit. Och... om man tänker på hur skor ser ut. Som den här till vänster t.ex:

undrar jag hur det kommer sig att i stort sett alla dojjor har spetsen RAKT FRAM!? Där finns det ju ingen stortå! I så fall skulle väl fötterna ha sett ut så här:


händerna så är ju det längsta fingret i mitten. Varför ska fötterna vara annorlunda? Förresten hade det varit bättre om stortån suttit där lilltån sitter. Det hade liksom blivit lite stadigare tänker jag. (Ja, det är som vanligt. Mina hjärnceller far iväg.)

Men så är det väl här i livet. Någonstans sitter det djävulska människor och designar kläder och skor som inte är skapta för vanliga människor. För jag tror - i min enfald - att jag inte är ensam om detta. Vem har för övrigt en sån LÅG stortå?
Men det är klart. Det kanske inte är så snyggt med kängor till långklänning. Vi ska plågas!

Man kanske kan knyta ett snöre runt stortån och fästa runt midjan. Så den inte släpar i menar jag. Nu när det är sommar och man kan gå barfota.
Ser genast framför mig hur herr T kommer hem och ser mig ligga intrasslad in snören på gräsmattan.
Förresten - varför heter det en fot och två fötter. Varför inte en föt eller två fottar?
Nu... ska jag åka till fina vänner över helgen. Hej hopp!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 15 maj 2019

Måsskrän och häggdoft

Idag tog jag mig i kragen.
Vad är det för urbota dumt uttryck? Jag har ju oftast inte ens en krage.
Fick ändan ur vagnen är mer passande. Eller ändan från stolen, eller nåt. Jag var i alla fall ute en sväng med kameran. Det var minsann inte igår. Jag tog en sväng till Fysingen och där var det aktivitet så in i vassen! Ett sånt kvittrande och pipande. Men osynliga var dom.
Men måsar har inte vett att gömma sig. Dom flyger omkring och skränar som vanligt.
Där bortom kröken till höger bor det bävrar. Jag såg deras bo och nedgnagda trän. (Säg gnagda fort 10 gånger.)
Kanske kom jag vid fel tillfälle. Det verkade vara siesta.
Men en fågelskådare jag mötte påstod att han sett en liten hök. En annan skådare stannade mig och pekade ut ett ställe i ett träd där han en gång fotat en näktergal. Mitt emot i en trädklyka påstod han att ett fågelpar (av en sort som jag inte minns) hade sitt bo. Kan ha varit en flamstätting eller en sprättgök, vad vet jag.
Väldigt lustigt sammanträffande att vi lyckades mötas precis just där han hade tagit dessa bilder!
Jag tycker att det är kul med fåglar, men jag är ingen skådare. Man blir lite förvånad också varje gång man går på dessa ställen och har kameran om halsen, för alltid är det någon som ska berätta något. Borde inte fågelskådare vara av den tysta sorten? Liksom hålla näbben? Nåja, trevliga är dom i alla fall.

Slånen har nästan blommat över för i år. Fort går det.
Men lite bromsades upp av kyligare väder så i år kanske det finns lite mellanrum mellan hägg och syren. Men alltså häggen! Känn doften... Ahhh
Atchooo! Jaha, ja just det, du är allergisk ja. Vilken otur för dig! Men vare sig man är allergisk eller inte - nog är väl detta vackert! Björk och hägg i en härlig kombination. Det är så man man blir lite religiös när man får njuta av detta.


Det var allt från naturrutan. Hej kollikock!
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 13 maj 2019

Bakbensvärk

Jag har ont idag. I muskler jag inte visste att jag hade. Jag undrar så vad dom har haft för sig för jag har ingen aning. Det är liksom träningsvärk i övre bakbenen. Ni vet var det är va? Strax under röven.

Kan det ha att göra med den dröm jag hade? Jag och en skock andra människor som jag inte vet vilka det var, gömde oss i ett rum från "ruskiga typer". Vet inte vilka dom var eller vad dom ville. Men vi gömde oss i något rum i källaren hos mina svärföräldrar. Och... jag var SÅ kissnödig. Ja, det vet man ju vad det betyder! Så jag frågade om jag kunde gå på toaletten, men någon sa: "håll dig". Så då gjorde jag det en stund. Men sen gick hela drömmen ut på att försöka undvika de ruskiga typerna och ändå hitta en toalett. När jag väl hittat en och låst in mig, just som en ruskig kom rusande, så vaknade jag. Tur det!
Nu vet jag inte vad den drömmen ska ha för inverkan på min under-röven-värk, men vi skyller på den. Kan man få ont i bakbenen av att vara kissnödig och rädd?

Idag skulle min salig moder ha fyllt 95 om hon hade hängt kvar. Grattis "Mormis" på din dag. Jag kommer över med några blomster senare idag. Tyvärr får man ju inte plocka din älsklingsblomma: backsippa, så det får bli något annat.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 12 maj 2019

Singing in the rain

I helgen har jag....
...inte gjort det jag skulle.

Men idag har det varit sjung igen i Joyvoicekören. Vi ylar på och ska uppträda nästa helg vid något slags springevent. "Vi har förband också" säger vår sjungledare. Förbandet heter Mendez. Hans sjunger som en kratta så det ska vi väl kunna toppa. Nu gäller det bara att lära in de sista stroferna av all text. Har bara några få rader kvar.

Nu har himlens portar öppnat sig och Gud gråter. Det har han all anledning att göra tycker jag. Fast nu är jag ju inte troende så det är mera troligt att det fungerar så här:



Regn behövs. Låt det skvala. Hönsen blir lite olyckliga förstås. Men dom vill ju ha mask, så då får dom gilla läget.

Inte en endaste planta fick jag ner i jorden i helgen. Men å andra sidan så är det ingen större värme och absolut ingen brådska! Det blev istället en social helg med barn och barnbarn i olika konstellationer. Och det är ju inte illa!

fredag 10 maj 2019

Seg bagare på musjakt

Det är segt.
Jag har inte kommit ur den här "nu-är-det-vår-tjohoppfarallanla"- vs "måste-måste-måste"-känslan. Den hänger i längre än vanligt i år.

Men brödet jag bakade igår blev inte segt. Jag är helt förundrad eftersom jag är i en period av ett steg fram och två tillbaka.
För tredje (eller är det fjärde) gången har jag nu sanerat skafferiet på grund av Göstas inbjudna mus. Det är då själva fan! Tur att man har det mesta i glasburkar. Den här gången hade musen - som måste vara av en finare släkt - hittat ett oöppnat paket med ekologiska solrosfrön. Dessa har den mumsat på i ett hörn av skafferiet tillsammans med... LÖK! Inte visste jag att dom gillar lök? Men den ville väl ha lite smak på fröna kanske.
Musen - som nu växt till sig till en tjockis - slutade sina dagar i en råttfälla under frysen. Ja, det är tråkigt, men den fick flera chanser att gå i en snäll-fälla. Kan vara samma mus som åt upp mina byxor i tvättstugan. Och gnagde sönder isoleringen under pannan. Eller så är det en släkting. Bara Gösta vet.

Nåväl, under städningen hittade jag en förpackning (orörd av mus) med fyrkornskross. Så dessa slängde jag i en bunke och hällde på vatten, lite sirap, salt, sista skvätten av rågsikt och ett halvt paket torrjäst som låg i en låda. Det fick stå till nästa dag då jag hällde i vetemjöl, pyttelite jäst och kummin. Och jag trodde väl aldrig att det skulle bli så bra.
Men man ska väl lyckas nån gång. Jag bakade ju hela tiden förut. Nu bakar jag ytterst lite. Som sagt - periodare! Men tydligen hade jag inte glömt hur man gör i alla fall.

Nu har värmen kommit tillbaka och i helgen kanske jag sätter ut lite plantor i glashus och växthus. Kanske dör allt. Men det gör inget då det mesta är från egna frön.
solen lysa på er alla!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 7 maj 2019

Återupptagningsupprepning

Går ni på bio? Mig händer det ungefär en gång vartannat år. Det är inte riktigt min grej det där. Trängas med folk som smular popcorn. Sist vi var iväg - lite halvt oplanerat som det alltid blir, så såg vi en film som heter/hette Gold. Jag somnade! Flera gånger!! Det var inte den jag ville se, men det var den enda som passade med tiden.
Jag har blivit oerhört kinkig vad gäller film. Och mina känselspröt brukar ana om jag kommer att gilla en film eller inte i förväg. Stämmer 9 ggr av 10. För nu är det så att vi är innehavare av diverse filmkanaler. Något erbjudande som herr T inte kunde motstå. Jag undrar ännu varför. Han kollar ALDRIG på film.
... i lördags kände jag att en film - hemma på TV - skulle passa mig. Kollade igenom alla kanaler vi hade och ingen, jag säger INGEN fick mig intresserad!

Jag menar när man ändå har köpkanaler. Något borde det väl finnas!? I den vanliga tablån fanns "smartare än en femteklassare" på 1:an *stön*, "Stjärnornas stjärna" på 2:an *urk*, TV 4 visade "Sällskapsresan 2" och TV 4 film visade "Sällskapsresan 2" Så oerhört fantasifullt!
Sällskapsresorna i all ära, men är dom inte snart utslitna? Dom och Göta kanalfilmerna. Vad 3:ans och 5:ans kanaler visade bryr jag mig inte i för där är det mer reklam än film.

Jag blir förundrad att vi hela tiden ska pådyvlas dessa repriser. Ofta på någon nytillkommen kanal där man kan kalla filmer från artonhundrakallt för "nypremiär". Det borde ju inte ens heta repris utan återupptagningupprepning.
Jag vet inte hur många nya filmer det kommer varje år, men när jag googlade så fick jag fram träffar på "30 hetaste filmerna". Alltså allra som minst 30. Varje år! Kan man kanske tänka sig att sända någon av dessa. Vi behöver ju inte ta dom från förra året. Jag kan nöja mig med dom från 2015.

Men ska jag vara riktigt ärlig så skiter jag i filmerna. Men visa åtminstone några bra deckare/kriminalare. Det har det varit snålt med. Just nu har vi "Ett fall för Vera" men i sommar får vi inte ens morden i Midsommer. Hur ska jag klara mig???
TV-favoriter!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 3 maj 2019

Pissmyrans odling

Att titta ut genom fönstret och se päronträd i knopp med snöflingor som dansar förbi gör mig.... underlig till sinnet. En svacka i tillvaron kan man säga. Igår kände jag mig som en pissmyra. Men det ordnar sig säkert.
Nu har det varit Valborg också. Inte blev det mycket till eld och inget paraderande på 1:a maj heller. Men vi hade delar av Stjärnfamiljen hemma på grill. Det var trevligt. Vi var "bara" 24 stycken den här gången.
Just nu vill jag INGENTING!

Fast jag har ju faktiskt planterat om mina stackars svaga sticklingar. Dom är så krävande dom små liven. Vill ha vatten och så. Nu har dom fått fötterna i ny jord och egna krukor. Var även tvungen att sätta på elementet på glasverandan igen. Nio grader plus blir lite för kallt. Jag hoppas dom tackar mig med svällande frukter från dignande plantor. Fan tro´t! Någon odlare är man inte. Det får bli i det lilla. Jag vill helst bara ha perenner som sköter sig själva. Särskilt som herr T inte har något intresse.

Tittar förundrat på grannarna som bygger växthus, drar upp 48 tomatplantor, hackar i berg, gräver i lerjord och planterar, planterar, planterar! Frun är lite som en duracellkanin. Till yrket är hon läkare. En del kan allt. Men jag är inte avundsjuk. Jag är inte av den ullen. Bara glad att dom trivs.

Nu tror jag att jag tränger en mugg fika. Jag har ju bara druckit tre än...

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 29 april 2019

Åkte och kom hem

Jag åkte på Ålandsresa.
Hade roligt med fina vänner!
Jag kom hem igen.
Slut!

fort kan livet passera. Och nu går det undan. Imorgon är det Valborg och sen är det Midsommar. Sen kommer hösten. Tjopp, tjopp bara.

Ja visst ja. Det var någon liten jobbig fläck i mitten där. Så kallad semester. Ja, ja, det blir vad det blir. Det är bara att hänga med.

Hönsen har kommit tillbaka från sina vinterhem. Två hönor surar som vanligt. Men jag slängde ut dom. Ingen pardon här inte. Men dom är så bortskämda. Beter sig mer som hundar och tigger hela tiden.
fort jag går ut kommer dom sättandes och kacklar.
fort jag går in kommer katterna och jamar.

Och snart kommer herr T hem och kräver sin korv. Bäst jag avslutar.


torsdag 18 april 2019

Solhatt och flygstol

Apropå sol förresten. Här gäller det stor solhatt eller skugga. Tror på fan att man fått munsår! Så klart. Börjar tro att jag är allergisk mot sol. Är det inte basaliom så är det munsår. Och aldrig blir jag brun heller. Herr T han går omkring i solen och blir som en kräfta på ett par timmar. Sen blir han brun.
Själv får jag väl slå till på en sån här (se bild höger). Då slipper jag ju myggen också. Fläckvis. Och inte för att jag är en solare. Har aldrig varit. Men man kanske inte bara vill smyga i skuggan hela tiden.

Förresten är det ju dags att ta på häxhatten eller hucklet och dra till Blåkulla. Nu är det ju så att det finns 27 platser som heter just Blåkulla. Och det blir ju lite tråkigt om vi har olika platser att åka till. Jag tar den i Uppsala. Den är närmast. Då kan jag ta tåget.
För jag undrar jag om det inte är en karl som hittat på det här. Jag tror inte att någon kvinna skulle välja kvast som flygattiralj. Obekvämt var ordet. Om man nu kan trolla så att man kan flyga, kan man väl välja en fåtölj istället. Hallå! - heter det inte flygstol? Och förresten är det trollpackor och inte påskkärringar.

Om man vill läsa lite intressant om Skärtorsdag så kan man göra det HÄR.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 17 april 2019

Oväntad gäst och glimmande snår

Idag har jag rensat rabatt och sen fick jag ett ryck och började städa ur garageförrådet. Fy fan vad skit man samlar på sig. Och nu var jag väldigt hård mot mig själv och sa SLÄNG högt och tydligt. För en gångs skull lyssnade jag också.
Längst ner under en hylla har jag sparat sånt som skulle/ska säljas på någon loppis. Där, i en docksäng, hade mössen haft fest. Fyra stycken lampkupor som jag lagt hushållspapper om var nu endast konfetti. Pappret alltså. Kuporna var hela. Dom låg i en kameraväska så jag började plocka ur och tänka sig - i ena hörnan tittar en mus upp. Blänger på mig och säger: "vad gör du med mitt hem?" Nej, det sa den inte. Den kunde inte prata för den var vettskrämd. Jag bar ut väskan och lät musen känna att det var vår och dags för nya äventyr. Väskan luktade mustoalett så den går till tippen.
Efter ett tag kom värstingkatten Gösta in i förrådet. Jag ifrågasatte hur det kom sig att det bott en mus i samma utrymme som han själv brukar husera timmatal emellanåt. Inte heller där fick jag något svar. Han visade mig röven och drog iväg.
Nu är jag ju långt ifrån klar. Men att ha börjat är ju bra. Den större delen av förrådet är belamrat av herr Ts prylar. Allt från kopparbunkar till mopedkedjor. Det är en avdelning som jag inte rör. I alla fall inte den som innehåller moped- och bildelar. Men även han måste rensa för vi ska göra om i garaget. Inget jag hittat på. Bara så ni vet. Kommer att bli skitjobbigt eftersom han är en hämtahemmare och inte en bärabortare.

Jag har minsann rivit i rabatterna också. För vi har sol, sol, sol i de glimmande snår. Så sjöng Trio med Bumba på radion när jag var barn. Spel-Olles gånglåt hette den. Tänk att man har haft turen att växa upp i en tid när man fick höra sånt.


Skoja lite. Inte min kopp te, men jag är ändå glad att jag var med om en tid när musiken inte var så likriktad som nu. Nu kan man ju i och för sig välja vad man vill, men det blir liksom inte detsamma.
Man fick både gånglåtar, dragspel, orkestermusik, pop och säkert en släng klassiskt också. Och Trio med Bumba låg minsann 29 veckor på Svensktoppen på 1:a plats med den låten.
Kan ju i och för sig säga en del om urvalet också. Men det fanns ju inte tretusenfyrahundraåttiotvå TV- och Radiokanaler då. Man sög i sig det som fanns.

"Sol, sol, är det var jag går..." Trallallaaaaa  Förresten - vad är glimmande snår?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 13 april 2019

Jag och Nurejev

Igår kväll skulle vi ta oss en svängom på vardagsrumsgolvet, jag och min lagvigda. Han är bra på många sett min herr T, men när det kommer till dans så är han inte mitt första val av partner. Men här hemma finns inte så många att välja på så ibland försöker vi oss på en bugg.
Vi gick en buggkurs för många herrans år sedan och en del steg sitter väl. Man ska ju hålla lite lätt i varandras fingrar, men det där glömmer herr T efter en sväng och greppar sedan min hand som han greppar en slägga. Han har dessutom händer som är anpassade mer för släggor (snickare som han är) än för lätta handlag i dansens virvlar.
Men hur som helst säger han: "men det här kommer jag ihåg" och så vrider han till oss på nåt sätt som jag aldrig varit med om förut" och jag skrattar nästan på mig. Och han skrattar också för han vet att det inte är som det ska. Men vaddå? Huvudsaken är väl att man har roligt.

Vi kanske ska testa tango istället. Men det är inte så gångbart. Det får bli foxtrot istället. Jag ska klippa ut såna här fötter och lägga på golvet så kanske det blir lite mer dancing.
Jag tittar ju på Let´s dance på TV och imponeras över vissa. Men det är trist att en del duktiga ska åka ut för att någon person får röster på att vara populär. Det är ju inte det det går ut på. Men orka bry sig.

Det lär nog krävas mycket övning för oss två om vi ska komma så långt. Min man är liksom inte så böjbar. Men han ska ha en eloge för att han föröker.
Jänka kan ju annars vara ett alternativ. Fast det blir lite för mycket hoppande för mig. Schottis är bra! Man kan faktiskt dansa schottis till det mesta i musikväg.

Eller så kör vi fridans bara rätt och slätt. Skaka loss fläsket till en klämmig melodi. För dans det är livet det! Och musik!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,