Frisk Påsk!

Jag har en vän. Eller jag har faktiskt flera vänner. Goda sådana. Jag är lyckligt lottad på det viset. Även om vännerna kanske inte alltid tycker att jag är så kul som är så osocial långa stunder. Men sån är jag. Som en skogsmård.
Men den här "osynliga vännen" han finns på film. Han heter House. Honom har jag tittat på under mina rygg- och huvudvärkstimmar. För så mycket eländiga och svåra åkommor som han tampas med har varit långt ifrån mina krämpor. Det känns bra på något vis. Det kunde vara värre.

Nu tänker jag trotsa allt vad gäller "peppar, peppar" och säga att NU ÄR JAG FRISK! Ingen axelvärk, ingen ryggvärk, ingen huvudvärk, ingen jävla värk alls! Jag gick faktiskt till läkaren till slut. Men då hade ju redan all värk gått över. Naturligtvis! Men så är det ju när man får vänta på läkarbesök i 1,5 vecka. Men jag har så ofta värk i axeln/huvudet så nu gick jag ändå.

Läkaren var en satt man i fyrtioårsåldern från okänt land. Mycket trevlig och - så långt jag kunde förstå - kunnig. Men han sa till mig flera gånger: "berätta". Och så gjorde jag det och då avbröt han mig. Om och om igen. Så här ungefär:

Han: Berätta - vad hände?
Jag: Jag åkte till akuten. Jag fick Ketogan och Naproxen.
Han: VA? Ketogan?
Jag: Ja, men det var knappt att det hjälpte änd...
Han: Men det är ju morfin!
Jag: Ja, men det var...
Han: Men det ska man inte ge!
Jag: Och nästa dag då det satte igång så tog jag 750 mg Naproxen....
Han: VA? (Här kunde man ju nästan börja inbilla sig att han hörde dåligt, men så var nog inte fallet!)
Jag: Ja...
Han: På en gång?
Jag: Ja, men det hjälpte inte all...
Han: Men man ska ta en åt gången.
Jag: Nä, jag skulle ta 3 x 250 mg. Men det hjälp...
Han: Nej, det kan man inte.
Osv. osv. 

Hur som helst fick jag utskrivet Paraflex som muskelsavslappnande och Starka Panodil. Men har det ju släppt så nu tar jag ingenting. Men nu har jag tabletter till nästa gång. Ja, vad ska man säga. Det är olika på vad man skriver ut åt sina patienter. Men en sak är säker. Även om man inte vill äta medicin i vanliga fall, så tar man gladeligen emot vad fan som helst när huvudet håller på att spricka. Även morfin!

Eftersom jag lyckades kravla mig ur sjuksängen så har jag även hunnit med att fira en svägerska på hennes 50-årsdag. Hipp hurra för henne dubbelt upp då, hon även övergivit det oäkta ståndet och sagt ja till min yngre broder. Tänk så dom kan få för sig på äldre dar!

Jag har även firat lite för-Påsk på långfredagen med mina smågodisar hemma hos ena dottern. Mat, efterrätt, kakor och godis upp över öronen. Man tror inte att man någonsin ska bli hungrig igen. Men det blir man. Tyvärr! Men nu fortsätter Påsken. I lugn och ro. Glad Påsk till er alla!

Läs även andra bloggares åsikter om Naproxene, Paraflex, Ketogan, Panodil, Påsk

Recept från anno dazumal

Jag bakar. Jag måste ju för att tjäna in den där bakmaskinen jag fick. Nu har jag två sorters mjuka kakor och två saffranskransar i frysen, 4 sorters småkakor samt chokladskorpor. Dessutom har jag bakat fyra misslyckade vörtlimpor.
Ja, jag bakar och jag svär, bakar och svär. Mest svär jag över de misslyckade vörtlimporna. Det var länge sen jag bakade vörtbröd och jag hade ett så väldigt bra recept. Jag trodde att det var det jag sedan hittade när jag läste i en gammal kokbok. Nu menar jag GAMMAL kokbok. Alltså inte 80-tal gammalt utan den är från 54 gammalt. Två år äldre än mig alltså vilket torde kallas urgammalt.
Nåja, den boken är faktiskt väl bevarad med många bra recept. Detta recept var inte bra. Jag läste receptet och förundrades över mjölmängden, men jag slog igång assistenten och körde på. När 3/4-delar av mjölet var ihällt så började maskinhelvetet vobbla. Jag fick ta upp degrullen och trycka ner alltihop och sen fortsätta. Sen läste jag receptet. Sen läste jag receptet en gång till. Det hade inte ändrat sig. Inte ens den fjärde gången jag läste det.

Plötsligt slog det mig att receptet inte innehöll något fett. Det borde jag ju ha tänkt på från början, men när jag nu för en enda gångs skull tänkte följa ett recept så tänkte jag inte, utan bara läste och gjorde. Dumt, dumt, dubbeldumt!
Nå, i med smör och lite mer vätska. Till slut fick jag väl till något stubbliknande som jag la på plåtarna. Dom jäste ganska bra men i ugnen hände just ingenting. Detta gjorde att det blev ett superkompakt bröd. Inte degigt, men kompakt. Det ska det inte vara. Det ska vara luftigt men luft var det en oerhörd brist på i detta bröd. Dessutom... när jag bakar vörtbröd vill jag att det ska smaka vörtbröd. Det smakade limpa. Och jag gillar inte limpa. Skit, fan, helvete.
När jag bakat klart, städat undan och svurit färdigt... DÅ hittade jag det riktiga receptet. Det låg där framför mig, vinkade prassligt med sina kanter och gapflabbade.

En annan sak jag svurit över är bakplåtspappret jag köpte sist. Det liksom växer fast i det bakade. Jag bakade surdegsbröd, typ chiabatta och när de var klara så fick jag SKÄRA (!) loss pappret. Det gick inte att få bort hur jag än pillade och strök på vatten. Tyvärr vet jag inte vilken sort det var för jag  slängde ytterförpackningen. Suck! Nu måste jag bara komma ihåg att smöra/olja pappret varje gång. Och komma ihåg har jag också brist på.
Detta gjorde att när jag bakade mina sistbakade kakor - kokos- och lakritskakor - (Låter som en vansinnig blandning men blev superbra) så fick jag KARVA loss kakorna från pappret. Dom var klara ovanpå och helt kletiga under vilket gjorde att dom gick sönder förstås. Jag föste ihop dom och vände dom sedan uppochner och körde dom en sväng till i ugnen. Då blev det blev bra. Eller, ja... något så när.
Är man en självkritisk människa så är man. Dom blev i alla fall goda och det är väl huvudsaken.

Läs även andra bloggares åsikter om Baka, bakning, kakor, matbröd

Dagens middag: Gris i svepning

På TV:n pratar Jamie Oliver om "sin" köttfärssås. Sen pratar han om italienska matmammors egna recept. Jag vet inte hur sånt där går till. Jag tror inte att jag gjort köttfärssås likadant ens två gånger i mitt liv. Det blir lite på en höft som alltid. Idag höftade jag till denna måltid. Nu ska jag för ovanlighetens skull notera denna rätt så jag kan göra den igen. Men den lär väl inte bli likadan, men på ett ungefär.

Gris i svepning:

Stek gris i strimlor. (Jag använde mig av benfria kotletter)
Släng i en lök, hackad
Ett par gamla överblivna champinjoner fick göra sällskap
1 förp krossade tomater basilika
1 msk stark paprika  (inköpt i Budapest men finns säkert även här)
Buljong (av någon sort)
Koka ihop detta.

Sex tortillabröd bredes med philadelphiaost
Lägg därefter på ett gäng av grisröran på varje bröd
Rulla ihop och lägg i form.
Ringla över lite olivolja och strö över riven ost.
Gratinera tills det blir färdigt.
Serveras med sallad och Creme Fraiche

Det blev svingott kan man säga. Nu ligger vi i soffan och stönar i matkoma. Nästa gång ska jag slänga i vitlök, för det glömde jag. Det går nog inte lika bra med selleri som med gris, men kanske med squash eller aubergine. Det får det bli nästa gång men säg inget till Gubbe!

Läs även andra bloggares åsikter om Recept, Gris, Fläskkött, Tortillabröd