Nu är den här. Årets trökigaste månad. Grått, regnigt och framför allt MÖRKT! Visst, vi kan mysa. Vi kan tända ljus och fixa brasa. Men det är ju mörkt mest hela j*vla dagarna.
Jag tänker på Mumintrollet i boken Trollvinter. När solen ska komma tillbaka efter vintern, sitter han och väntar och blir förtvivlad när den bara visar sig som en strimma och sen försvinner. Så känns det.
Och inte blir jag gladare av snö heller om den nu skulle dimpa ner. Det blir ljusare säger de flesta. Det blir halt säger jag. Och det mest troliga är väl att det regnar och sen blir det till is.
Regn ja. Och blåst. Denna eviga förbannade blåst. Min mamma älskade blåst. Hon gick gärna ut när det blåste som värst. Jag ärvde inte det. Jag gömmer mig helst under täcket.
Jag som trodde att jag ärvt det mesta från min mamma, men inte detta. Och heller inte det faktum att hon aldrig fick myggbett. Biten blev hon, men hon blev aldrig infekterad. Varför kunde inte jag få den genen? Däremot var hon otroligt snäll. Det har jag ärvt. Jag är så snäll så jag är dum. Det finns säkert många som inte skulle kalla mig snäll, men det kan vara så att dom inte gjort sig förtjänta av min snällhet. Det kan var så. Eventuellt.
För... jag har ett arv efter fadern också. Kungen av ironi och sarkasm. Jag hoppas att jag är mer av det ironiska slaget än av det sarkastiska. Jag försöker iaf vara det.
Modern var även oerhört konflikträdd. För att inte säga rädd för människor. Människor är svåra djur. Människor är anledningen till att man anförtror sig till sin katt. Jag gillar inte heller intriger och konflikter, men jag har min gräns. Blir jag tillräckligt inträngd i ett hörn då släpper allt. Men det ska mycket till.
Apropå ironi och att pigga upp sig i November. I helgen var jag och maken på Rival i Stockholm och såg bästa Ann Westin. Alltså, jag har inte skrattat så mycket på länge. Hon är makalös! Och enligt Babben (som var en av gästerna) så är hon lika rolig och pratglad till vardags. Och det liksom känner man. Det är som att sitta och lyssna på en kompis. En otroligt rolig sådan.
Det var 20-årsjubileum och jag hoppas att hon fortsätter minst 20 år till! Sen måste jag ge en eloge till hennes dotter, Camilla Isaksson som också var med. Vilken sångröst!
Läs även andra bloggares åsikter om Arv, ironi, snällhet, Ann Westin,
Jag är ju motvalls kärring så jag är i det närmsta i sjunde himlen nu när det är mörkt hela tiden, regn, jaaa och blåst, jaaa! Jag tycker också om att gå ut när det blåser, jag är aldrig så lugn i sinnet som när det är vindigt ute. Snön är jag lite ambivalent inför, det är ok att titta på men som du säger, halka... Det tycker jag inte om.
SvaraRaderaJag är snäll mot de jag tycker om, men inte andra, jag är inte så förtjust i människor höll jag på att säga, men det finns trevliga exemplar. Jag tycker dock om att titta på människor, hur de beter sig och så vidare men kretsen jag umgås med vill jag gärna hålla liten.
Åh, Ann Westin har jag sett på tvn, hon verkar bra!
Shirouz: Det enda jag gillar med regn och blåst är att om jag slipper gå ut, så kan jag med gott samvete sitta vid min dator el. symaskin. Umgåskretsen ska vara liten - alldeles!
SvaraRadera